Japp, så är det. Jag är fortfarande anti. Tröttheten sitter som en stor klump i kroppen, benen känns som om de vore fyllda av cement (undrar om maken har smugglat hem från jobbet och injicerar mig i smyg på nätterna?) huvudet tungt och sinnet slött. Förmodligen är det de senaste veckornas intensivitet som har tömt mig på krafter och enligt min erfarenhet är den bästa boten då vila. Problemet är bara att jag har svårt för att ta det lugnt och lätt blir rastlös. Så vad ska man då hitta på? Diska? Nog för att diskhon är överfull och står och ropar på mig, men det orkar jag inte. Städa? Nja, utan mina dammråttor blir det så ensamt på dagarna? Jag vet! Jag sätter igång ett avsnitt förhäxad och plockar fram mina stickor!
Om jag någonsin blir klar med alla smårutor så är planen att de ska sys ihop till en bebisfilt eller ett kuddfodral (beroende på ork och mängden smålappar). Något ska man väl ha restgarner till också.... Dock kommer väl den här lilla bebisfilten att hamna i högen avslutade projekt som väntar på mottagare, precis som den fina lilla blå koftan som inte han bli klar innan kusinbarnet växt ur den. Den är iofs inte helt klar, har inte sytt i knapparna, men det är ett senare projekt. Måste ju sy klart överdraget till makens favoritfåtölj någon dag också. När jag nu ska orka med det.
Annars har jag funderat å vad man ska orka hitta på att laga för middagsmat idag, men sen slog det, jag behöver ju inte laga mat ikväll. Vi är ju bortbjudna på kalas med mat! Så skönt och det bästa med kalas enligt min åsikt. Eller, näst bästa kanske. Det bästa är nog kaffe...
Nu intar jag soffan. Träffas åter när jag orkar tänka tillräckligt länge för att blogga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar