Jag är totalt värdelös på att hålla ordning på viktiga kvitton, den saken är ju uppenbar. Som kvittona på busskortet. Idag när jag skulle skicka in min begäran om reseersättning från försäkringskassan så upptäcker jag, till min förfäran, att kvittona inte är där de ska vara, i busskortsfodralet. Det ger mig, inte helt otippat total panik och nu har jag tömt plånboken, gått igenom alla gamla kvitton, tömt handväskan och sökt igenom varje liten skrymsle och vrå i jakt på den lilla pappersbiten som ska ge mig tillbaka större delen av min resekostnad. De pengarna är pengar som jag tyvärr är beroenda av att få tillbaks för att kunna köpa mina skolböcker till nästa termin.
Det som i det här fallet gör det lite extra krångligt är att jag måste förvara kvittot ihop med busskortet under hela giltighetstiden eftersom det annars inte gäller om det skulle bli något problem. Så efter att kvittot har åkt i och ur plånboken, visserligen i ett plastfodral ihop med kortet, två ggr/dag i en månads tid så är det då läga att leta upp det, hoppas att det har behållit tillräckligt mycket text för att godkännas och skicka in det till försäkringskassan.
På något konstigt vis känns det som att vi är lite för beroende av en liten, liten papperslapp som helst av allt vill springa bort i dagen ssamhälle. För även om du har betalat för en vara/tjänst så ska du inte vara säker på att det fungerar, och om det mot all förmodan inte skulle fungera så måste du ha kvittot kvar, för annars kan du ju inte bevisa att du har betalat för varan. Även om du håller varan i handen framför dig. Jag fick en jättesöt klocka av maken i julklapp förra året som jag använde så gott som dagligen ända tills den lilla ratten som man ändrar tiden med trillade av. Numera är där en liten vass pigg som sticker mig rakt in i handen när jag har på mig klockan, och dessutom kan jag bara använda den när vi har sommartid, annars går den ju en hel timme fel. Eftersom jag inte kan hitta kvittot (min man har väl slängt det när han insåg att jag gillade klockan) så gäller inte någon garanti, detta trots att personen i butiken säger sig komma ihåg min man och när han köpte klockan. Dessutom är det ingen annan kedja som säljer just denna klocka så man tror ju att de skulle kunna förstå att den var köpt där, men nej. Utan kvitto, ingen hjälp. Inte ens när vi frågar om man inte kan sätta dit ett nytt hjul och att vi betalar själva kan vi få någon hjälp, för klockan är ju så ny så det ska ju gå på garantin. Som vi inte kan utnyttja för att kvittot har försvunnit.
Dessutom blir jag nästan lite full i skratt. I vissa fall så är det ju så att man har ett helt års garanti, men bara mot uppvisande av kvittot. Problemet där blir ju då att det är så dåligt tryck på kvittona att texten försvinner inom en månad, oavsett hur rädd du är om den lilla papperslappen. Så när man väl kommer till butiken, med ett kvitto utan text så får det studera det med förstoringsglas för att försöka se om det verkligen kan vara så att vi håller oss inom garantitiden och att varan verkligen är köpt på den här butiken. Ska man nu ha kvittot som garantibevis så borde ju butikerna se till att texten har en möjlighet att sitta kvar under hela garantitiden och inte försvinner på några dagar.... Eller börja ha förtoende för sina kunder och personal....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar