Den första stora nyheten är väl att jag äntligen är färdigbehandlad. Jag är nu utskriven från min psykolog och har numera, precis som alla andra, bara vårdcentralen att prata med om hälsan sviker. Det känns otroligt skönt, men samtidigt lite knepigt. Jag har ju ändå gått till min psykolog nu i ett par år, vecka ut och vecka in. Även om jag det senaste halvåret inte varit där lika ofta så har det ändå varit en fast punkt, en trygghet. Jag har vetat att om livet blir alldeles för tufft så kan jag bara lyfta luren och slå en signal till henne så finns hon där i andra änden för att lyssna, stötta och hjälpa mig komma på en lösning. Jag är övertygad om att jag numera kan komma på lösningarna själv, jag har de verktyg som jag behöver för att hantera både mig själv, mitt liv och de människor jag möter.
Den andra stora nyheten är att jag har kommit på vad jag vill bli när jag blir stor (när nu undersköterska inte går). Jag ska dessutom börja plugga igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag har ju inte fullständigt gymnasiebetyg och måste därför påbörja min utbildningsväg på komvux och läsa alla de ämnen som jag behöver för att kunna komma vidare. Jag startar redan i höst som rehabilitering med försörjning av försäkringskassan. Eller ja, jag får behålla min ersättning och läsa distanskurser. Jag har sökt religion som jag nästan säkert kommer in på och dessutom datakunskap, vilken är lite mer tveksam. Inte för att jag inte kommer in utan snarare för att det verkar tveksamt om jag kan få läsa den på distans. I januari sen är planen att plugga på 75% och få pengar från csn, men riktigt hur det ska gå till är jag mer fundersam över, men det löser sig säkert under tiden. Jag måste nämligen ansöka om att få min fkersättning vilande under tiden och det verkar kunna vara lite småknepigt.
Det känns lite läskigt att börja plugga igen efter att ha varit sjuk så länge, det var ju det jag gjorde när jag blev sjuk. Men jag hoppas att det ska lösa sig utan alltför mycket krångel. Jag känner mig själv och mina begränsningar bättre nu, jag har insett att arbete vid sidan inte fungerar för mig och jag måste försöka vara nöjd med att få ett godkänt betyg utan att bryta ihop för att "jag kan minsann bättre". Ja, visst kan jag säkert bättre, men det är inte värt att ta slut på all min energi för att få ett MVG när jag kan nöja mig med ett G och ha ork över till annat.
Inser nu att jag glömde tala om vad jag ska bli när jag blir stor. Jo, jag planerar att utbilda mig till läkarsekreterare. Det är en utbildning på yrkeshögskola under 1,5 år och som nästan garanterat leder till arbete eftersom utbildningen bara får tillstånd att starta om det behövs folk med den på arbetsmarknaden. Har jag tur och allt går i lås som jag hoppas så ska jag börja där i januari 2013, men det vet man ju aldrig. Platserna är begränsade och jag måste ju som sagt läsa in lite andra ämnen först. Men håll alla era vänstertummar för att det ska gå bra nu och att allting ska ordna sig på bästa sätt. Tack.
Dessutom har jag ny färg på håret och allting känns riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar