Skolstart

Imorgon börjar den nya terminen. Det innebär inte bara att mitt två-dagars sommarlov är slut, utan också att makens semester är till ända. Jag har ett väldigt soft schema de första 12 veckorna av terminen beroende på ett par faktorer. Dels är min ena kurs helt förlagd på distans vilket innebär inga lektioner, dels är en av mina andra kurser inte utspridd på hela terminen utan pågår bara under de sista sju veckorna. Det gör att jag lite har funderat på hur jag bäst ska sysselsätta mig för att inte helt tappa fokus. Än så länge har jag kommit på:
1. Titta på en himla massa avsnitt av Gilmore Girls.
2. Lyssna på alla årets sommarpratare. Försökte börja med det, men sen gick maken på semester och att lyssna på podradio var visst inte så lätt då.
3. Kolla på en himla massa avsnitt av Lilla Huset På Prärien. Bara för att det gjorde man alltid när man kom hem från skolan när jag gick i grundskolan. Nostalgi på hög nivå.

Men visst ska jag plugga också. Och försöka jobba. Snart är det dags får vår stora fest, seminariet i Göteborg. Ska bli kul och nu är allt bokat och klart. Om jag bara får tag på en klänning i tid...

Sommarsolstankar

Om lite mer än en vecka åker vi hem till alllra underbaraste bästkusten. Nästa fredag bär det av, och från och med lördag är planen att vi ska spendera en hel vecka i en segelbåt. Vid bryggan, eftersom ingen av oss kan segla, men ändock på bästkusten. Vi kan leka med alla de underbara vännerna, njuta av det underbara vädret, äta massa mat och bara vara. Helt underbart. Jag kan knappt bärga mig. Jag kämpar på med skoluppgifterna så att jag ska kunna ta den veckan ledigt. Eller ja, jag tar såklart med mig boken eftersom jag har prov på fredagen när vi kommer hem. Och jag måste såklart hitta en dator att låna och logga in på minst en gång under veckan för att skolan inte ska räkna mig som inaktiv och anmäla det til CSN. Men annars är jag ledig.

Min fundering är, hur mycket god fisk tror ni jag kan lura i maken att äta under veckan? Han som egentligen är en köttmänniska är inte helt förtjust i mitt fiskälskande, även om han har gått från "jag äter inte fisk" till "jag äter viss fisk". Å andra sidan så är det mycket som han inte äter, men som när han väl har fått smaka på en riktig variant av det, dvs inte skollagad så har han tyckt att det är ganska gott, om inte väldigt gott i vissa fall. Det gäller bara att övertala honom till att testa först. Man skulle ju kunna tro att en karl på över 30 år skulle ha kommit över "äckligt" som man lär sig i skolan, men inte denna. Tydligen har svärföräldrarna slutat med den maten, eller lagat något annat, så fort han har sagt "äckligt" första gången. Känns som ett rätt dåligt sätt att påvisa att mat smakar olika beroende på hur den är tillagad, men vad vet jag. Kanske är det enklast, mest smärtfritt att göra så. Jag har ju faktiskt inga barn, så jag har svårt att uttala mig om saken. Eller rättare, jag har lätt att uttala mig om saken, men väldigt lite som ligger till grund för påståendet, förrutom min egen uppväxt. Jag kan säga vad jag vill, men jag kommer antagligen inse, om jag får egna barn, att det är lätt att säga saker, men svårare att leva efter det. Så brukar det ju vara i livet.

Men iaf. Maken kommer antagligen tycka att räkor är bra en dag, när vi ändå är på bästkusten. Jag kommer antagligen ge efter, trots att jag vet att priserna kommer vara skyhöga, sk turistpriser. Men en dag kan ju inte skada ekonomin alltför mycket. Och det är ju gott med räkor, även om man rätt snabbt tröttnar på att skala dem.

Nog med funderingar om semestern, börja jobba nu Martina! Ok. Ha det gott så höres vi.

Avundsjukans fula nuna

De senaste veckorna har jag varit sur, grinig och avundsjuk. På alla som är gravida eller har barn. På sklan har jag mest av allt känt för att gråta när människorna kommer promenerandes i korridoren med stora gravidmagen i vädret. Människor som berättar att de ska ha barn möts inte av den fulla entusiasm de borde gjort (även om jag får erkänna att jag är en rätt bra skådis) och ibland när jag ser riktigt små bebisar får jag stor lust att bara ta dem och springa. Anledningen? Jag är inte helt säker, men det kan vara så att vår lilla knodd skulle dykt upp här i dagarna om den kunnat stanna. Nu kunde den inte det och alla försök sedan dess har inte lyckats. Och det tär. Det tär att få in en fullträff, förlora resultatet och sen inte lyckas något mer. Jag vet att det kan ta tid, jag vet att det bara är att vänta och jag vet att det egentligen skulle vara lite dålig tajming nu när jag äntligen är frisk och igång igen. Men det hjälper inte. För längtan är större än allt förnuft. Så jag är en grinig, avundsjuk människa. I smyg. Och så här förstås. Don't tell anyone...

Har jag svikit mina principer?

Jag har gett efter nu. Trots att jag sagt att det inte skulle hända. Trots att jag hävdat att mitt sociala behov tillgodoses irl och att jag har ett liv utanför nätet så har jag nu gjort det. Skaffat facebook konto. 100 år efter alla andra som barndomsvännen sa när jag la till henne. Men jag ska inte leva hela mitt liv där, jag ska fortsätta vara trevlig på riktigt (jag försöker ju iaf). Funderar bara på om jag är lika lättpåverkad i andra lägen också....

Jag lever ännu

Har varit lite fullt upp ett tag nu. Tack vare mina övningar i prokastrinering fick jag utöka mina expriment till att undersöka om man kan skriva en vetenskaplig rapport på fem dagar. Svaret på den frågan är att det säkert finns folk som kan det, men jag är inte en av dem.... nytt försök, bli färdig torsdag. Har i alla fall källorna klara för mig nu och ska bara skriva ihop det. Alltid något. Imorgon är det dags för andra nationella provet i engelska och prov på sista kapitlet i matteboken, sen återstår bara repetition inför de nationella proven i matte och så är terminen slut.... Tiden har gått så himla fort! Känns som jag precis började och nu är det snart juni. Inte klokt. Och med tanke på hur ofta jag har bloggat det senaste så lär det väl vara då vi hörs nästa gång. Ha det gott så länge!

Livet i ett nötskal

Idag började jag dagen med terminens sista (?) svenskaprov. Sen satte jag mig vid skolans dåliga datorer för att jobba med de återstående svenska och engelskauppgifterna. Bara för att upptäcka att jag glömt alla mina källor och anteckningar hemma. Det enda jag har med mig är böcker till eftermiddagens matte. Nu har jag pluggat matte i en dryg timme. Jag som inte ens låg efter. Men är det inte så med livet, att det man minst behöver lägga energi på är det man råkar lägga fokus på? Jag ska iaf flytta över mitt fokus på att äta lite och sedan, eftersom maken var gullig nog att komma med mina böcker, försöka inta en dator och skicka in mina engelskaarbeten.

Skatteverkets likheter med SJ

Idag blev det chock på skatteverket. Deklarationerna skulle ju in. I år igen. Och (nästan) alla människor väntade till sista dagen. I år igen. Känns lite som Sj varje år. "Nej men oj, blev det snö. Så konstigt. Synd, nu funkar ju inte våra tåg. I år igen."

Idag funderar jag på om alla statliga enheter fungerar likadant eller om det bara är de största. Som bli överaskade av ett årligt återkommande fenomen som gör att allting bara slutar fungera.

Nåsta gång, mina vänner, kan nu ju försöka komma ihåg att saker som brukar hända varje år med säkerhet inträffar även detta året. Som att det blir vinter. Eller att (nästan) alla deklarerar sista dagen.

Själv deklarerade jag i förrgår. Och får tillbaka på skatten. Boka klipptid kanske?