Tillbaka till dåtiden

Nu är julen över och allt börjar återgå till sina ordinarie aktiviteter. På lördag är det sista dagen på 2011 och på söndag påbörjar vi ett nytt år. För många innebär nyår en nystart, en början på något nytt. För mig brukar det innebära en reflektion över det som varit och vad jag vill förändra till nästa år. I år tänker jag strunta i det och istället fundera över allt jag har som jag är glad, tacksam, stolt och nöjd över under 2011 och strunta blankt i vad jag önskar av det nya året. Detta dels för att jag faktiskt inte vet vad jag har att vänta mig eftersom jag har satt hjulen i rullning med nya eller nygamla saker, men också dels som ett led i mitt försök att försöka leva mer i nutid istället för i framtid.

2011 har dessutom varit ett år fullt av försök och lyckanden som jag inte hade kunnat föreställa mig på nyårsnatten för snart ett år sedan. Det var året då jag med stapplande och osäkra steg trippade ut i världen på allvar efter flera års sjukskrivning, året då jag insåg att det inte är så hemskt att fylla 30 (även om jag fortfarande är starkt troende på varje kvinnas rätt att välja sin egen ålder) och även året då jag insåg att jag faktiskt har många fler resurser än vad jag själv tror. I år har jag påbörjat mamma-praktiken med att ha en snart tonårig tjej boendes hos oss 1 helg/månad, lekt och umgåtts med barn i åldrarna 4-11 år och känt att jag har kontroll på läget och är vuxen nog att ta ansvaret och börjat fundera på om jag nog inte skulle kunna bli en helt ok mamma trots mina egna svårigheter. Jag har läst in två kurser på komvux med stålande resultat och sökt in på ytterligare tre för nästa termin. Jag har funderat på min framtid och kommit på att jag faktiskt kan hitta en annan yrkeskategori än undersköterska som jag kan tänka mig att arbeta inom, och tagit aktiva steg för att påbörja den banan.

Jag har även lyckats med något som jag i mitt innersta aldrig trodde mig vara kapabel till. Jag har ju trots allt varit rökare i halva mitt liv och trivdes egentligen ganska bra med det, så varför jag skulle lyckas sluta kunde jag inte förstå, men när jag kände att jag faktiskt inte orkade gå ut och röka, inte ville och faktiskt upplevde de flesta cigaretterna som ett tvång för att inte tappa humöret insåg jag att det nog var dags. Nu har det gått 2,5 månad och jag har haft ytterst få tillfällen då jag har ångrat mig eller aktivt längtat efter att röka. De senaste veckorna har jag dessutom upplevt att jag blir lätt illamående av den lukt som rökare sprider när de precis har rökt. Såklart finns det dagar då jag skulle kunna offra mycket för att röka igen, men nu har jag ju tom berättat för min mormor att jag slutat, så nu finns ingen återvändo.

Året 2011 har för mig varit ett bra år. Det har varit mitt år. Det har varit året då jag på allvar bestämde mig för att lämna det sjuka livet bakom mig och med paniken i ena handen och maken i den andra promenera vidare i livet. Jag har på allvar lämnat det förflutna bakom mig och lärt mig att den jag var inte är den jag är. Det är inte helt enkelt och så sent som den här veckan fick jag ett återfall i rädslan över att bli dömd för mina erfarenheter. Jag berättade vissa delar av min historia för en person som har varit ett stort stöd i att våga försöka komma vidare och insåg i personens reaktion att mitt liv inte är normalt, att min uppväxt är annorlunda och att mina livsval kan ses som konstiga. Jag drabbades av många känslor här, både rädslan för att bli behandlad och bedömd annorlunda, men också sorgen över att det har varit som det har varit. För första gången på länge kom jag på att om jag hade läst min berättelse hade jag aldrig trott på att den var sann, det enda som gör att jag tror det är för att jag har levt den. Men i den känslan fanns det även något nytt. Där fanns övertygelsen om att jag kan vända det här och ge mig själv en trygg och stabil framtid. Jag kan och ska vinna över det svåra, mörka och sorgliga och när jag är gammal ska jag se tillbaks på mitt liv och säga att visst, det fanns alltför många som borde skyddat mig men istället skadade mig, men jag lyckades ändå leva mitt liv väl och jag är nöjd.

Mitt 2012 står och knackar på dörren, och jag ska snart slå upp porten och omfamna min framtid. Bara ett litet tag till ska jag tänka på det förflutna och sen är det dags för nya äventyr och du får gärna följa med.

Dessa sabla kvitton

Jag är totalt värdelös på att hålla ordning på viktiga kvitton, den saken är ju uppenbar. Som kvittona på busskortet. Idag när jag skulle skicka in min begäran om reseersättning från försäkringskassan så upptäcker jag, till min förfäran, att kvittona inte är där de ska vara, i busskortsfodralet. Det ger mig, inte helt otippat total panik och nu har jag tömt plånboken, gått igenom alla gamla kvitton, tömt handväskan och sökt igenom varje liten skrymsle och vrå i jakt på den lilla pappersbiten som ska ge mig tillbaka större delen av min resekostnad. De pengarna är pengar som jag tyvärr är beroenda av att få tillbaks för att kunna köpa mina skolböcker till nästa termin.

Det som i det här fallet gör det lite extra krångligt är att jag måste förvara kvittot ihop med busskortet under hela giltighetstiden eftersom det annars inte gäller om det skulle bli något problem. Så efter att kvittot har åkt i och ur plånboken, visserligen i ett plastfodral ihop med kortet, två ggr/dag i en månads tid så är det då läga att leta upp det, hoppas att det har behållit tillräckligt mycket text för att godkännas och skicka in det till försäkringskassan.

På något konstigt vis känns det som att vi är lite för beroende av en liten, liten papperslapp som helst av allt vill springa bort i dagen ssamhälle. För även om du har betalat för en vara/tjänst så ska du inte vara säker på att det fungerar, och om det mot all förmodan inte skulle fungera så måste du ha kvittot kvar, för annars kan du ju inte bevisa att du har betalat för varan. Även om du håller varan i handen framför dig. Jag fick en jättesöt klocka av maken i julklapp förra året som jag använde så gott som dagligen ända tills den lilla ratten som man ändrar tiden med trillade av. Numera är där en liten vass pigg som sticker mig rakt in i handen när jag har på mig klockan, och dessutom kan jag bara använda den när vi har sommartid, annars går den ju en hel timme fel. Eftersom jag inte kan hitta kvittot (min man har väl slängt det när han insåg att jag gillade klockan) så gäller inte någon garanti, detta trots att personen i butiken säger sig komma ihåg min man och när han köpte klockan. Dessutom är det ingen annan kedja som säljer just denna klocka så man tror ju att de skulle kunna förstå att den var köpt där, men nej. Utan kvitto, ingen hjälp. Inte ens när vi frågar om man inte kan sätta dit ett nytt hjul och att vi betalar själva kan vi få någon hjälp, för klockan är ju så ny så det ska ju gå på garantin. Som vi inte kan utnyttja för att kvittot har försvunnit.

Dessutom blir jag nästan lite full i skratt. I vissa fall så är det ju så att man har ett helt års garanti, men bara mot uppvisande av kvittot. Problemet där blir ju då att det är så dåligt tryck på kvittona att texten försvinner inom en månad, oavsett hur rädd du är om den lilla papperslappen. Så när man väl kommer till butiken, med ett kvitto utan text så får det studera det med förstoringsglas för att försöka se om det verkligen kan vara så att vi håller oss inom garantitiden och att varan verkligen är köpt på den här butiken. Ska man nu ha kvittot som garantibevis så borde ju butikerna se till att texten har en möjlighet att sitta kvar under hela garantitiden och inte försvinner på några dagar.... Eller börja ha förtoende för sina kunder och personal....

Kändislista

Ibland går det lite för fort i mitt huvud. Som när jag satt och kollade vad det går för film och säger till maken:

-Jag tror jag vill lägga till Jonny Depp på min lista.
-Vadå för lista?
-Ja, men du vet, kändisar som man får ligga med om de frågar.
-Har du en sån lista? Vilka är med på den då?
-Ja, men det vet du väl. Aragorn! Och mr Depp nu då.
-Men du, du vet väl att Aragorn inte finns på riktigt. Och hur kom vi in på det här ämnet förresten?
-Jo, jag såg att det skulle komma en film om Freud och han som spelade Aragorn skulle spela i den. Och Aragorn vill jag ligga med om han frågar. Och Jonny Depp är ju också snygg och verkar trevlig. Och du ska visst sova på balkongen inatt.
Jag är inte trevlig när någon har mage nog att påstå att mannen jag har drömt om sedan jag var 7 år inte finns. Även om jag är fullkomligt nöjd med den man jag har idag.

Men iaf, för att återgå till kändislistan. Visst har väl alla en lista med kändisar man skulle kunna tänka sig att tacka ja till? Även om, som i mitt fall, den inte är så lång. Och visst är det väl inte bara i mitt huvud man förflyttar sig från bananskal till biblioteket (via Nicke Nyfiken) på 0 sekunder?

Börjar bli klarare

Jag är ju (som jag sagt tidigare) mästare på att oroa mig och fundera. I höst har jag tränat på att inte tänka för mycket på framtiden utan försöka leva här och nu. Eftersom jag inte är så bra på det så har jag upptäckt att det är en taktik som kan behöva finslipas. T ex så är det bra om man ändå försöker planera framåt lite så att man har exempelvis försörjningsbiten klar.

Jag skickade in min ansökan till att läsa på 75% ett par dagar innan ansökningstiden gick ut och insåg att nu måste jag nog snart ta tag i biten om att söka studiemedel och vilande fkersättning. I fredags kom intagningsbeskedet på posten, och inte hade jag tagit tag i saken då inte. I helgen mailade jag min fkhandläggare om att hon skulle höra av sig så jag kunde få besked på hur jag skulle göra. Igår ringde hon upp mig och gav svaret att det gick att göra som jag ville, även om det var lite krångligt att få ett rakt besked ens från de experter som skulle vara insatta i frågan. Idag har jag nu skickat in min ansökan till CSN om pengar för nästa termin, fast inte förrän från två veckor in på terminen eftersom det är först då som ersättningen kan bli vilande från om jag inte vill förlora min inkomst totalt för två veckor, och det vill jag ju inte gärna. Blir ju svårt att betala räkningarna och sånt i det läget...

Nu hoppas jag bara att resten tänker ordna sig lätt och smidigt, för massa krångel i det här läget kan ta kål på all min energi totalt och lämna mig gråtandes i en ångesthög. Jag är fortfarande osäker på om jag verkligen kan klara av det här, om jag kan plugga utan att bryta ihop. Om jag kan hålla ångesten och prestationslusten under kontroll så att den inte tar över mitt liv totalt. Jag har ju bara under de tio veckor jag har pluggat nu känt att resten av mitt liv har blivit satt på paus eftersom jag inte riktigt orkar med det. Hur ska det då bli om jag går upp på högre studietakt, kommer allt då bara krackelera runt mig, som det gjort vid tidigare tillfällen då jag har försökt studera? Eller har jag tillräckligt många kunskaper om mig själv för att inte låta det hända? Jag vet ju att enda sättet att få reda på saken är att prova, men tyvärr känns det inte helt enkelt att bara kasta sig ut i luften och se om vingarna bär, speciellt som jag inte är övertygad om att jag har vingar.

De senaste åren har jag alltid haft stöd från många ställen, jag har haft sjukvården, kommunen och försäkringskassan i ryggen som har hjälpt till när jag själv är förvirrad. Nu, när jag är frisk, hänger helt plötsligt så mycket på mig. Jag har blivit färdigbehandlad från vårdens sida och utskriven från psykologen och läkaren där. Jag har iofs fortfarande kontakt med kommunen, men mindre och mindre i takt med att jag försöker klara mig själv. Försäkringskassans roll i mitt nya liv kommer att vara minimal iom att jag ber att få slippa dem. Alla valen om mindre stöd har jag gjort själv, därför att det har känts som det rätta för att jag ska fortsätta att utvecklas och komma framåt i livet, men det innebär inte att jag känner mig trygg i det. Tvärtom är jag skräckslagen. Jag har fullkomlig panik inför vårterminen och jag antar (läs vet) att det är därför jag skjuter upp alla praktiska göromål till elfte timmen. Det jag har kvar och inte riktigt vet hur jag ska finansiera, är att köpa mina skolböcker inför nästa termin. Då skolböcker råkar vara riktigt dyrt och jag råkar vara riktigt fattig är jag rädd att jag kan behöva dra in på något viktigt för att klara den utgiften. För även om jag försöker spara pengar hela tiden så går de alltid åt på något mystiskt sätt, nu senast till andra skolböcker.

Jag antar att jag kan vänta till efter jul, jag har ju trots allt önskat mig skolboksbidrag i julklapp. Dessutom får jag väl snällt be maken om betalningshjälp eftersom ju hans inkomst är större än min och allt hans ändå ska vara mitt vid det här laget. Men det tar emot. Jag vet ju att han inte har några invändningar, men också att han avskyr att behöva bekosta böcker till mig. Hans åsikt är ju att jag ändå äger för många böcker. Jag tror iofs att det kan gå lättare att lyckas locka med honom på det här eftersom det ju är nyttiga böcker snarare än böcker avsedda för nöje, och dessutom kan jag ju försöka sälja dem när jag är klar. Ska dessutom kolla på skolan på torsdag om det finns någon där som vill sälja sina böcker till mig. Begagnat är alltid billigare och billigt är ju bäst.

Men som sagt, vårterminens sysselsättning börjar bli klarare, nu är det bara smådetaljer som fattas. Önska mig lycka till...

Är jag så lättförstådd?

Det är en fundering som jag har haft ett tag nu, framförallt när det känns som att alla andra förstår mig bättre än vad jag gör själv. När jag får ett rungande Nähä! till svar på kommentaren att jag har en tendens att vara självkritisk till överdrift. Eller när min fröken beordrar mig att inte lägga för mycket tid på det sista arbetet eftersom jag verkar kunna vara lite överpresterande. Hennes argument var att vid kursstarten talade jag om att min målsättning var att få ett G, men att allt jag har lämnat in har varit på en väldigt mycket högre nivå. Vilket kanske kan stämma, men jag tycker inte att jag har lagt så väldigt mycket tid på det, jag har nog bara lätt för mig. Tror jag.

Men å andra sidan kanske någon kan förklara för mig varför jag blev så otroligt lycklig över de gigantiska snöflingorna igår att jag fortfarande sjöng imorse när jag gick till bussen, trots att jag var genomblöt och kall när jag kom hem igår. Eller hur det kan komma sig att allt flyter på bra, jag känner mig stabil fram till klockan tolv på dagen ungefär, och sen kollapsar jag fullkomligt och om jag har tur orkar jag ha hjärnan ikopplad tills jag har kommit hem. Idag insåg jag halvvägs från bussen och hem att jag inte visste hur jag hade kommit dit eftersom hjärnan hade stängt av.

En annan sak som jag insåg när jag promenerade från bussen idag var att så här års blir det en helt annan spänning i en vanlig promenad. Ska man lyckas gå hela vägen utan att halka och slå sig halvt fördärvad? Kommer alla ben i kroppen vara hela när man kommer fram? Det är dessa frågor som gör en helt vanlig gångtur till busshållplatsen till ett äventyr. Om amn vill vara lite negativ så kan man ju fråga sig varför de var ute och skrapade trottoarerna imorse när slasket har frusit till is istället för igår när det var mjukt och lätt att få bort. Men jag orkade inte vara gnällig när den lilla snöplogen försökte köra över mig, utan log för mig själv samtidigt som jag försökte hålla balansen över isgatan som han tvingade ut mig på, samtidigt som det kom en bil.  Tänk vad vintern är spännande ändå. Ikväll tror jag att jag ska tvinga med maken ut på en promenad igen eftersom han har skippat sin träning ännu en vecka. Vi får se om vi båda två har alla vår kroppsdelar i behåll efteråt, den som lever får se.

Och nej, det blev inte tomteparad idag heller, men den som väntar på något gott....

Näst sista veckan

Nu har näst sista veckan på mina kurser börjat och idag har jag gjort teoretiskt delprov 2 i datakunskapen. Jag har verkligen ingen aning om hur det har gått, men jag vet att jag tänkte totalt fel på en hel fråga så jag missar nog ganska många poäng där. Och eftersom jag vet att jag tänkte totalt fel så var jag tvungen att mejla min datalärare och fråga vad som händer om jag riskerar att få IG. Min snälla lärare svarade att om jag mot hans förmodan skulle riskera ett IG så skulle han ge mig möjlighet att komplettera så att jag får mitt G. Det känns väldigt skönt eftersom jag verkligen måste ha betyg i den här kursen för att kunna komma in på min önskade utbildning.

Annars har jag idag fått det lugnande beskedet att den besvärliga situationen från förra veckan har blivit löst på ett sätt som borde kunna fungera bra för alla parter. Det känns väldigt skönt, samtidigt som jag känner mig gnällig som inte bara kan acceptera och låta det vara som det är. Hade jag varit ute i den vanliga världen så är det ju faktiskt så att det bara är jag som kan välja och anpassa mig efter det runt omkring mig, jag kan aldrig be resten av världen att anpassa sig efter mig. Fast å andra sida, ute i den vanliga världen har jag en helt annan valfrihet själv, här får jag snällt sitta ihop med människor som jag kanske aldrig hade valt att sitta i närheten av annars. Så jag får väl snällt bita i det sura äpplet och be om hjälp för att lösa saker och ting. Även om jag helst av allt vill klara allt själv.

Kurserna tar annars upp mycket av min tankeverksamhet. Fick besked i fredags att jag behöver göra en etisk analys av en religion för att få ett MVG. Så nu känner jag mig inte särskilt duktig, för jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra. Hur gick det till när läraren funderar på MVG och jag själv känner mig som en stor bluff som knappt förtjänar ett G? Jag antar att min fröken vet bäst, men jag känner inte att vi riktigt är på samma sida här. Det kan ju iofs bero på att jag ser till hur mycket ny kunskap jag har fått att stanna kvar i mitt huvud, och hon på hur mycket kunskap där finns totalt. För så mycket nytt har jag inte lärt mig. Förutom det där med etik då. Som jag inte har MVG i.....

Och den som väntar på en rapport om tomteparaden får vänta lite till, jag har inte orkat lägga in bilderna från kameran ännu. Tills vidare får ni hålla till godo med det som står här. Ska vi inte ta och ses där nästa år när det är 60-årsjubileum?

Tröttheten är värst

Idag är jag så in i märgen trött, en sån där förlamande trötthet som gör att man helst av allt bara vill ligga i sängen, dra täcket över huvudet, gråta och låtsas att världen utanför inte existerar. Jag antar att det finns många orsaker till att jag är så förbenat trött, dels är det så klart bara det faktum att jag i 1,5 månads tid nu har varit igång med aktivt huppflupparkrig. Inget gör en så trött som att tillbringa dagarna med att spöa huppfluppare. Men sen är det väl så att den senaste veckans sömnbrist börjar ta ut sin rätt, plus att jag innan det har haft en större andel dåliga nätter pga värk. Sen har jag nog kommit till stadiet vad gäller mina kurser att min prestationsångest har tagit över. Eftersom jag inte kunde uppnå den nivå jag hoppades på med det senaste arbetet (antar jag iaf, har ju inte fått tillbaka det ännu, men jag räknar med IG) så har jag totalt tappat tron på att jag kommer klara av det här. Dessutom så är jag nu fullkomligt övertygad om att jag kommer få IG på datakursen eftersom jag inte tror mig klara provet jag egentligen skulle göra idag men kommer göra på måndag.
Jag har dessutom, mot min vilja och mot vad jag tror är bra för mig, gått med på att jag ska träffa en människa på stan om 45 minuter.

Just nu önskar jag verkligen att jorden skulle sluta snurra en stund och att timmarna skulle sluta gå. Jag vill inte åka tillbaka till min studieplats på måndag, jag vill verkligen inte.

Nu ska jag förbereda mig för den årliga tomteparaden med julmarknad. Vi ska även testa om jag verkligen är rökfri eftersom jag ska träffa min far. Klarar jag det utan att akutköpa cigaretter så klarar jag nog allt. Tror jag. Hoppas paraden  är bra så att jag får lite ny glädje och energi de sista kursveckorna.

Palindrom...

... är tydligen inte bara ett ord som man använder på svenskalektionerna, utan även en typ av reumatism. En reumatisk sjukdom som jag har fått besked från läkaren idag att jag med allra största sannolikhet har. Inom språkvetenskap handlar ett palindrom om en serie bokstäver som blir samma sak framlänges och baklänges typ "Ni talar bra latin". Riktigt vad det betyder inom läkarvetenskapen vet jag inte, men för mig har det inneburit många års påstått inbillad värk. Tydligen skulle det till att bli riktigt arg och byta läkare för att slippa få det diagnosticerat som överansträngning pga fiolspelande, muskelsträckning av hushållsarbete eller, som den senaste läkaren sa, en manifestation av min ångest som skulle gå över om jag började med antidepressiva igen. Idag känns det som att jag har vunnit en liten seger, även om själva diagnosen kanske inte är en vinst. Synd bara att det skulle behöva utvecklas besvärliga knölar på fingrarna innan jag blev tagen på allvar. Men hur som helst, jag är inte bara en besvärlig psykpatient som vill ha narkotikaklassade tabletter (hur man nu ska få ihop det med tanke på att jag har vägrat ta typ alla sådana) utan faktiskt även en vanlig patient med en fysisk sjukdom.

För att fira min diagnos och att mardrömmen från igåreftermiddag bara var en mardröm har jag nu tvättat de sista fönstrena och avslutat med att göra rent glaset i dörrarna på vår köksskänk. Idag är jag på topp. Dags för lite mat och slappande innan vi ska tvätta och åka och packa till makens guddotter. Hon ska ju flja med oss på tomteparaden i helgen oc hennes mor blev osäker på vad hon behövde ha med sig när jag uttryckte att hon måste ha rejält med varma kläder om ifall att det skulle vara kallt.

Är man trött då eller?

Idag har jag nog slagit nya rekord i trötthet. Inte nog med att jag var så trött så att jag återigen misslyckades med att äta frukost, alla dagens handlingar har varit väldigt påverkade. I mitt huvud har jag varit väldigt effektiv, men när det har kommit till att faktiskt utföra handlingarna så har det blivit något fel. Höjden av allt var nog när jag var på väg hem och möter mr T i dörren, han tittar rakt på mig och säger hej. Jag är fortfarande osäker på om mina läppar verkligen svarade hej tillbaka eller om det bara var i mitt huvud som ordet formades och uttalades. Var det så att jag inte, vilket jag är lite rädd för, lyckades få min mun till att samarbeta och forma orden så måste han ju undrat vad det var för fel på mig som bara tittade på honom när han sa hej.
Men jag får väl skylla å min vanliga ursäkt. Är man ett psykfall så är man. Eller så kan jag vara riktigt ärlig och säga sanningen, jag klarar inte en vecka på bara 3 timmars sömn/natt. Men inatt var det iaf inte någon som rotade i mina köksskåp. Inte heller har jag varit ute och kört bil (man får vara tacksam för det lilla). Nej, jag har helt enkelt varit på fest hela natten med folk som jag kände för 15 år sedan. Men kul har det varit. Eller inte....

Knepig parkeringsbot

Idag har jag upplevt en helt ny sak. Jag har bestridit en parkeringsbot. Det har jag gjort eftersom vi inte har parkerat fel. Nog för att jag kan ha livliga drömmar, men att jag, som inte ens har körkort, skulle felparkera med bilen 30 mil bort och ändå vara hemma lagom tills min man väcker mig halv sex på morgonen känns lite osökt. Och att min man skulle hinna göra samma felparkering och vara på jobbet 1,5 timme senare känns inte heller helt troligt. Att vår kära Folke helt plötsligt förvandlades till en Nissan över en natt, för att sen bli passat igen känns ju inte heller helt korrekt. Så jag, den körkortslösa Martina har nu skrivit en bestridan mot en parkeringsbot. Jag hoppas att man inte måste formulera sig på något särskilt vis för att få igenom den bara, för som sagt, jag har aldrig gjort det här förut.

Och så här på slutklämmen kan jag tipsa om att det är billigt att få parkeringsböter i Kungälv. Oavsett om du varit där eller inte. 200 kronor kostar det tydligen bara att parkera fel där. Det tycker jag inte är så farligt, jag menar, om man nu ändå ska felparkera så är det ju bra om det är billigt. Fast det är ju som sagt inte jag som har gjort det då.

Nu äntligen, efter makens övertidsarbete och felparkeringsbotshistorien ska jag äta middag. Tur att inte alla dagar är som idag, då hade jag svultit ihjäl för länge sen. Eller eventuellt slagit ihjäl någon annan, men bara om det inte finns glass. För glass är ju den ultimata boten mot lågt blodsocker. Bara så att ni vet...

Jag är en kämpe

Japp, jag säger det med all rätt. Efter att ha klarat mig igenom dagen idag utan att vilja varken ge upp eller slå tillbaka utan bara vara så känner jag mig rätt stolt. Det innebär iofs inte att jag tänker låta situationen vara, nej imorgon på min handledarträff måste jag ta upp saken och se om det går att lösa på något lämpligt sätt för jag orkar inte en likadan måndag till. Nu har jag haft två måndagar på rad där livet har varit mer än lovligt tufft och ångesten fullständigt har tagit över hela mitt jag. Visst går det att tillfälligt dämpa ångesten med Cradle of Filth i öronen och blicken stint fäst på dataskärmen, men förr eller senare kommer den tillbaks med full styrka. Det medför att det inte blir så mycket gjort dessa dagar och eftersom jag måste skicka in arbetet den här veckan och inte ens har kommit halvvägs så känns det lite jobbigt. Om jag inte lyckas lösa saken får jag lov att ta med det hem och det är ju som inte riktigt meningen.
Nej, fram för mer ångestlindrande lösningar. Jag är beredd att kämpa mot huppflupparna med näbbar och klor, och jag tänker baske mig inte ge mig förrän jag har vunnit. Den som vill se en uppspöad huppfluppare kan ju ta sällskap med mig några veckor. Och hojta när ni ser dem, för jag vet fortfarande inte hur de ser ut, bara att de är väldigt läskiga.... Imorgon ska jag satsa på mer kaffe dessutom, bara ynka fyra muggar idag. Måste nog skärpa mig, börjar verka som jag har satt en ny standardnivå. Vart tog mina 8 muggar kaffe/dag vägen?

Det kan löna sig att tjata!

Idag har jag lyckats genomföra hälften av det jag föresatt mig, men samtidigt mer än jag kunde gissat när jag vaknade. Min fönsterputsning innebar bara köksfönstrets tvättande och sovrumsfönstren får snällt vänta till en annan dag, dels för att det har regnat mest hela dagen, men också för att maken äntligen förstod vad jag menade med att den trasiga rullgardinen driver mig till vansinne. Efter att själv ha sett mig få ett utbrott när det inte gick att rulla upp den och sen konstaterat att ängeln inte syns när rullgardinen bara åker halvvägs upp frågade han snällt om jag ville åka och köpa en ny.

Sagt och gjort, vi for iväg till den stora affären för inköp av rullgardin. Vad vi inte tänkte på var att resten av världen också var ute och shoppade idag vilken medförde alldeles för mycket människor och ångest för mig. Men rullgardinen hittades, köptes och när maken smet in på nästa affär för att köpa spolarvätska satt jag kvar i bilen och grät ut min ångest för att försöka lugna ner mig igen. Det funkade, och efter hemkomsten har vi nu satt upp den nya gardinen, pratat med min syster och ätit kvällsmat. Plus att vi eldat första adventsljuset.

Trevlig första advent på er allesammans, själv ska jag nog ta en kopp te till och sen försöka sova, det är ju skola imorgon.
.

Förresten, grattis på födelsedagen gamla grannen...

Lussebullebaket klart

IDag har jag haft makens gudbarn på besök hela dagen, de kom klockan tio och lämnade precis lägenheten. Jag bjöd hem dem idag för att vi skulle baka lussebullar ihop. Jag har ju insett att en hel sats lussebullar blir lite för mycket för oss så antingen bakar jag en halv sats eller så får jag bjuda bort en del. Mitt val var att bjuda bort bullar. Flickorna fick med sig ungefär hälften hem och vi har ändå så att vi klarar oss, speciellt med tanke på att vi inte ska vara hemma på jul.

Det jag gjorde idag var att baka laktosfria bullar, det har jag nog aldrig gjort förrut, men jag bytte helt enkelt ut mjölken och tog laktsofri kvarg istället för kesella. Vi har provsmakat och det fungerade alldeles utmärkt. Dock måste jag nog skriva en liten notis om att jag ska ha mer vaniljsocker nästa år eftersom jag tyckte det kändes lite snålt. Ja, jag har vaniljsocker i mina saffransbullar, ett litet ovanligt drag kanske men jag tycker vanlij och saffran blir så himla gott ihop.

Har även tvättat mina vardagsrumsfönster och har nu bara sovrummet och köket klart. Ville inte stå med öppna fönster när degen skulle jäsa eftersom det kan påverka jäsningsprocessen rejält negativt så jag fick vänta med de fönstrena och sen vart det mörkt. Men imorgon måste jag ta de så att jag kan få liiiite adventsfint iaf.

Nu ska jag sätta mig och dricka lite kaffe och ta det lugnt. Visst älskar jag att leka med barn, men när man gör det så sällan blir det väldigt intensivt när man väl får rå om dem alldeles själv. Fast det är allt mysigt att sitta med dem i soffan, kramas och leka "gissa vilket djur jag är".

Ibland passar andras ord bäst

Jag är en människa som sällan saknar ord, mina tankar snurrar konstant och består till stor del av olika ordlekar och bokstavsvändningar. Men ändå kommer jag med jämna mellanrum till situationer i livet som jag inte själv ka beskriva i ord och då vänder jag mig till musiken. Jag har blivit totalt störtförälskad i olika artister med åren och oftast har den kärleken bestått av att personen har en speciell röst eller slår an en sträng i min själ med sina ord. Allt från när jag under en period i livet lyssnade på kristen hårdrock på högsta volym tills att jag fick ny kraft att orka andas med hjälp av Dark Tranquillity (tror ni de kan tänka sig att ligga med mig?). Idag har jag hittat en ny kärlek, Loke, som med den här låten fick mina tårar att rinna. Livet idag är tydligen tufft och barnet som inte kunde stanna bor ändå i mitt hjärta.

Dags för påklädning, promenad och fönstertvättning. Livet blir lättare att leva om man fortsätter leva det har jag lärt mig.

Idag har jag promenerat

och promenerat lite till. Först var jag till läkaren på förmiddagen och sen hem och äta lite lunch. Sedan var det dags att gå tillbaka till läkarstationen igen för att lämna prover. Tydligen var alla labtider slut när jag var där så jag fick snällt vänta fyra timmar på att få tid. Efter provlämnandet gick jag hem till en kompis, dracka kaffe och kommenterade hur och när Harry Potter filmen skiljde sig från boken och dessutom snabberätta de saker som tyvärr inte kommer fram ordentligt i filmerna. Sedan var det dags att träffa maken och gå ner på stan för att fika med en annan kompis, mao dricka lite mer kaffe.

Dagens kaffeintag slutar alltså på fem muggar. Helt ok jobbat om jag får säga det själv. Får se hur det blir imorgon då jag först ska åka iväg och plugga några timmar och sedan träffa en kompis på stan för en fika vilken måste innehålla lite mat eftersom jag inte kommer ha ätit lunch. men lite kaffe ska jag nog kunna få ner ändå. Eventuellt ska vi till en annan kompis lite senare och födelsedagsfika, men det får vi se eftersom både jag och maken är lite slut.

Idag är det dessutom hela fyra år sedan min lilla farmor lämnade oss. På lördag har jag och maken levt ihop i fyra år och det är även vår treåriga förlovningsdag. Tänk vad osm kan hända på ynka fyra år...

Saker jag oroar mig för

Jag är en mästare på att oroa mig. Inte bara för saker som faktiskt kan hända eller kommer att hända utan även för saker som kanske kan komma att hända om något annat händer pga att jag gör något. Jag kan oroa mig för vad mina handlingar får för konsekvenser sisådär en 11 steg framåt i händelsekedjan. Om jag har en riktigt bra orosdag vill säga.

Just nu oroar jag mig för:

• Att jag inte kommer att få bra resultat på provet nästa tisdag
• Att jag kommer få ett alldeles för bra resultat på provet på tisdag
• Att jag kommer göra bra ifrån mig på provet men sumpa hela kursen
• Att jag skrev IG på provet igår
• Att jag skrev MVG på provet igår (inte stor chans, men tänk pressen om det har hänt)
• Att jag inte kommer klara av att läsa på 75% i vår
• Att jag inte kommer in på min önskade kurser
• Vad jag ska sysselsätta mig med när höstens kurser är slut och vårens inte har börjat
• Att jag inte ska orka sysselsätta mig när höstens kurser är slut
• Att läkaren imorgon kommer säga att det är något allvarligt fel på mig
• Att läkaren kommer säga att det inte är något fel alls på mig
• Att svullnaderna ska gå ner så att det inte syns något imorgon när jag träffar doktorn
• Att svullnaderna ska gå upp så att jag inte kan använda handen ordentligt
• Att jag inte kommer in på utbildningen jag ska söka om ett år
• Att jag inte klarar av utbildningen
• Att jag inte klarar av jobbet utbildningen ska leda till
• Att jag inte får något jobb när utbildningen är färdig

Och ungefär tusen andra saker. Som tur är så är jag gift med en man som inte oroar sig så mycket. Och som beordrar mig att inte oroa mig. Jag jobbar på det

Det ska tydligen passera en jättestor klump alldeles nära jordklotet. De påstår att det inte är någon fara, men är det inte bäst att vi oroar oss lite över jordens undergång iaf? Jag menar, jag är ju bara halvvägs genom mina kurser...

Shoppingfynd

Igår var vi iväg på en liten shoppingtur. Väldigt liten för alla affärer var ju stängda eftersom det var röd dag. Men jag hittade ändå något som jag alltid har velat ha. Iaf om jag hade vetat att den fanns. En gigantisk rosa bläckpenna att skriva med. Helt underbar, kolla bara

Och för att ni riktigt ska förstå hur helt underbar den är får ni även en jämförelsebild med min tidigare favoritpenna.

För övrigt hittade jag en ny bok, en hallspegel och underlakan till sängen. Och om jag någonsin skulle göra ordentligt med reklam så är det en affär som jag kan överväga att göra det för. Sist jag var där hittade jag en zebragris som numera står i mitt sovrum ovanpå zebrabyrån och ser glad ut. Rosa och zebror, kan det bli bättre?

Jamenfölåtdå!

Fast jag skäms lite faktiskt. Jag borde ju i rimlighetens namn försöka skriva här oftare. Fast jag tänker säga att jag inte har haft tid (eller ja, men jag förklarar sen). Jag har ju nu börjat plugga. Två kurser. Religion A och Datakunskap. Känns nog bra. Datakunskapen är inte svår, iaf inte än. Jag fattar vad som står i boken mestadels för att jag faktiskt har kunnat både starta datorn och använda olika program och sparat det jag gjort. Även att klippa ut och klistra in har känts relativt enkelt om jag får säga. Men nästa fredag har jag mitt första prov, "Teoretiskt Delprov 1". Efter det provet är gjort verkar det som att jag kommer gå in på de bitar som jag kanske inte har lika mycket koll på med excel och databasprogram och sånt.
Religionen började förra veckan och jag har skickat in mitt första skolarbete på flera år.

Egentligen innebär det här att de tolv timmarna som jag har planering på att sitta i ett studierum varje vecka är för många. När jag är där får jag anstränga mig för att läsa långsamt och dra ut på övningarna som ska göras så att jag inte behöver sitta och rulla tummarna för långa perioder.

Det innebär också att jag har 1 timmes resväg (totalt) de tre dagar som jag åker till mitt studierum och har då ca 15 timmar borta från hemmet med den biten. Så lägger vi till en timme varje fredag som jag är upptagen, att det just nu går tre olika TV-program som jag faktiskt vill se och försöker följa. Det var fyra, men min danska bonde åkte till frankrike och försvann tydligen. Dessutom försöker jag hinna umgås både med mig själv och mina vänner och min familj vilket tydligen är lättare sagt än gjort. Så umgänget med bloggen har tyvärr kommit bort lite i prioriteringen. Men om jag får ordning på det så ska jag försöka bättra mig redan från nästa vecka.

Jag har insett att jag tycker det är kul att plugga på det sättet att jag vill lära mig saker. Jag avskyr däremot betygssättning. Första delen av religionskursen nu skulle man lämna in en skriftlig diskussion om några svåra ämnen och argumentera för några olika etiska skolor och dessutom redogöra för vad de andra etiska skolorna skulle kunna ha för åsikt. Skitsvårt ju. Och vad är det som betygssätts här egentligen? Det kan ju inte gärna vara mina åsikter eftersom jag är fullkomligt övertygad om att vi har åsiktsfrihet här i landet. Alltså måste det vara hur bra man har förstått de etiska skolorna. SÅ jag har varit skitorolig för att jag ska få ett IG. Jag som allra längst inne i min själ skulle vilja ha ett VG men tänker vara fullt nöjd med ett G. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag kan få för betyg för jag fattar inte betygskriterierna. Mitt inskickade arbete bestod till största delen av svammel och jag vågar inte logga in och fundera på om det har påbörjats rättning eller inte.

Så, snällararasötagulliga du, håll andan och hoppas på att min religionsfröken är snäll och godkänner mitt svamleri som ett arbete med alla kriterier för minst betyget G uppfylld.

Glädje

Idag är jag glad. Har precis fått besked om att jag får läsa båda de kurserna jag har sökt nu i höst, och hittat båda böckerna på nätet. Ska jag bara betala dem så kommer de snart att finnas hos mig, och det är tur det för första kursen börjar redan på måndag och den andra nästa måndag. Det här är mao sista veckan som jag inte har ngn sysselsättning. Nu innebär ju inte det att jag ska ta det hur lugnt som helst, det har jag ju inte tid med. Idag ska vi åka till IKEA och troligtvis biltema eftersom maken vill ha lite pryttlar bl a en sladd till motorvärmaren. Ny bil innebär ju att vi måste ha en ny sladd. Eller ja, en sladd. I den förra bilen hade vi ju ingen motorvärmare utan drog en kontakt genom bakluckan och till en kupevärmare. Motorvärmare var ju ett av kraven vi hade på ny bil.

Imorgon ska jag sjunga på förmiddagen mellan halv tio och halv tolv, kvart över tolv ska jag träffa en kompis på stan och kvart över två går bussen som jag ska åka med för att besöka platsen som jag ska spendera några dagar i veckan på. Kommer troligtvis att åka måndag, onsdag och torsdag eftersom jag har lärartid på tisdagar och om jag har förstått det rätt, ngn typ av närvarorapportering på fredagar. Mer vet jag förhoppningsvis när jag har fått koll på hur jag ska plugga, dvs när jag har fått materialet.

Onsdag sen blir en relativt lugn dag då jag troligtvis ska träffa en annan kompis och leka lite, kanske titta på de nya avsnitten av the Guild, en konstig serie som handlar om ett gäng som spelar onlinespel. Väldigt rolig för de utav oss som har varit fast i WOWträsket (ja jag skäms, men jag har spelat "World of Warcraft. OCH jag saknar det ibland).

Torsdag sen blir den dagen den här veckan då jag ska försöka pyssla lite hemma eftersom vi sen på fredag ska hämta en av makens gudbarn och ha henne här hela helgen. På lördag ska vi väl umgås med henne men på söndag är det dags att skjutsa henne till stallet igen eftersom hon ska tävla i klubbhoppning. Måste ta reda på vilken tid hon ska tävla så att vi inte missar det. Man måste ju stötta alla sportmänniskor även om jag själv mest ägnar mig åt snabbskrivning på tangentbord. Efter tävlingen är det väl dags att skjutsa hem henne och alla hennes saker, plocka iordning och ladda inför pluggstarten på måndag. Nämnde jag att jag försökte planera in en lugn vecka? När jag återkommer och om jag återkommer beror helt enkelt på om det händer något nytt och spännande som jag kan skriva om. Förhoppningsvis gör det det, men roliga händelser är inte det vanligast förekommande när man går hemma och är sjukskriven. Men snart är det slut på det och jag kan gå vidare med mitt liv.

Vad händer här?

Det är en ganska lätt fråga att svara på, här händer egentligen inte så mycket. Idag bara slappar jag och tar det lugnt medans maken är på jobbet. På en lördag? Jo men visst, de har jättemycket att göra på hans jobb just nu så övertid är ju inte helt ovanligt och det här är andra lördagen på en månad som går åt till jobb, förrutom alla tolvtimmarsdagar han redan har gjort. Men man får ju vara tacksam över att det iaf kommer göra en stor skillnad i lönekuvertet nästa gång. Extrapengar är ju aldrig fel, speciellt inte som att jag är en fattiglapp som älskar att köpa presenter. Speciellt julklappar. Brukar alltid försöka anstränga mig och hitta på något riktigt bra till de jag ska handla. Jag och syskonen har ju infört lotteri, mao vi lägger alla våra namn i en hög och drar varsitt och den personen ska vi handla till. Eller ja, vi och vi.. jag har anlitat vår mor till att göra det eftersom en av poängerna är att vi ju inte ska veta vem som handlar till vem, även om det brukar vara lätt att räkna ut på julafton när vi får paketen. Av någon anledning har vi alla olika stilar på paket, etiketter och innehåll. Förra året inkluderade vi maken i lotteriet och det var rätt bra faktiskt. Jag handlar ju till honom iaf, men syskonen som köpte varsinn paket till honom kunde gärna slippa det och därför stoppade vi in honom i lotteriet. Undrar hur det blir med systers sambo i år...

Jag väntar på besked från skolan om  jag har kommit in på mina önskade kurser eller inte. Jag tror att de hade ringt mig igår, men tyvärr missade jag det samtalet och fick inget svar när jag ringde tillbaka. Jag antar att jag får besked på måndag istället. Har jag kommit in så behöver jag ju beställa kurslitteratur och det är ju bra om den har kommit innan jag ska börja.

Det finns verkligen inte så mycket mer att säga just nu, så jag tror att jag tar och bekantar mig med soffan en stund och så återkommer jag om det händer något spännande.

Önskelista I

Jag har kommit på vad som står på min julklappsönskelista. En årsförbrukning av cykelventiler om man räknar att man behöver nya ca en gång i månaden. Någon tycker tydligen att det är jobbigt att köpa cykelventiler så de tar mina. Jag hade blivit av med en som jag ersatte för två veckor sedan, och nu är båda borta. Känns inte helt bra att de försvinner i vårt låsta cyklerum eftersom det innebär att någon av mina grannar är en tjuv. Flytta kanske?

Annars har jag ju insett vad jag behöver nu när jag ska börja skolan. En rosa Hello Kittyryggsäck, ett liknande pennfodral och fina luktsuddigummin. Eller så tar jag ryggsäcken jag har, mitt uråldriga röda pennfodral, vanliga suddgummin och köper mig ett rosa kollegieblock istället. Den som lever får se.,

Nyheter i mitt liv

Den första stora nyheten är väl att jag äntligen är färdigbehandlad. Jag är nu utskriven från min psykolog och har numera, precis som alla andra, bara vårdcentralen att prata med om hälsan sviker. Det känns otroligt skönt, men samtidigt lite knepigt. Jag har ju ändå gått till min psykolog nu i ett par år, vecka ut och vecka in. Även om jag det senaste halvåret inte varit där lika ofta så har det ändå varit en fast punkt, en trygghet. Jag har vetat att om livet blir alldeles för tufft så kan jag bara lyfta luren och slå en signal till henne så finns hon där i andra änden för att lyssna, stötta och hjälpa mig komma på en lösning. Jag är övertygad om att jag numera kan komma på lösningarna själv, jag har de verktyg som jag behöver för att hantera både mig själv, mitt liv och de människor jag möter.

Den andra stora nyheten är att jag har kommit på vad jag vill bli när jag blir stor (när nu undersköterska inte går). Jag ska dessutom börja plugga igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag har ju inte fullständigt gymnasiebetyg och måste därför påbörja min utbildningsväg på komvux och läsa alla de ämnen som jag behöver för att kunna komma vidare. Jag startar redan i höst som rehabilitering med försörjning av försäkringskassan. Eller ja, jag får behålla min ersättning och läsa distanskurser. Jag har sökt religion som jag nästan säkert kommer in på och dessutom datakunskap, vilken är lite mer tveksam. Inte för att jag inte kommer in utan snarare för att det verkar tveksamt om jag kan få läsa den på distans. I januari sen är planen att plugga på 75% och få pengar från csn, men riktigt hur det ska gå till är jag mer fundersam över, men det löser sig säkert under tiden. Jag måste nämligen ansöka om att få min fkersättning vilande under tiden och det verkar kunna vara lite småknepigt.

Det känns lite läskigt att börja plugga igen efter att ha varit sjuk så länge, det var ju det jag gjorde när jag blev sjuk. Men jag hoppas att det ska lösa sig utan alltför mycket krångel. Jag känner mig själv och mina begränsningar bättre nu, jag har insett att arbete vid sidan inte fungerar för mig och jag måste försöka vara nöjd med att få ett godkänt betyg utan att bryta ihop för att "jag kan minsann bättre". Ja, visst kan jag säkert bättre, men det är inte värt att ta slut på all min energi för att få ett MVG när jag kan nöja mig med ett G och ha ork över till annat.

Inser nu att jag glömde tala om vad jag ska bli när jag blir stor. Jo, jag planerar att utbilda mig till läkarsekreterare. Det är en utbildning på yrkeshögskola  under 1,5 år och som nästan garanterat leder till arbete eftersom utbildningen bara får tillstånd att starta om det behövs folk med den på arbetsmarknaden. Har jag tur och allt går i lås som jag hoppas så ska jag börja där i januari 2013, men det vet man ju aldrig. Platserna är begränsade och jag måste ju som sagt läsa in lite andra ämnen först. Men håll alla era vänstertummar för att det ska gå bra nu och att allting ska ordna sig på bästa sätt. Tack.

Dessutom har jag ny färg på håret och allting känns riktigt bra.

Frustrationsmoment

Idag är jag frustrerad. Jag har försökt nu att få tag på min handläggare på försäkringskassan i en veckas tid, och det är typ omöjligt. Så idag föll jag till föga och lämnade ett telefonsvararmeddelande med förhoppning att hon skulle ringa upp så snart hon hörde det. Men eftersom tålamod inte är min starkaste sida så försökte jag ju så klart ringa igen när hon skulle vara tillgänglig. Vilket hon säkert är, om hon bara hade svarat, för jag fick inget meddelande om att hon var på tjänsteärende (vilket är det vanligaste) utan det gick bara fram några signaler innan maskinrösten talade om för mig att hon inte svarar. Varpå jag känner mig idiotförklarad. Jag märker väl för sjutton att hon inte svarar, behöver jag verkligen en dator som ska tala om det för mig? Eller är det vanligt att människor sitter och pratar med signalerna och funderar på varför man inte får någon respons?

Visst, jag ska träffa min handläggare på torsdag, men eftersom vi då ska ha en uppföljning på praktikplatsen som jag inte har så kände jag att jag gärna ville ha tag på henne innan för att diskutera mina funderingar. Det är nämligen så att jag skulle vilja plugga i vår. Då måste jag begära att få min ersättning vilande, vilket jag kan när jag har haft den i minst ett års tid. Jag har haft min ersättning i ett år den 1 februari. Terminen börjar 16 januari, vilket innebär att jag skulle behöva tänja lite på reglerna med ungefär två veckor. Dessutom så skulle jag gärna vilja testa om det skulle kunna fungera genom att mjukstarta. Det kan jag göra genom att läsa en 50 poängskurs på distans i tio veckor i vinter, det blir ungefär 25% studietakt. Där vill jag återigen tänja på reglerna lite och få behålla min ersättning under de veckorna eftersom det inte går att få pengar på annat sätt under den korta tiden. Den kursen börjar om en knapp månad och jag behöver ju söka in innan den börjar för att ha en möjlighet att plugga. Men för båda dessa saker måste jag få pratat med min handläggare. Handläggaren som skulle hjälpa mig att ordna en arbetsträningsplats sen i juni. Jag har gått sysslolös sen i juni. Tror ni att fkhandläggare är överlastade med arbete så att de inte hinner?

Har dessutom väntat på att hon skulle höra av sig efter sin semester (som hon lovat). Hon måste ha världens längsta semester med tanke på att hon gick samtidigt som min man och han har varit tillbaka på arbetet i en månad nu...

Jag säger inte att jag inte tycker att hon sköter sitt jobb, jag säger bara att jag är frustrerad över den dåliga kommunikation som vi har. Och över att mitt liv ska pausas tills det passar försäkringskassan. Är det att främja människor tillbaka till livet efter en sjukdom, eller mest att sätta käppar i hjulet för de som vill tillbaks. Jag vet hur jag känner. Hur tänker du?

Konstig humor, vem? Jag? Nejdå...

Pratade med min lillebror på telefon idag eftersom jag var uttråkad och rastlös. Sitter vid datorn medans maken tittar på något knepigt program på TV. Det handlar om ungdomar som åker utomlands och festar loss rejält och föräldrarna följer efter och spionerar på dem.

Iaf. När jag vänder mig om för att säga något till maken får jag se en av de sjukaste saker jag har sett på länge. En av killarna har en kaffekanna i skrevet och en annan ska precis ta pipen på kannan i sin mun. Maken förklarar att han har skickat "soldaten" på spa genom att hälla ljummet vatten och schampoo i kannan osh kompisen ska blåsa så att det blir bubblor. Ett av mina uttryck kommer genast flygande. Hur tänkte de där? För det första så får pojken idéen att stoppa soldaten i en kaffekanna med vatten och tvål för att skicka den på spa. För det andra ber han kompisen att blåsa i kannan för att det ska bli bubblor. Och för det tredje, kompisen går med på det.

Jag tycker nog att jag har rätt trevliga vänner, men inte sjutton skulle jag be dem blåsa in i en kanna som jag håller i skrevet. Dessutom är jag väldigt skeptisk till att någon av mina vänner skulle gå med på det här.

Vi pratar vidare och skrattar åt det en stund, byter ämne och pratar om annat. Efter en stund så låter det jätteknepigt i luren och jag frågar lillebror vad han gör. "Jag fick en jättevibrator i örat." Detta blev för mycket för mig och jag skrattar så jag gråter. Helt plötsligt ser jag min lillebror sittandes i lugn och ro och prata i telefon och helt plötsligt så får han en gigantisk rosa dildo i örat. Min bebis lillebror, förtroendevald kårarbetar och lärare. Ännu värre blir det när vi då återkopplar detta till "soldatspaet" och funderar på om det skulle fungera med en tioliters termos. Hysteriskt kul tycker jag.

För övrigt är här fullt upp. Vi var på Parken Zoo i lördags med makens gudbarn och på lördag bär det av till Helsingfors för att fira vår första bröllopsdag. Helt sjukt, vi har redan varit gifta ett helt år. Känns ju som att det var nyss vi hade vårt bröllop.

Får se om jag hinner skriva imorgon, annars blir det nästas vecka när vi kommit hem igen.

Tredje gången gillt?

Nu har jag gjort försök nummer tre att få ut sagan om ringen ljudboken på skiva så jag kan spela den i min DVD-spelare i sovrummet. Fungerar det inte nu så är det kört efter som jag har slut på skivor och inte kan se att jag kommer ha råd med det inom den närmaste framtiden. Hoppas jag får något av jobben jag har sökt och att de betalar tillräckligt för att jag ska kunna ta det. Deltidstjänster är ju inte de med högst lön i världen direkt har jag hört. Om det inte fungerar, kan jag skylla på att datorn är dum då eller måste jag ta på mig hela ansvaret? Fast lite ansvar får jag nog ge min datasupport-lillebror som sa att det skulle fungera om jag lade till nollor före alla en och två siffriga tal... Fungerar det så tackar jag ödmjukast för hjälpen och ska försöka verka mindre korkad nästa gång.

Annars har jag inte gjort mycket idag (mer än sökt massa jobb) än att förvånas över hur en del människor resonerar och dricka massa kaffe. Fast jag har ju förstås testat ett nytt recept på pastagratäng med tonfisk. Klart godkänt av mig, makens omdöme har jag ännu inte fått reda på så jag är rädd att det fick tummen ner. Han påstår att han inte tycker om tonfisk.Nu ska jag försöka umgås med min kudde lite, maken ligger redan och snarkar.

Sportdåre? Vem? Jag?

Igår var vi på fotbollsmatch. För dem som känner mig måste det här komma som en stor överraskning. För er andra kan jag berätta att jag gillar inte fotboll. Min erfarenhet av fotboll är att om man går i närheten av en fotbollsplan så får man bollen på näsan och blöder näsblod. Under min uppväxt hände detta alla gånger utom en. Då var det en armbåge istället.

Men när då kompisens barn har match så får man ju faktiskt ibland ta sig i kragen och åka dit. Det var oliiidligt spännande. Tur att jag precis hade målat naglarna annars hade jag väl bitit på dem i ren spänning. De kämpade och slet och jobbade och fick ihop 7 riktiga arbetsmål varav vår lilla (skulle han läsa det här skulle han strypa mig, han är ju inte liten längre) hjälte gjorde två. Det andra laget låg mest i försvar men lyckades på något sätt få in 6 slumpmål. Under tiden stod jag och omväxlande höll andan och mumlade in i handen.

Maken ställde sig mycket frågande till detta beteende eftersom jag alltid säger att jag inte varken förstår mig på eller tycker om fotboll. Men nej, jag gillar inte fotboll, jag gillar kompisens grabb. Jag skulle aldrig få för mig att se på fotboll bara för sportens skull, men när det är någon jag känner som är med så är det väl självklart att jag håller på den personens lag. Och när jag hejar på någon så blir jag inne i det hela. Detta gäller faktiskt för de allra flesta sporter, förutom konståkning kanske. Fast jag brukar nog ha mina favoriter där med...

I helgen är planen att kidnappa en annan kompis barn lördag-söndag och gå på djurpark, mysa och ha det trevligt. Tur att andra har barn som man kan låna ibland.

Så lite som gör skillnad

Tänk vad lite det är som gör skillnad här i livet. Imorse när jag vaknade var jag på ganska bra humör, men, efter några timmar är jag så uttråkad så jag håller på att gå åt. Igår var jag ganska nöjd med mitt liv, men idag när makens semester är slut är jag så rastlös att jag håller på att klättra på väggarna och det är tre timmar kvar till han kommer hem.

Inte gör det saken bättre att jag har försökt få praktik på flera ställen idag och fått nej. Livet känns rätt trist just nu. Har skickat iväg en jobbansökan på ett jobb som jag troligtvis inte kommer få och tänkte försöka söka ett annat. Men jag får se hur det blir. Måste nog få lite råd av min mor först.
 Men halvtid borde väl gå både ekonomiskt och orkesmässigt. Eller?

Dagens I-landsproblem I

Eller ja, gårdagens. De som känner mig vet ju att jag är en urdålig TV-tittare som bara kan fokusera på ett progrma om jag har något annat att sysselsätta mig med. För tillfället kan jag inte sticka eftersom jag har fått den jobbiga nackselspärren, men jag tänkte iaf göra ett försök eftersom vi skulle äta bakad potatis och mysa lite. Så jag kollar in kvällens tablå och upptäcker inte mindre än två program som jag vill se. En kanal har visar en dokumentär om barn med cancer och en annan kanal en dokumentär om bröstcancer. Dessa svåra val!

Barncancerprogramet går i repris på torsdag, så jag valde bröstcancer. Halvvägs in i programmet häver jag ur mig "Det var då h-e vad det ska vara reklam, jag valde fel cancer!".

Så nu vet vi. Väljer man fel cancer får man stå ut med reklam...

Men tänk så man kan glömma!

Jag har ju glömt att berätta om det allra bästa med blodgivningen den här gången. Eftersom jag inte riktigt kunde äta standardsorten av järntabletter fick jag en annan sort. Den är i kapselform. Men! Kapslarna är bruna i två olika nyanser och ser ut nästan som att de skulle vara gjorda av choklad. Så nu låtsas jag att jag får äta choklad varje kväll. Skitbra ju.

Jag gillar tabletter som inte bara är vita och tråkiga. För några år sedan fick jag en medicin som var i blågula kapslar. Svenska piller alltså. Skitbra. Behövde bara äta dem ett år innan jag kunde trappa ut för att sen sluta. För att inte prata om medicinen jag fick när jag hade en infektion i livmodern (ja, jag är speciell, men vissa kan få det när de försöker använda p-spiral), de var rödgula. Mao skånska. Eftersom jag ju är reservdansk genom födseln (född i södra delen av landet) och fostran så anser jag ju att det måste vara det bästa som finns.

Och jag är bara liiite medicinnörd, jag lovar....

Vad har du fått för roliga piller? Säg inte att du har fått rosa med lila prickar, för då blir jag riktigt avundsjuk. Det måste ju absolut vara den bästa medicinen som någonsin har uppfunnits isf. Man kanske skulle satsa på vitamintabletter till barn med den designen?

Saker man kan fundera över när man inte sover

• Undrar vad nackspärr heter när det sitter mer i axlarna. Axelspärr?
• Det åskar, men det är nog ganska långt bort.
• Finns det verkligen ingen sida att ligga på som det gör mindre ont?
• Åskan är fortfarande långt bort
• Undra om man får skogaholmslimpa med ost och oboy som mellis på fritids också eller om det bara var hos min dagmamma.
• Nu är nog åskan lite närmre. Ska jag väcka maken och tala om det? Nej, han sover så sött.
• Ska det verkligen göra ont när man andas?
• När kommer nästa Gabaldon boken? Får nog låna dem på biblan tills dess eftersom hon gjorde så dumt slut på förra
• Nej, men nu snarkar karln också. Jag trodde vi hade en deal. Jaha, han ligger på rygg. *puttar på maken tills han vänder sig*
• Var var jag nu... Kanske skulle vara trevligt att jobba på kontor iaf. Fast med människor. Finns det ett sånt jobb?
• NU åskar det nog ganska nära för jag hör ju mullret. Dumt att jag inte kan se blixten när rullgardinen är nerdragen, kan jag ju inte räkna hur långt bort den är.
• Jaha, nu plingar det i telefonen oxå, då slog nog blixten ner i huset och det kommer brinna ner. Luktar det inte lite bränt? Jaha, bara grannen som är ute och röker.
• Nu kryper det i benen också. Jag kommer ALDRIG somna!
• Är det säkert att det inte luktar bränt?
• Kissnödig igen? Jag var ju nyss uppe....
• Jag har totalt tappat tråden i min ljudbok. Vilket kapitel är jag på.
• Hjälp! Jag tappade fokus på Harry Potter! Innebär det att jag har tröttnat på böckerna? Jag kan ju inte tröttna på dem, jag älskar ju dem!
• Måste fixa sagan om ringen ljudböckerna. Jag saknar Aragorn.
• Aragorn
• Aragorn pratar med mig
• Hångla med Aragorn.. vilken trevlig idé
• Tänk om Aragorn kom hem till mig och frågade om jag ville följa med på äventyr. Jag hade följt med direkt. MEn om han ville gifta sig hade jag ju varit tvungen att skilja mig först, det hade ju blivit jättebesvärligt! Åh, varför gav jag upp min väntan och gifte mig med maken? Just ja, Aragorn "finns inte på riktigt" (bara i mina drömmar). Men OM han hade funnits på riktigt, hade han blivit lika kär i mig då tro? Klart han hade. Fast jag kanske borde försöka bli lite smalare för säkerhets skull...
• Aragorn
• Men nu luktar det väl iaf bränt. Och visst låter väl åskan jättenära nu?
• Aragorn
• Aragorn
• .......

Imorse när jag vaknade skulle man ju troatt jag skulle drömt om Aragorn, men icke. Jag var gravid och i ett annat land där man var tvungen att täcka håret. Det hade jag inga problem med, slöjorna var jättefina och det kändes helt naturligt. Dock var det tydligen modernt att täcka hakan också. men jag kunde aldrig få till det så ingen ville vara med mig för att jag hade så ful stil på min slöja.

Inte ens i mina drömmar kan jag följa modet och vara snygg, undrar vad det är för fel på mig egentligen? Är det något jag borde ta upp med min psykolog tro?

Slut på sommaren

Har misstänkte länge att sommaren nästan är slut, men eftersom jag är den jag är ville jag inte riktigt erkänna det. Nu tror jag dock att alla bevisen pekare åt precis samma håll. I torsdags var jag och lämnade blod igen, sist jag var där sa de hej då med orden "vi ses väl till hösten". IDag har jag bakat en äppelkaka och gjort äppelmos, typisk höstsyssla. Makens semester är slut och på måndag börjar han jobba igen efter fyra lata veckor. Dessutom börjar björkarna här utanför gulna och om två veckor har vi bröllopsdag.

Eftersom sommaren då ska vara slut nu så får jag väl ta tag i min sommartomma blogg och försöka fylla den igen. Men nu stundar lite mat och sen kaffe och äppelkaka. Någon som vill ha? Det är bara att komma över, men ring gärna först eftersom jag inte riktigt är klädd, springer runt i myskläder här.

Ny karriär?

Nog för att jag ska byta yrkesområde, men jag och mitt hår är inte riktigt överens just nu. Mitt hår hävdar att jag ska bli pudelrockare, jag håller inte med. Tack och lov för plattången....

Å andra sidan känns det inte så roligt när maken håller med i ett rungande ja-a när jag hävdar att frisyren inte är snygg och att det är tur att jag har plattång. Är inte hans jobb att säga att jag är fin oavsett?

Saker man borde

Jag borde städa lägenheten. Även om jag påstår att jag fungerar bäst i kaos så är det tyvärr så att saker försvinner när man inte håller ordning. Som mina strumpstickor jag behöver om 6 cm.

Jag borde säkert komma på något produktivt att göra med den här dagen, men förrutom städning kan jag inte komma på något. Eller jo, jag skulle ju förstås kunna baka bröd, problemet är bara det att vi redan har fått lämpa av lite bröd i svärföräldrarnas frysbox.

Jag borde vara nöjd med att jag är ledig så att jag har tid att göra allt det där jag vill och borde. Problemet är bara att när jag har så mycket ledig tid kommer jag mig inte för med något.

Och jag borde säkert göra något annat än att sitta här och blogga. Så det ska jag göra. Jag ska hångla med min dusch och se om nya frisyren är snygg även om jag inte plattar håret. Undras om jag har början till pudelfrisyr när jag kommer ur duschen?

Om jag vore...

Om jag vore en kanin så skulle jag vilja skutta runt på gräsmattan nedanför min balkong. Snacka om klöverdröm. Dock är det ju bara vitklöver och inte rödklöver som är den godaste sorten, men jag tror nog att det skulle duga till att göra en liten skuttare glad.

Om jag vore en katt så skulle jag vilja ligga i solfläcken vid balkongen och bara sova hela dagarna. Skulle väl iofs vara tvungen att tvätta mig och fixa frisyren med jämna mellanrum, men för övrigt så skulle jag bara ligga där och njuta tills människan som ger mig mat kom hem.

Men tyvärr är jag varken kanin eller katt utan bara en vanlig människa. Så jag får nöja mig med att titta på klövern och fundera på hur det skulle vara att vara kanin. Och fundera på om min hjärtformad häxring tänker visa sig tydligt i år. Verkar vara lite större chans eftersom det ju har regnat lite i motsatts till förra sommaren. Solfläcken på balkongen undviker jag så mycket jag kan eftersom solen bara gör mig varm och röd, inte avslappnad och glad. Och människan som ger mig mat, det måste väl vara maken då. Honom väntar jag iofs på hela dagarna eftersom han jobbar och inte jag. Första augusti börjar hans semester och själv hoppas jag på en arbetsplats till mitten av augusti. Så våra semesterplaner är inte särskilt tydliga. Lite dagsutflykter runt vårt hemområde med diverse besök på intressanta slott, parker och museum inplanerade. Ska bli spännande. Har ju bara bott i den lilla staden i 3,5 år nu och tycker det är på tiden att jag får hemturista lite.

Idag är min plan att försöka få någon ordning på första ärmen till tröjan jag stickar. Inser klart och tydligt att strumpstickor inte är min bästa gren, men om jag får öva lite till så blir det nog bra.

Konstiga mail

Inte för att jag vill klaga, men ibland får jag så konstiga mail. Mail som säger "Du har vunnit xx kronor" blir man ju ändå lite glad över. Samma när man får mail som har rubriken "You look gorgeous!", Jag menar, vem vill inte höra att man är snygg. Däremot känner jag att jag blir skeptisk när jag får mail med budskapet att jag kan förstora min penis. Inte för att vara sån, men de talar till mig ungefär likamycket som varningstexten på ciggpaketet som talar om för mig att rökning försämrar kvaliteten på mina spermier. Säkerligen borde det skrämma mig, mina spermier är ju redan så dåliga de kan bli, mao obefintliga. Visserligen kan det ju tänkas att jag skulle behöva förstora min penis eftersom jag inte har någon. Men. Jag känner inget stort behov av varken att få bra kvalitet på mina icke befintliga spermier eller förstora min ej förekommande penis. Nej, jag tror att jag fortsätter göra som jag gjort hittills, nämligen låta min man sköta både spermier och penis. Däremot så kan jag gärna ta emot de där pengarna som de påstår att jag vunnit. Om det bara inte vore förknippat med att jag inte har köpt någon lott och därmed inte riktigt förstår hur mitt lottnummer ska kunnat ha vunnit....

Komplimangen däremot tar jag tacksamt emot utan att ha öppnat mailet för att se vad människan hade för bitanke. Bifogade filer från främmande människor är inte min grej. Men gärna komplimanger som sagt.

Tystnad

Det är tyst på bloggen just nu. Det beror inte på att jag har för mycket att göra och inte hinner med, utan på att jag just nu inte har någon som helst ork att försöka komma på något att blogga om. Mitt mående just nu är inte på topp och jag spenderar en stor del av mina dagar framför TV med stickorna i handen för att försöka lindra ångesten. Efter att i ett års tid mått oförskämt bra har det nu kommit en svacka. En rejält djup sådan. Problemet är bara att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur den. Försöker göra saker som jag egentligen tycker är kul, men glädjen infinner sig inte. Försöker ordna det som måste ordnas med hemmet och en arbetsträningsplats, men kaoset i huvudet gör det omöjligt att försöka vara organiserad. De människor som ska finnas där för att hjälpa och stödja verkar vara på en helt annan nivå än mig och det blir bara en massa missförstånd hela tiden. Funderar starkt på att säga upp den kontakten. Det har jag iofs gjort i flera månader nu, först för att jag inte kände att behovet fanns kvar, men nu mest för att jag inte orkar ha en ångestframkallande situation kvar när all min ork går till att överleva dagen. Hur ska jag göra för att orka försöka bli förstådd när jag knappt orkar andas? Vet bara att som det är just nu är situationen ohållbar och kommer sluta med en stor smäll om jag inte gör något.

Jag har trillat igen, och den känslan är inget trevlig. När de mörka molnen samlas runt mig hittar jag ingen väg, inget ljus att följa och känner mig som att jag har gått vilse. Misstror min egen kommunikationsförmåga när det bara blir missförstånd och slutar därför försöka. Orkar inte ta kontakt med mina vänner, dels för att jag är rädd för att mina moln ska ta sig över till dem, och dels för att jag helt enkelt inte tror att någon har lust att umgås med mig när jag ser allt i svart. Håller mig utloggad från mina sociala nätverk eftersom jag inte orkar försöka vara trevlig. Funderar med jämna mellanrum på att ringa till mina nära och kära, men när jag väl kommer så långt som till att ta upp telefonen har jag tappat orken igen och kan inte komma på vad jag skulle säga om de skulle svara.

Nu tänker jag återgå till min tysta nivå igen. Eventuellt byter jag några ord med maken, men det är inte något jag lovar. Han mår nog bättre av att jag inte gör det eftersom jag just nu bara fräser åt honom. Kan hända det är så att det är lite PMS? Jag vet faktiskt inte. Har som tappat kollen på det lite eftersom min mens inte har uppfört sig som den ska sedan jag fick en medicin med konstiga biverkningar. Inte ens efter att jag slutade med medicinen har det blivit normalt, men förhoppningsvis så kommer det. Om några år till...

Shoppingplaner...igen

Idag har jag varit på stan och rumstrerat om i två second handbutiker. Planen var att jag skulle hitta rundstickor där och slippa handla nya för massa pengar. Tyvärr höll inte den planen utan jag blir nog så illa tvungen att handla dessa idag när jag ska köpa garn, vilket resulterar i mer utgifter än jag egentligen har råd med. Varför är stickor så dyrt?

Däremot lyckades jag komma ihåg att boka klipptid så snart ryker mina kluvna hårtoppar. Ska bli skönt att bli lite fräsch i håret igen. Dessutom var jag till ett apotek och hämtade ut min medicin hos min favoritapotekare. Alltid lika bra när det är Ahmed (eller Muhammed eller något liknande, minnet sviker mig när det gäller namn). Trevlig, kunnig och hjälpsam. Så borde alla vara tycker jag.

Senare idag är planen att åka till den stora grannstaden. Ska ju som sagt var köpa garn och vi har även planerat in ett besök på IKEA, ytterligare en av mina favoritaffärer trots att det inte är second hand. Jag gillar second hand, men IKEA har något särskilt över sig. Inte minst maken gillar IKEA eftersom han hävdar att de har världens bästa korv med bröd där. Hans favorit. Inget besök på IKEA utan korv, oavsett om man nyss åt köttbullar eller inte. Lustig man jag har gift mig med får jag säga. Å andra sidan skrattar han ju åt mig och min potatiskärlek...

För övrigt är det en lugn helg inplanerad. Vi tänkte försöka städa här hemma och få ordning i kaoset igen. Kanske till och med kan hitta mina försvunna strumpstickor igen. Har utan större svårigheter hittat två (eftersom jag använde dem) men de övriga tre är försvunna. Problemet är bara det att man faktiskt behöver alla fem när man ska stickar runt, vilket är planen med ärmarna på min fina tröja. Så jag är i starkt behov av att hitta dem om vi säger så.

Nu ska jag stoppa i mig lite lunch och se om dagen blir roligare med lite förhäxad. Regnet är ju inte direkt uppiggande.

Onsdag dårå...

Idag är det onsdag. Vanlig tråkig onsdag. Har ägnat dagen till att göra mindre än ingenting om man inte räknar drömmande. Har hittat min nya favoritsida som jag kan spendera timmar på drömmandes om allt jag skulle vilja kunna. Drops är en helt underbar sida med massa fina gratis mönster till både stickning och virkning. Har använt deras mönster tidigare med lyckat resultat så naturligtvis är det dit jag vänder mig när jag nu ska hitta vad jag ska hitta på för något spännande. Dock saknar jag lite att det inte är indelat i svårighetsnivå eller typ av plagg, hade varit så mycket enklare att hitta då. Funderar dock på om jag inte får slå till och investera i stickor iaf, vet ju inte när jag kan träffa mamman nästa gång och jag vill ju sticka nu. Jag har inte bestämt mig, måste först mäta och räkna på hur mycket garnet kommer gå på och sen se om min plånbok kan godkänna stickinköp.

Imorgon ska jag iväg och äta grillad korv till lunch. Kanske inte lika trevligt som kompisarna som är på Gotland, men i alla fall lite umgänge och så slipper jag ju äta ensam. Planerar även att se på bebisprogram på TV ikväll, men vet inte om den planen kommer gå i lås, det får jag se.

Insåg idag att jag har mindre än 1½ säsong förhäxad kvar. Vad ska jag hitta på sen? Vad har jag mer för favoriter som har gått i evigheter och som kan roa mig lite när jag är uttråkad? Så slog det mig. Lilla huset på prärien. Gick inte det i typ 100 säsonger? Kanske kan bli något. Får undersöka tillgången på serie och se vad som kan hända sen.

Jag misstänker starkt att jag är inne i en nostalgiperiod. Just nu känner jag starkt att den underhållning jag är intresserad av är den som road mig när jag var yngre. Känner ett starkt sug för att läsa om Anne på Grönkulla böckerna. Eller Kulla-Gulla kanske. Vill bara se på de TV-serier som innebär lättsam förströelse med hög nostalgifaktor och längtar efter mammans hemkokta vinbärssaft i glasspinneformat. Tror helt enkelt att jag vill bli lite ansvarslös och obekymrad igen. Tyvärr fungerar det ju inte så bra eftersom någon måste betala räkningarna, städa, diska, tvätta och laga mat och jag inte gärna vill låta maken sköta allt samtidigt som han jobbar heltid. Däremot tror jag att jag ska försöka införa veckomatlista så vi slipper försöka komma på något att äta varje dag utan istället bara ta det som står på listan. Låter smidigt och bra. Kan man ju dessutom veckohandla bättre och slippa småshoppandet som ju bara blir dyrt i längden och månadshandlingen som fyller upp frysen till bristningsgräns. Kanske jag kan hitta lite plats till att frysa in lite bakverk också, låter inte helt tråkigt. Tror nog vi ska satsa på den melodin, fast inte idag. Idag ska jag ju titta på TV.

Dagens vill ha

Idag vill jag ha en enkel stickbeskrivning på en kortärmad söt topp som inte ska stickas på rundstickor. Annat alternativ är rundstickor alldeles gratis. Jag har länge sagt att jag skulle behöva investera i lite fler stickor, speciellt rundstickor, men att både köpa garn och rundstickor tycker inte min plånbok är en bra idé. Är man sjukskriven så är man fattig. Men jag är så sugen på att sticka något fint till mig själv. Jag menar, både nya kläder och sysselsättning, vad kan bli bättre?

Får väl fortsätta med mina projekt av restgarner så länge hur tråkigt det än är.

Dessutom är jag sugen på potatis. Undrar om det är något fel på mig? Nåväl, nog bäst jag tröstar mig med en oreokaka så länge. Den chokladtäckta sorten så klart.

Uppdat. Mamman hade rundstickor som jag får låna nästa gång vi ses. Kanske kan bli en fin tröja. Eller kjol. Eller klänning. Eller kofta. Eller... nej, nu få jag ge mig. En stickning blir det i alla fall

Jag är tillbaka!

Efter en hel dags göra ingenting, ett skippat kalas och en natts sömn känns det som att jag är tillbaks i de levandes rike. Visst, det känns väl sådär att maken fick åka ensam på kalas, men det var vad jag behövde just nu. Mina kraftdepåer var uttömda och jag behövde fylla på igen. För mig innebar det att slippa umgås med människor och bara vara med mig själv. Bara andas och fokusera på nuet utan att tvinga mig till saker som det inte finns energi till.

Något jag har lärt mig ev min sjukdom är att jag måste tillåta mig själv att sätta mig i första rummet, att känna mina känslor, tänka mina tankar och inte fortsätta köra när energin har tagit slut. Om jag inte gör dessa saker är risken stor att jag hamnar tillbaks och blir sjuk igen, och det vill jag verkligen inte. Det som däremot känns positivt är att det bara behövdes en dags vila för att få tillbaks min ork, förut kunde det ta flera veckor. Visst, jag kanske inte är helt på topp ännu, men ge mig några lugna dagar och jag är där. Tur att jag inte har så stora planer den närmaste veckan då.

Idag är min första plan att jag ska vika tvätten som har legat i tvättpåsen några dagar nu. Inte alltför ansträngande så här en vanlig tisdag. Men först lunch och kanske ett avsnitt förhäxad till. Man får ju inte ta i för mycket heller.

Fortfarande anti

Japp, så är det. Jag är fortfarande anti. Tröttheten sitter som en stor klump i kroppen, benen känns som om de vore fyllda av cement (undrar om maken har smugglat hem från jobbet och injicerar mig i smyg på nätterna?) huvudet tungt och sinnet slött. Förmodligen är det de senaste veckornas intensivitet som har tömt mig på krafter och enligt min erfarenhet är den bästa boten då vila. Problemet är bara att jag har svårt för att ta det lugnt och lätt blir rastlös. Så vad ska man då hitta på? Diska? Nog för att diskhon är överfull och står och ropar på mig, men det orkar jag inte. Städa? Nja, utan mina dammråttor blir det så ensamt på dagarna? Jag vet! Jag sätter igång ett avsnitt förhäxad och plockar fram mina stickor!

Om jag någonsin blir klar med alla smårutor så är planen att de ska sys ihop till en bebisfilt eller ett kuddfodral (beroende på ork och mängden smålappar). Något ska man väl ha restgarner till också.... Dock kommer väl den här lilla bebisfilten att hamna i högen avslutade projekt som väntar på mottagare, precis som den fina lilla blå koftan som inte han bli klar innan kusinbarnet växt ur den. Den är iofs inte helt klar, har inte sytt i knapparna, men det är ett senare projekt. Måste ju sy klart överdraget till makens favoritfåtölj någon dag också. När jag nu ska orka med det.

Annars har jag funderat å vad man ska orka hitta på att laga för middagsmat idag, men sen slog det, jag behöver ju inte laga mat ikväll. Vi är ju bortbjudna på kalas med mat! Så skönt och det bästa med kalas enligt min åsikt. Eller, näst bästa kanske. Det bästa är nog kaffe...

Nu intar jag soffan. Träffas åter när jag orkar tänka tillräckligt länge för att blogga.

Jag är gnällig idag

Eftersom jag fortfarande känner mig gnällig så tänkte jag ta tillfället i akt och gnälla av mig lite. Jag är fortfarande sur för att han där uppe inte tillät mig ha kjol idag och visa upp mina fina tånaglar. Samtidigt är jag lite sur över att det nagellack som i flaskan lovade knalligt rosa med glitter bara blev något blekt glans på nageln. Dessutom är jag trött och känner att min umgängeskvot är ganska överfylld. Lyckades få maken att lova att det inte skulle bli fler kalas den här veckan, men han var samtidigt tvungen att tala om för mig att vi ska på kalas imorn. Imorgon är en ny vecka, det har han så rätt i, men jag vill gärna klara av den här veckan först. Dessutom är jag gnällig över att jag inatt var tvungen att förvandlas till sur granne och gå och ringa på och be festarna sänka volymen. Inte så att jag har något emot musik, tvärtom, och särskilt inte folk som sjunger fint. Men att bli väckt klockan två på natten av sång är inte min favoritgrej. Förhoppningsvis blir det lite lugnare nu ett tag för fest alla fredagar och lördagar börjar bli lite jobbigt. Som om inte allt det här skulle vara nog så hade inte mamman tid att prata med mig när jag ringde för att gnälla av mig, och trots att syster äntligen hade igång sin telefon igen så svarade hon inte.

På plussidan idag finns många koppar kaffe. Förrutom de obligatoriska muggarna på morgonen så var det så klart gott kaffe till den goda tårtan och sen lite efterättskaffe på maten här hemma. Även att maken i skrivande stund gör varma smörgåsar till oss är ett stort plus. Förhoppningsvis ska väl alvedon hjälpa mig att sova inatt, och goda chokladtäckta oreos är inte heller fel. Så lite bra saker finns det ändå.

Imorgon åker ett gäng kompisar till Gotland till på torsdag medans jag ska vara hemma, gå på ytterligare ett kalas och försöka hitta en arbetsplats att arbetsträna på. En lugn och fin vecka att vila upp sig på efter den här intensiva kalashelgen. Det känns tryggt.

Imorgon är jag förhoppningsvis på bättre humör eftersom jag avskyr att vara sur och gnällig. Ha det så gott så länge, själv ska jag strax sova.

Vad var det här för stil?!

Idag skulle jag ju på kalas till en riktig vackervän, en glädjespridare utan dess like som man så klart måste uppvakta när det är dags att fylla år. Min plan var att jag dagen till ära skulle ha min fina jeanskjol och nya blusen.

Men imorse när jag vaknade upptäckte jag att det ju hade blivit kallare än nordpolen här i stan. Bort försvann min tanke om kjol och fram åkte jeans. Blusen stannade kvar men istället för att visa upp mina vackert målade tånaglar blev det strumpor med grisar på. Så för att få lov att skryta lite med att jag faktiskt målat tånaglarna kommer här ett bildbevis.



 Å andra sidan, vad gör väl lite kyla och osynliga målade tånaglar när man bjuds på sånt här gott?

Nu ska här slappas och slöas resten av dagen tror jag. Imorgon blir det mer kalas.

Student

har jag firat idag. Bilden får säga resten, själv är jag helt slut och ska försöka sova. Imorgon blir det mera kalas.

Massa presenter

Nu är alla presentinköpen inför helgen klara. Första stoppet var ett presentkort till kompisen som har kalas på söndag. Eftersom hon jobbar i samma affär som presenten var önskad så krävdes det lite list. Tog med mig kvinna jag var på stan med och frågade snällt om hon kunde hjälpa mig. Ifall kompisen var där idag så var planen att jag skulle avleda henne och kvinna köpa presenten. Nu behövdes inte det eftersom kompisen så påpassligt var ledig, så jag fick inköpet fixat riktigt snabbt. Skulle sen gå och fika, men det var inte å enkelt. Alla kaféer i hela stan verkade vara fulla. Kan ju förstås ha något att göra med att det var studenten idag och många hade tagit ledigt. Hittade tillslut ett bord i skuggan på ett kafé som ligger lite avsides så inte alla tänker på att det finns. Trevligt. När vi sitter där så dyker plötsligt en tjej upp som ska på samma kalas som mig på söndag, så vi bestämde raskt oss för att vi skulle ta sällskap dit. Vet man ju iaf att det är någon man känner där.

Sen var det hemgång och lunch som gällde innan nästa shoppingetapp. När maken kom hem från jobbet var det dags. Först shopping på en klädaffär här i stan, och sen bar det av till Västerås för inköp av studentpresent. Ska vi bara köpa lite blommor imorgon så är allt klart för studentskan också.

Imorgon har jag blivit lovad ett telefonsamtal från barndomsväninnan innan avfärd till Eskilstuna och kompisens dotters student. Hoppas att det är lika fint väder som vi har haft idag, på något sätt känns det som att det ska vara solsken på studenten.

Själv ska jag slappa lite med maken innan det är dags för sängen och sova. Nu ska jag nog göra mig en kopp sömntuta och försöka tänka bort ångesten. Borde väl stryka blusen jag ska ha imorn men orkar inte riktigt sås som vanligt blir det en panikstrykning imorgon. Jag har dålig framförhållning och avskyr att planera. Märks det?

Skolavslutning

Idag har man varit på skolavslutning. Det var längesen sist. Ganska mycket länge sen faktiskt. Men ikväll hade makens båda gudbarn skolavslutning och vi var så klart tillfrågade om vi ville komma. Som vanligt var det inte heller så många andra närstående som var där, bara mor, far och farmor. Blir lite ledsen på barnens gudmor, tjejen som maken levde med när barnen föddes. Hon är aldrig med på några händelser i barnens liv. På luciafirandet orkade hon inte och idag ville hon inte för att hon tycker att en av lärarna är så löjlig. Dålig ursäkt tycker jag.

Å andra sidan är det ju bra för mig att hon inte spenderar någon tid med barnen, då får ju jag vara desto mer med dem. Två stycken supermysiga tjejer med starka personligheter. Den minsta gör iofs av med mer energi på två minuter än de flesta av oss på ett helt dygn, men så har hon ju sina svårigheter. Det som dock är lite roligt är att hemma hos oss är de nästan alltid lugna. Kan bero på att de får vara i centrum här och vi anpassar oss efter vad de vill...

Imorgon bär det av till Västerås och lite shopping, måste fixa lite presenter inför student på lördag och födelsedagskalas både söndag och måndag. Fullt upp här. Tur att man har vecka mellan helgerna så man hinner vila upp sig lite.

Snart dags för criminal minds och sen sängen. Ha det gott!

Skåneturen

Som utlovat kommer här en liten redogörelse för min och makens tur till söderhavet, eller jag menar Skåne. Men om man skulle jämföra vädret så kändes det nästan som att komma till ett annat land. Här har vi gått och hukat i vinden och frusit hela våren, och när vi kommer ner till mormor möts vi av strålande solsken och sommarvärme. Kunde varit sämre...

Vi kommer ner till käraste mormor på torsdag eftermiddag och upptäcker att det var massor som pågick i Ängelholm den helgen. Bla hade de Ängelholmsgillet där de firar Ängelholms historia. Detta som en upptakt till att Ängelholm fyller 500 år som stad 2016. Så på fredag promenerade vi ner på torget och såg när kung Kristian II lämnade över stadsbrevet till Ängelholmarna.

 Bättre bild än så här fick jag inte till. Han kom iofs närmare mig sen, men hade ryggen åt mig och jag tordes inte be honom vända sig om. Om Stockholmsincidentet ska tolkas närmare så tror jag att det kan innebära att han inte är så förtjust i svenskar, och min klingande dialekt avslöjar inte direkt min identitet som utflyttad skåning. Så blir det när föräldrarna flyttar när man är liten...

Efter den stora händelsen var det dags för gycklare att roa publiken, och döm om min och makens förvåning när samma herre som vi såg för två veckor sedan i Eskilstuna dyker upp på scenen. Vad är oddsen för det? Vi tittade en stund, men eftersom de var omickade så hörde vi inte så mycket så till slut tröttnade vi och promenerade tillbaks till mormor för att ordna en fikakorg. Vi skulle nämligen åka till Klippan och kyrkogården för att titta till morfars grav. Mormor har ju ingen bil längre och kommer inte dit så ofta, och jag är egentligen bara där de gånger vi är hos mormor. Efter lite pyssel på graven (som var så välskött så, mostern kan minsann hon) åkte vi vidare till Hembygdsparken och satte oss för lite kaffepaus. Där växte den här otroligt vackra blomman som vi inte vet vad den heter. En botaniker i närheten?

Vad heter jag?

Passade på att ta en tur inom kusinen med familj på hemvägen och fick äntligen träffa tvillingarna. Både de och storasystern har blivit så otroligt stora så det är knappt sant. Har inte sett storasyster på två år, så det var verkligen trevligt. De premiärbadade i lilla barnpoolen och det var så roligt att se deras olika vatten attityder. Den ena som låg raklång i poolen och bara njöt, den andra som glatt kravlade i och ur och däremellan skvätte lite vatten , och den tredje som verkar ha ärvt den frusna genen och helst ville hänga på sin mor. Så söta. Funderade på om man inte skulle fråga kusinen om man kunde få en av de när hon nu har så många, men insåg snabbt att hon verkade väldigt förtjust i alla tre, så jag lät bli.

Lördag innebär en tur till Båstad. Maken hade aldrig varit där, och dessutom upptäckte vi att de hade Pärans dag. Jag som älskar potatis! Kan ju inte bli bättre. Provsmakning och massa gottigt. Insåg dock att jag skött mina översättningsplikter dåligt när maken lite försynt frågade vad päron hade med potatis att göra.... Är minsann inte bara jag som har problem med språket, även om det i mitt fall är västmanländskan som ställer till det.

Det var som alltid väldigt fint i Båstad, men mycket folk och varmt, så vi placerade mormor i skuggan (är man över 80 och har pacemaker får man lov till det) och gick en tur på egen hand. Var ju tvungen att visa hotellet som vi alltid bodde på på våra orkesterresor som min morfar dessutom varit med och renoverat upp någongång på medeltiden. Fick även visa det anrika Peppes bodega som han ju bara hört talas om. Köpte oss var sin vatten och promenerade i godan ro tillbaks till mormor. Snappade även upp en bit av ett samtal och fick reda på att det var iaf 16 grader i vattnet på fredagen. Snart kan kanske tom den här fryslorten fundera på att bada.....

Söndag innebar resa hemåt igen. Det gick otroligt smidigt, tog bara 6 timmar så vi var hemma redan vid nio. Alltid lika skönt att komma hem igen, jag har blivit så otroligt hemmakär de senaste åren.

Måndag åkte vi ner till svärföräldrarna och bjöd på skånsk färskpotatis (var ju tvungen att handla lite i Båstad) och kött som svärfar aka grillmästaren galant lagade till. Lite umgänge och prat och sen hemåtfärd igen.

NU har jag flera tråkiga veckor framför mig. Praktiken har ju tagit slut och innan jag haft möte med min handläggare är det lite svårt att få något nytt att göra. Måste ju hitta en arbetsträningplats som jag kan vara på i ett år och få träna upp min arbetsförmåga. Känns lite tungt när man varit på ett ställe som man trivts så otroligt bra på, men det är väl så att det helst ska finnas något att göra också, och det kan ju bli svårt när det är lågsäsong.

Ska strax iväg till psykopaten nu så måste hitta kläder. Ha det gott så länge!

Hemma

Är hemma från turen till Skåneland och mormor. Mer rapporter kommer senare, men nu ska vi iväg och grilla hos svärföräldrarna. Har ju köpt supergod skånsk potatis som vi ska bjuda på, men vet ännu inte riktigt vad vi ska grilla, måste botanisera i affären först. På återseende.

Trötter

är jag. Festen igår var riktigt trevlig. Åkte iofs hem relativt tidigt eftersom kompisen behövde hem till sin hund. Verkar ju bra inför att vara pigg och glad idag inför nästa fest. Men när jag kom hem blev jag på något sätt inbjuden till nya grannarna och var kvar där till efter midnatt. De försökte starkt få med mig ned till stan och gå på återinvigning av ett uteställe i stan som varit stängt ett tag, men jag klarade av att säga nej och gick hem istället när maken körde ner dem. När han kom hem så var det sängdags och jag funderar fortfarande på vad han hade för sig inatt. Precis när jag höll på att somna fick jag en näve i ansiktet, så det tog ganska lång tid innan jag lyckades somna på riktigt. Idag är jag alltså trött, men efter lite kaffe är jag relativt pigg igen. Dags att fixa sig lite och sen åka iväg till storstaden för lite meer shopping, fast åt maken den här gången. Inte ika kul som shopping åt mig själv, men jag gjorde ju av med ganska mycket pengar igår. Köpte en BH, en snygg topp, en kavaj och en ny större handväska. Har jag bara velat ha i ett år så det kanske var på tiden. Kavajen invigdes igår och eventuellt blir det nya toppen ikväll, den som lever får se.

Nej, dags för dusch och påklädning. Höres Nannandag.

Välkommen Folke

Nu har Folke kommit hem till oss. Det är otroligt vad fin han är. Luktar gott gör han också, får se hur länge det dröjer innan maken börjar om med sin gransamling. I Nisse hängde det ca 30 granar i backspegeln. Visst är det ju roligt när man har något speciellt med bilen, men en varm sommardag insåg man snabbt att alla grannarna inte hade tappat lukten.... och all hade olika dofter. Blev en inte alltför trevlig blandning ibland.

Var ute och premiäråkte lite igår och hamnade hos makens kompisar. Så kanske blir fotbollsmatch på onsdag med en av deras grabbar. Skulle vara trevligt med tanke på att vi hittills inte varit på en enda match.

Idag blir det till att gå på stan. Mycket. Ska försöka shoppa lite också, är i desperat behov av kläder i rätt storlek, just nu är alla mina kläder antingen för stora eller för små. Det är lite jobbigt. Ikväll blir det inflyttningsfest hos en av vännerna här i stan, och imorn party med en av makens vänner. Ingen fest på flera månader och sen två samma helg. Kommer nog ta månader innan jag hämtat mig igen..... Så vet ni om det blir tyst här, jag vilar.

Världens bästa komplimang

Idag har vi varit och firat kompisens dotter som fyllde fyra år i veckan. Efter tårtätning, paketöppning, loppisshoppande, trolleritittande och lek var det så dags för oss att åka hem igen. Då säger födelsedagsbarnet till mig "jag vill leka med dig imorgon med". Bättre komplimang finns inte tycker jag.

Har även tvättat och städat Nisse idag inför försäljningen och nu har köparen varit och provkört. Försäljning sker på torsdag, samma dag som vår nya familjemedlem Folke flyttar hem till oss.

Allt väl och jag är trött. Imorgon stundar hopptävling med makens guddotter. Tänk vad vi är rika på barn i vårt umgänge.

Vem av oss har dyskalkyli?

Ibland kan man verkligen fråga sig om det är jag eller inte som har dyskalkyli. Idag var kvinnan som har hand om min arbetspraktik, och den här delen av min rehabilitering, på besök på min praktikplats. Vi diskuterade lite hur vi skulle göra eftersom jag precis hade insett att min sista praktikvecka är en kortvecka med bara 3 praktikdagar egentligen. Eftersom jag inte orkar mer än absolut max 3 timmar/dag så kändes det lite svårt att få ihop 10 timmar den veckan. Nu är det så att för att få lov att fortsätta min rehabilitering så måste jag ha två sammanhängande veckor med tio timmar, annars anses inte jag ha tillräckligt mycket arbetsförmåga och jag får gå tillbaks till att vara sjukskriven på heltid igen. Det känns inte som ett trevligt alternativ tycker jag.

Iaf, när jag då konstaterade att det var lite svårt att få ihop tio timmar på tre dagar så tycker den extremt smarta människan att jag kan ju göra två dagar med fem timmar.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att fem är mer än 3.. eller på riktigt matte språk 5>3. Jag kan ju förstås ha fel, jag är ju trots allt dyskalkylektiker och har papper på att siffror kan bära sig konstigt åt för mig. Jag KAN räkna, det tar bara lite längre tid....

För att riktigt få klarhet i saken kanske jag borde ringa lillebror matteläraren. Han är iofs inte färdig riktigt än, men så nära målet som han är borde han ju kunna reda ut denna svåra fråga för mig. Vad säger ni mina kära vänner, är fem mer eller mindre än tre?