När får man det?

Idag är det vår. En del människor har hävdat att våren redan varit här, andra att den ännu inte kommit, men jag vet hur det verkligen ligger till. Våren kom idag. Jag behövde nämligen inte ha mössa idag, utan bara mina fina rosa öronmuffar. Då är det helt klart vår. Nu funderar jag bara på när man kan börja ha fina blommor på balkongen.

Känns inte helt stabilt just nu...

...men det är kanske mitt eget fel. Är inte helt övertygad om att det var helt smart att hoppa på B-kursen några veckor in på terminen samtidigt som jag läser A-kursen. Inte för att jag på något sätt borde ha några svårigheter med det, utan mer eftersom jag inte riktigt är rustad för att klara av den ångest som det här verkar medföra. Det arbetet som jag håller på med och som ska vara inlämnat å söndag är knappt påbörjat vilket medför alldeles för mycket panik för att jag ska klara av det. Den paniska ångesten får min hjärna att låsa sig totalt och allt jag skriver blir lika snabbt raderat, om det överhuvudtaget lyckas lämna mitt huvud utan att trasas sönder på vägen. Har dessutom insett att det konstverk, och därmed den konstnären, som jag har valt inte riktigt fungerar att få reda på information om. Alltså måste jag byta konstnär (och konstverk). Sa jag att tiden börjar ta slut? Nämnde jag det? Nämnde jag också att som rehabilitering är heltidsstudier värdelöst? Och att jag absolut INTE skulle ge mig på det i vår? Men ändå har gjort det? När jag ändå ställer frågor så här kan jag ju tillägga; Sa jag att jag har svår prestationsångest och att jag inte klarar något alls enligt min lilla röst?

Dags att forsätta motarbeta lilla rösten och försöka bevisa att jag kan allt. Speciellt svenska. Även om man kanske inte skulle kunna tro det när man läser mitt internetspråk och bloggskrivande... Tänk rosa tankar och drick kaffe så ordnar det sig nog ska du se Martina....

Pizzarapport

Som utlovat.
Pizza med potatis var himla gott. Dock kan jag förstå varför de tyckte att det ska vara lök på, men eftersom jag inte äter lök var den bortplockad hos oss. Bara potatis, korv och ost. Och massa chilikrydda förstås. Dock kände jag att lite mer salt i potatisen inte hade skadat, men det är smällar man får ta när man överlåter potatiskokandet till maken, blir sällan tillräckligt mycket salt i potatisvattnet då. Och någon typ av syrlighet hade inte saknats alls, måste nog hitta på något att ersätta löken med till nästa gång. Förslag?

Potatispizzan får alltså 4 potatisar av 5. Klart godkänt men inte perfekt.

Potatispizza

Ibland är det himla bra att vara stamkund och få mataffärens tidning med recept. Om inte annat så för att det är lättare att lura maken till att testa nya saker om någon annan gjort det först. Som ikväll. Vi gör pizza med potatis och korv på. Bästa grejen ju. Jag älskar verkligen potatis, det är min absoluta favoriträtt. Kokt, stekt, grillad, rå det spelar ingen som helst roll. Om man säger åt mig att välja mellan potatisen och köttet/fisken/kycklingen/Vad som helst så väljer jag potatisen. Varje dag. Maken gillar korv ganska jättemycket. Båda gillar vi pizza. Så det måste ju bara bli succé. Eller? Rapport kommer senare så kan alla ni andra testa eller låta bli allt efter eget huvud.

Brandövning

Idag var det brandövning på skolan. Brandövning tänker man ju oftast är något som ingen vet att det ska hända men så börjar det tjuta jättehögt så man får ont i öronen och så måste man gå ut utan jacka och frysa för man år inte hämta sina saker. En sak stämmer. Man ska inte hämta sina saker. Fast gå ut utan jacka känns ganska onödigt när man ändå har jackan på stolen. Varför inte bara ta den och gå? Tjutandet.. jag, vad ska jag säga... Det var inte så effektivt. Jag trodde att det var någon som hade en konstig ringsignal på sin telefon, Det var ett brandlarm. Nu vet jag det också. Men det bästa var nog att vi helt plötsligt insåg varför läraren hade börjat lektionen med att tala om vad som gäller när brandlarmet går. Och varför han hade uteskor istället för inneskor på sig. Brukar man ofta veta att det ska börja brinna innan det gör det så att man kan välja rätt skor och förbereda sina elever? Bara funderar på det lite...

Dusch eller TV... svår fråga alltså

Ibland är livet inte så enkelt som man skulle kunna önska. Typ en halvtimme före mitt TV-program ringde kompisen som jag väntat samtal från hela kvällen. Hade blivit lovad lite skvaller som ju alltid är trevligt att få. Nackdelen var bara den att jag var tvungen att få håret tvättat innan sängdags, och helst innan mitt program med. Så efter ett snabbskvaller hade jag 15 minuter på mig att duscha och tvätta håret. Inga problem tänker ni säkert nu. Stora problem tänker jag. Med de oerhörda mängder hår jag äger tar enbart hårtvättande med schampo och balsam typ 15 minuter. Dessutom tycker jag ju att det är trevligt att tvätta kroppen och ansiktet också, när jag ändå är igång. Varför lukta illa när man kan lukta choklad liksom (fick en duschkräm med choklad av maken när jag fyllde år ju). Dessutom så lyckades jag idag få precis den där rätta temperaturen och duschstrålshårdheten som man bara lyckas med ibland. Med andra ord står man där och tänker: "Fortsätta njut i den underbara duschen eller se programmet man väntat på i en hel vecka". I slutänden valde jag programmet, men missade ändå lite i början. Plus lite i mitten för att telefonen ringde (igen). Men annars bara... Åh, vad jag älskar sagor för vuxna!

Men åh den är ju faktiskt skitfin!

Sitter och dräglar över nya sommarstugor med blandat resultat. Hittar en skitfin blå stuga inte så långt bort. Med en skitfin blomsterkärra på köpet. Spargrisen säger att den är hungrig och maken att blå färg och blomsterkärror sällan är värt 3-400 000 kr. Och budgivningen har redan börjat. Jag kommer aldrig hinna spara ihop så många pengar idag ju! Fast blomsterkärran är skitfin...

Dessutom tycker jag att man borde kunna söka fastigheter på premisserna "max 15 mil från där jag bor typ". Inte bra det här.

Men om någon vill skänka mig pengar till stugan alternativt stugan själv så blir jag glad. Tack.

Jag har ingen rubrik... sorry

Jag har å andra sidan inte något riktigt vettigt att skriva om heller. Har ju haft mardrömsdagen idag och min hjärna är både tom och tyvärr lite lätt avstängd. Sitter och försöker tala om för maken att jag måste få ny energi typ NU och inte sen. Jag är ju så illa tvungen att få igång hjärnan igen för innan morgondagens mattelektion borde jag försöka förstå indexskiten. Inte för att jag är helt säker på att det kommer hända. Men jag borde göra ett allvarligt försök. Nu straffar det sig att jag satt och dagdrömde mig till en sommarstuga igår.
En annan sak som jag har funderat lite på är om dagdrömmandet med annonstittande är ett vuxentecken? Jag har ju gjort så med lägenheter ett bra tag, men nu när man har lyckats påbörja längtandet efter sommarstuga känns det ju som att man kanske är lite vuxen. Fast ska jag vara helt ärlig så är det ju egentligen hus jag vill ha, men min tanke är att en sommarstuga kanske kan vara liite billigare än ett vanligt hus. Om inte annat för att man kanske inte är där så jättemycket när det är kallt att man behöver betala miljoner i uppvärmningskostnad.
Nej nu ska jag fortsätta drömma om en bostad utan störiga grannar som spelar elpiano till efter midnatt eller får för sig att flytta möbler och borra klockan tio på kvällen. Och en egen tvättmaskin... Värsta lyxen, ni hör väl!

Läkare alltså.....

Ibland blir jag totalt ställd över att vissa människor har lyckats skaffa sig det jobb de har. T ex läkaren jag träffade häromdagen som talade om för mig att Reumasjukdomar är ju typiska kvinnosjukdomar. Bästa sättet att bota dem är ju att sluta försöka leva upp till samhällets krav på en, gå hem, fokusera på att vara en riktig kvinna och bli med barn. Känns ju som en oerhört smart man eller?

Nästa tanke... varför var min underbara kvinnliga läkare tvungen att bli sjuk? Jag orkar inte byta läkare igen, men tydligen så måstes det för att inte bli behandlad som ett psykfall. Orka vara psykfall hela livet heller....

Nu ska jag strax bege mig till skolan för veckans jobbigaste dag. Sista lektionen slutar 16.30 och då är man rätt mör, även om man inte börjar förrän halv tio. Försök själv vara smart, lära dig något OCH få det att fastna i alla dessa timmar så får du se...

Belöningssystem

Jag är ett stort fan av olika belöningssystem. När jag fick superbra betyg på mina kurser i höstas var jag bara tvungen att belöna mig med ett nytt nagellack. När man ligger riktigt bra till med skolarbetet och inte har några uppgifter som ligger och väntar måste man ju bara belöna sig. Jag har nu tittat på Gilmore Girls, ätit chili/cheddar chips och druckit kaffe. Himla jättebra belöning faktiskt. Tror jag ska lägga in lite fler såna i framtiden. Och fundera på varför inte det var mer chili på chipsen. Chili=supergott ju.

Idag har jag...

Nu är klockan lunchdags (typ) och jag har redan varit effektiv. Jag har:

• Varit på engelskalektion
• Tagit reda på vart jag skulle vara i eftermiddag på möte
• Fått reda på att samma möte är inställt eftersom människan på kommunen hade glömt att boka det i sin kalender
• Funderat på om människan på kommunen sköter sitt jobb efter att ha glömt samma möte två gånger
• Funderat på varför människan på kommunen har bett om mötet när det ändå inte verkar vara särskilt viktigt
• Funderat på om inte jag skulle klara jobbet bättre
• Funderat på om man verkligen måste göra sina läxor
• Läst diverse bloggar istället för att göra engelskaarbetet
• Gjort engelskaarbetet klart och skickat in det

Nu ska man väl försöka hitta på någon sysselsättning för resten av dagen istället för att ligga på soffan och halvsova. Jag ska ju tydligen ändå inte ha något möte idag. Kaffe kanske? Sällskap kanske? Någon?

Lite olika tänk

Jag tänker ju så här, att om en person måste gå upp säg runt klockan fem och en annan person måste gå upp säg runt klockan sex, då kan ju den första personen vara lite tyst och försiktig så att man inte väcker den andra personen. Så tänker inte min man. Det är lite olika det där, hur man tänker om sånt. Hur tänker du?

Hur tänkte de där?

En vanligt förekommande tanke hos mig är just denna. Idag gäller min fundering de filurer som har kommit på hur en nagellacksflaska ska se ut. Jag menar, hur tänker man när man tillverkar en förpackning som resulterar i att redan när den är halvfull börjar man få problem med att använda den. Man får hälla, rulla på flaskan och skruva av och på korken för att lyckas få tillräckligt mycket lack på penseln för att kunna täcka hela nageln. Detta medför stora mängder irritation, och i mitt fall även en föresättning att inte köpa just det märket igen, hur mycket jag än tycker om färgen.

Dessutom så funderar jag även på varför lacket har blivit så trögflytande och klumpigt på bara en kort tid. Vad gör jag som jag inte borde göra eller undlåter att göra som jag borde ha gjort? Någon som har något bra förslag?

En sak som känns bra med den här dagen är att jag faktiskt har påbörjat mitt engelskaarbete. Kanske kan bli klar tills inlämningen på tisdag iaf...

Ett klart...

..ett kvar. Kalas alltså. 12-åringen verkade vara nöjd iaf, även om vi andra var fascinerade över att så många människor fick plats i en lägenhet. Nu har jag sminkat och piffat och förbannat min elaka mascaraborste som tvunget skulle in i ögat på mig. Taskig sak tycker jag. Men efter lite gråtande lyckades jag förhoppningsvis fixa till det någorlunda. Nu ska jag snart iväg och äta tapas och dricka alkoholhaltiga drycker vid namn som Cheap Thrill och Hell. Kan bli intressant det här.

Och i förebyggande syfte ska jag be och få säga: Det var inte jag!

Dagens insikt

Det där med att anteckna när man ser på engelska program är en svårighet. För om man försöker anteckna på svenska så tappar man sammanhanget i programmet när man försöker översätta det som har en självklar mening på engelska. Men om man försöker anteckna på engelska fastnar man på att man inte har autostavning igång på engelska. Frågan är vilket som är bäst egentligen. Läste precis igenom dagens anteckningar (ja, okej, jag väntade lite med att sluta plugga). Det var totalt hejdlöst ridicolous funny!!! Min Svengelska äger! Bara så att ni vet...

Måste tänka..error....

Ungefär så känns det i min hjärna en fredag eftermiddag. Eller ja, hela veckan har nog varit full av felmeddelanden och dagar då jag inte borde gått ur sängen. Dock är jag ju full av envishet också och ger mig sällan. Men när min lärare säger "Ja, jag såg att du inte var riktigt närvarande i tisdags" så kanske jag borde inse att det syns mer än jag vill att jag har ont och inte sover.

Idag har jag iaf äntligen fått tummen ur och sett filmen som jag hade i svenskaläxa att se. Eller ja, halvtimmesprogrammet från UR. Men nu har jag sett det iaf. Jag fick vara med andra engelskagruppen och se om den filmen idag så nu ska jag bara skriva ihop ett litet arbete på ca 400 ord om det engelska språkets historia och status i dagens samhälle. Där blir det error. Jag tycker att jag har massa information att lägga in bara från lektionstiden och det lilla papper vi fått av läraren, men ändå ska jag helst hitta information på andra ställen (antar jag eftersom källredovisning är en del av arbetet). Så nu måste jag hitta information om engelskans ställning i dagens samhälle. Ny information som jag inte redan har. Det är svårt. Ännu svårare är att jag ju har en förmåga att komma ihåg saker utan att veta vart jag har lärt mig dem vilket blir lite dumt när man ska tala om varför man påstår saker. Fakta som stöder mina kunskaper sökes alltså. Och tillräckligt mycket hjärnaktivitet för att kunna sammanställa arbetet. På tisdag är det inlämning och först idag har jag fått ordning på vad jag egentligen skulle göra, mindre bra.

Imorgon är det dags för två stycken födelsedagsfirande. Först kl 15.30 ska vi fira lilla fröken Vs 12-årsdag och sen klockan sju är vi bjudna till en trevlig tjej på 26-årsfest. Jag har övertalat maken om att jag måste hem mellan och byta om och fixa sminket, känns som jag gärna har lite annat när jag är på fest mot när jag är på kalas. Hur känner ni där? Samma kläder och make oavsett tillställning eller olika? Men före allt kalasande måste jag försöka plugga lite, helst tvätta håret i tid för att det ska hinna torka och absolut helst sova ut nog för att vara pigg och glad. Så trött som jag har varit det senaste är faktiskt inte roligt, så på måndag får jag nog snällt krypa till korset och be doktorn om lite värkdämpande knark. Vill han inte dela med sig av något annat än alvedon så får jag nog undersöka utbudet bland grannhusen här...eller inte.

Nu ska jag iaf försöka vila min trötta hjärna med lite frågesport a la På Spåret. Känns ju som en lagom jobbig sysselsättning en fredag kväll när Den Stora Centraldatorn (aka hjärnan) är avstängd. Ha det gott så hörs vi om jag överlever helgen.

Tillfälligt avbrott

Det är lite tillfälligt avbrott, inte bara här på bloggen, utan i hela min tankevärld. Idag hade jag en lektion på förmiddagen då jag fick reda på vilken hemuppgift jag ska göra imorgon när vi har lektionsfritt. Jag förstod ingenting och kommer knappt ihåg vad vi gjorde på lektionen. Då är man trött.
En stor del av tröttheten skyller jag på att jag har så förbenat ont just nu. En del på att alla nyheter i mitt liv de senaste veckorna börjar ta ut sin rätt. En del på att vi haft besök här i helgen och det alltid medför en större trötthet. En del på att jag hade mitt första högt fruktade matteprov i fredags som jag nästan satte till 100%. Bara ett fel, ett löjligt slarvfel, och beskedet om att jag hade högst poäng i klassen. Jag är nöjd, väldigt nöjd. Alla de timmar jag lägger på att försöka förstå matten lönar sig och många saker som jag tycker är skitsvåra kan jag ändå hantera. Men visst blir det en liten energinedgång efter en sån urladdning.

Imorgon är som sagt lektionsfritt. Visserligen skulle jag nog kunna sysselsätta mig hela dagen med pluggande, men min plan är att jag ska leka med en kompis, eventuellt shoppa lite kläder och försöka koppla av. Det behövs just nu känner jag.

För stunden ska jag nog ta lite nya värktabletter och återinta sängen. Jag har ju faktiskt varit uppe i säkert tre timmar nu så då är det fullt tillåtet att lägga sig igen. Den som vill kan ju sända en liten tanke och förhoppning om att farbror vikareidoktorn har kommit på något konstruktivt att göra med min stakars värkande kropp när jag ska träffa honom på måndag. Snälla...

Vad är det här för dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Martinas födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!

Kom igen nu allesammans, en gång till gemensamt för mig. Idag fyller jag 23 för åttonde gången. Man kan aldrig fylla 23 för många gånger, särskilt inte när man är en stor anhängare av teorin att alla kvinnor förtjänar att välja sin egen ålder.

Själv har jag precis kommit hem efter en mattelektion, lunch på stan och paketöppning. Vissa människor är snälla och bjuder en på lunch på ens födelsedag. Utan att veta att det är ens födelsedag när de bjuder. När läget är så kan det hända att man får en fin present också. Det fick jag. Med en fin värmeljushållare och en chokladbit. Fortsättningen av dagen ska firas med lite kakbak och mycket matteplugg. Imorgon bitti är det dags för terminens första matteprov. Känns som en lagom dålig födelsedagspresent faktiskt....