Idag har jag nog slagit nya rekord i trötthet. Inte nog med att jag var så trött så att jag återigen misslyckades med att äta frukost, alla dagens handlingar har varit väldigt påverkade. I mitt huvud har jag varit väldigt effektiv, men när det har kommit till att faktiskt utföra handlingarna så har det blivit något fel. Höjden av allt var nog när jag var på väg hem och möter mr T i dörren, han tittar rakt på mig och säger hej. Jag är fortfarande osäker på om mina läppar verkligen svarade hej tillbaka eller om det bara var i mitt huvud som ordet formades och uttalades. Var det så att jag inte, vilket jag är lite rädd för, lyckades få min mun till att samarbeta och forma orden så måste han ju undrat vad det var för fel på mig som bara tittade på honom när han sa hej.
Men jag får väl skylla å min vanliga ursäkt. Är man ett psykfall så är man. Eller så kan jag vara riktigt ärlig och säga sanningen, jag klarar inte en vecka på bara 3 timmars sömn/natt. Men inatt var det iaf inte någon som rotade i mina köksskåp. Inte heller har jag varit ute och kört bil (man får vara tacksam för det lilla). Nej, jag har helt enkelt varit på fest hela natten med folk som jag kände för 15 år sedan. Men kul har det varit. Eller inte....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar