Idag har jag upplevt en helt ny sak. Jag har bestridit en parkeringsbot. Det har jag gjort eftersom vi inte har parkerat fel. Nog för att jag kan ha livliga drömmar, men att jag, som inte ens har körkort, skulle felparkera med bilen 30 mil bort och ändå vara hemma lagom tills min man väcker mig halv sex på morgonen känns lite osökt. Och att min man skulle hinna göra samma felparkering och vara på jobbet 1,5 timme senare känns inte heller helt troligt. Att vår kära Folke helt plötsligt förvandlades till en Nissan över en natt, för att sen bli passat igen känns ju inte heller helt korrekt. Så jag, den körkortslösa Martina har nu skrivit en bestridan mot en parkeringsbot. Jag hoppas att man inte måste formulera sig på något särskilt vis för att få igenom den bara, för som sagt, jag har aldrig gjort det här förut.
Och så här på slutklämmen kan jag tipsa om att det är billigt att få parkeringsböter i Kungälv. Oavsett om du varit där eller inte. 200 kronor kostar det tydligen bara att parkera fel där. Det tycker jag inte är så farligt, jag menar, om man nu ändå ska felparkera så är det ju bra om det är billigt. Fast det är ju som sagt inte jag som har gjort det då.
Nu äntligen, efter makens övertidsarbete och felparkeringsbotshistorien ska jag äta middag. Tur att inte alla dagar är som idag, då hade jag svultit ihjäl för länge sen. Eller eventuellt slagit ihjäl någon annan, men bara om det inte finns glass. För glass är ju den ultimata boten mot lågt blodsocker. Bara så att ni vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar