Konstiga mail

Inte för att jag vill klaga, men ibland får jag så konstiga mail. Mail som säger "Du har vunnit xx kronor" blir man ju ändå lite glad över. Samma när man får mail som har rubriken "You look gorgeous!", Jag menar, vem vill inte höra att man är snygg. Däremot känner jag att jag blir skeptisk när jag får mail med budskapet att jag kan förstora min penis. Inte för att vara sån, men de talar till mig ungefär likamycket som varningstexten på ciggpaketet som talar om för mig att rökning försämrar kvaliteten på mina spermier. Säkerligen borde det skrämma mig, mina spermier är ju redan så dåliga de kan bli, mao obefintliga. Visserligen kan det ju tänkas att jag skulle behöva förstora min penis eftersom jag inte har någon. Men. Jag känner inget stort behov av varken att få bra kvalitet på mina icke befintliga spermier eller förstora min ej förekommande penis. Nej, jag tror att jag fortsätter göra som jag gjort hittills, nämligen låta min man sköta både spermier och penis. Däremot så kan jag gärna ta emot de där pengarna som de påstår att jag vunnit. Om det bara inte vore förknippat med att jag inte har köpt någon lott och därmed inte riktigt förstår hur mitt lottnummer ska kunnat ha vunnit....

Komplimangen däremot tar jag tacksamt emot utan att ha öppnat mailet för att se vad människan hade för bitanke. Bifogade filer från främmande människor är inte min grej. Men gärna komplimanger som sagt.

Tystnad

Det är tyst på bloggen just nu. Det beror inte på att jag har för mycket att göra och inte hinner med, utan på att jag just nu inte har någon som helst ork att försöka komma på något att blogga om. Mitt mående just nu är inte på topp och jag spenderar en stor del av mina dagar framför TV med stickorna i handen för att försöka lindra ångesten. Efter att i ett års tid mått oförskämt bra har det nu kommit en svacka. En rejält djup sådan. Problemet är bara att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur den. Försöker göra saker som jag egentligen tycker är kul, men glädjen infinner sig inte. Försöker ordna det som måste ordnas med hemmet och en arbetsträningsplats, men kaoset i huvudet gör det omöjligt att försöka vara organiserad. De människor som ska finnas där för att hjälpa och stödja verkar vara på en helt annan nivå än mig och det blir bara en massa missförstånd hela tiden. Funderar starkt på att säga upp den kontakten. Det har jag iofs gjort i flera månader nu, först för att jag inte kände att behovet fanns kvar, men nu mest för att jag inte orkar ha en ångestframkallande situation kvar när all min ork går till att överleva dagen. Hur ska jag göra för att orka försöka bli förstådd när jag knappt orkar andas? Vet bara att som det är just nu är situationen ohållbar och kommer sluta med en stor smäll om jag inte gör något.

Jag har trillat igen, och den känslan är inget trevlig. När de mörka molnen samlas runt mig hittar jag ingen väg, inget ljus att följa och känner mig som att jag har gått vilse. Misstror min egen kommunikationsförmåga när det bara blir missförstånd och slutar därför försöka. Orkar inte ta kontakt med mina vänner, dels för att jag är rädd för att mina moln ska ta sig över till dem, och dels för att jag helt enkelt inte tror att någon har lust att umgås med mig när jag ser allt i svart. Håller mig utloggad från mina sociala nätverk eftersom jag inte orkar försöka vara trevlig. Funderar med jämna mellanrum på att ringa till mina nära och kära, men när jag väl kommer så långt som till att ta upp telefonen har jag tappat orken igen och kan inte komma på vad jag skulle säga om de skulle svara.

Nu tänker jag återgå till min tysta nivå igen. Eventuellt byter jag några ord med maken, men det är inte något jag lovar. Han mår nog bättre av att jag inte gör det eftersom jag just nu bara fräser åt honom. Kan hända det är så att det är lite PMS? Jag vet faktiskt inte. Har som tappat kollen på det lite eftersom min mens inte har uppfört sig som den ska sedan jag fick en medicin med konstiga biverkningar. Inte ens efter att jag slutade med medicinen har det blivit normalt, men förhoppningsvis så kommer det. Om några år till...

Shoppingplaner...igen

Idag har jag varit på stan och rumstrerat om i två second handbutiker. Planen var att jag skulle hitta rundstickor där och slippa handla nya för massa pengar. Tyvärr höll inte den planen utan jag blir nog så illa tvungen att handla dessa idag när jag ska köpa garn, vilket resulterar i mer utgifter än jag egentligen har råd med. Varför är stickor så dyrt?

Däremot lyckades jag komma ihåg att boka klipptid så snart ryker mina kluvna hårtoppar. Ska bli skönt att bli lite fräsch i håret igen. Dessutom var jag till ett apotek och hämtade ut min medicin hos min favoritapotekare. Alltid lika bra när det är Ahmed (eller Muhammed eller något liknande, minnet sviker mig när det gäller namn). Trevlig, kunnig och hjälpsam. Så borde alla vara tycker jag.

Senare idag är planen att åka till den stora grannstaden. Ska ju som sagt var köpa garn och vi har även planerat in ett besök på IKEA, ytterligare en av mina favoritaffärer trots att det inte är second hand. Jag gillar second hand, men IKEA har något särskilt över sig. Inte minst maken gillar IKEA eftersom han hävdar att de har världens bästa korv med bröd där. Hans favorit. Inget besök på IKEA utan korv, oavsett om man nyss åt köttbullar eller inte. Lustig man jag har gift mig med får jag säga. Å andra sidan skrattar han ju åt mig och min potatiskärlek...

För övrigt är det en lugn helg inplanerad. Vi tänkte försöka städa här hemma och få ordning i kaoset igen. Kanske till och med kan hitta mina försvunna strumpstickor igen. Har utan större svårigheter hittat två (eftersom jag använde dem) men de övriga tre är försvunna. Problemet är bara det att man faktiskt behöver alla fem när man ska stickar runt, vilket är planen med ärmarna på min fina tröja. Så jag är i starkt behov av att hitta dem om vi säger så.

Nu ska jag stoppa i mig lite lunch och se om dagen blir roligare med lite förhäxad. Regnet är ju inte direkt uppiggande.

Onsdag dårå...

Idag är det onsdag. Vanlig tråkig onsdag. Har ägnat dagen till att göra mindre än ingenting om man inte räknar drömmande. Har hittat min nya favoritsida som jag kan spendera timmar på drömmandes om allt jag skulle vilja kunna. Drops är en helt underbar sida med massa fina gratis mönster till både stickning och virkning. Har använt deras mönster tidigare med lyckat resultat så naturligtvis är det dit jag vänder mig när jag nu ska hitta vad jag ska hitta på för något spännande. Dock saknar jag lite att det inte är indelat i svårighetsnivå eller typ av plagg, hade varit så mycket enklare att hitta då. Funderar dock på om jag inte får slå till och investera i stickor iaf, vet ju inte när jag kan träffa mamman nästa gång och jag vill ju sticka nu. Jag har inte bestämt mig, måste först mäta och räkna på hur mycket garnet kommer gå på och sen se om min plånbok kan godkänna stickinköp.

Imorgon ska jag iväg och äta grillad korv till lunch. Kanske inte lika trevligt som kompisarna som är på Gotland, men i alla fall lite umgänge och så slipper jag ju äta ensam. Planerar även att se på bebisprogram på TV ikväll, men vet inte om den planen kommer gå i lås, det får jag se.

Insåg idag att jag har mindre än 1½ säsong förhäxad kvar. Vad ska jag hitta på sen? Vad har jag mer för favoriter som har gått i evigheter och som kan roa mig lite när jag är uttråkad? Så slog det mig. Lilla huset på prärien. Gick inte det i typ 100 säsonger? Kanske kan bli något. Får undersöka tillgången på serie och se vad som kan hända sen.

Jag misstänker starkt att jag är inne i en nostalgiperiod. Just nu känner jag starkt att den underhållning jag är intresserad av är den som road mig när jag var yngre. Känner ett starkt sug för att läsa om Anne på Grönkulla böckerna. Eller Kulla-Gulla kanske. Vill bara se på de TV-serier som innebär lättsam förströelse med hög nostalgifaktor och längtar efter mammans hemkokta vinbärssaft i glasspinneformat. Tror helt enkelt att jag vill bli lite ansvarslös och obekymrad igen. Tyvärr fungerar det ju inte så bra eftersom någon måste betala räkningarna, städa, diska, tvätta och laga mat och jag inte gärna vill låta maken sköta allt samtidigt som han jobbar heltid. Däremot tror jag att jag ska försöka införa veckomatlista så vi slipper försöka komma på något att äta varje dag utan istället bara ta det som står på listan. Låter smidigt och bra. Kan man ju dessutom veckohandla bättre och slippa småshoppandet som ju bara blir dyrt i längden och månadshandlingen som fyller upp frysen till bristningsgräns. Kanske jag kan hitta lite plats till att frysa in lite bakverk också, låter inte helt tråkigt. Tror nog vi ska satsa på den melodin, fast inte idag. Idag ska jag ju titta på TV.

Dagens vill ha

Idag vill jag ha en enkel stickbeskrivning på en kortärmad söt topp som inte ska stickas på rundstickor. Annat alternativ är rundstickor alldeles gratis. Jag har länge sagt att jag skulle behöva investera i lite fler stickor, speciellt rundstickor, men att både köpa garn och rundstickor tycker inte min plånbok är en bra idé. Är man sjukskriven så är man fattig. Men jag är så sugen på att sticka något fint till mig själv. Jag menar, både nya kläder och sysselsättning, vad kan bli bättre?

Får väl fortsätta med mina projekt av restgarner så länge hur tråkigt det än är.

Dessutom är jag sugen på potatis. Undrar om det är något fel på mig? Nåväl, nog bäst jag tröstar mig med en oreokaka så länge. Den chokladtäckta sorten så klart.

Uppdat. Mamman hade rundstickor som jag får låna nästa gång vi ses. Kanske kan bli en fin tröja. Eller kjol. Eller klänning. Eller kofta. Eller... nej, nu få jag ge mig. En stickning blir det i alla fall

Jag är tillbaka!

Efter en hel dags göra ingenting, ett skippat kalas och en natts sömn känns det som att jag är tillbaks i de levandes rike. Visst, det känns väl sådär att maken fick åka ensam på kalas, men det var vad jag behövde just nu. Mina kraftdepåer var uttömda och jag behövde fylla på igen. För mig innebar det att slippa umgås med människor och bara vara med mig själv. Bara andas och fokusera på nuet utan att tvinga mig till saker som det inte finns energi till.

Något jag har lärt mig ev min sjukdom är att jag måste tillåta mig själv att sätta mig i första rummet, att känna mina känslor, tänka mina tankar och inte fortsätta köra när energin har tagit slut. Om jag inte gör dessa saker är risken stor att jag hamnar tillbaks och blir sjuk igen, och det vill jag verkligen inte. Det som däremot känns positivt är att det bara behövdes en dags vila för att få tillbaks min ork, förut kunde det ta flera veckor. Visst, jag kanske inte är helt på topp ännu, men ge mig några lugna dagar och jag är där. Tur att jag inte har så stora planer den närmaste veckan då.

Idag är min första plan att jag ska vika tvätten som har legat i tvättpåsen några dagar nu. Inte alltför ansträngande så här en vanlig tisdag. Men först lunch och kanske ett avsnitt förhäxad till. Man får ju inte ta i för mycket heller.

Fortfarande anti

Japp, så är det. Jag är fortfarande anti. Tröttheten sitter som en stor klump i kroppen, benen känns som om de vore fyllda av cement (undrar om maken har smugglat hem från jobbet och injicerar mig i smyg på nätterna?) huvudet tungt och sinnet slött. Förmodligen är det de senaste veckornas intensivitet som har tömt mig på krafter och enligt min erfarenhet är den bästa boten då vila. Problemet är bara att jag har svårt för att ta det lugnt och lätt blir rastlös. Så vad ska man då hitta på? Diska? Nog för att diskhon är överfull och står och ropar på mig, men det orkar jag inte. Städa? Nja, utan mina dammråttor blir det så ensamt på dagarna? Jag vet! Jag sätter igång ett avsnitt förhäxad och plockar fram mina stickor!

Om jag någonsin blir klar med alla smårutor så är planen att de ska sys ihop till en bebisfilt eller ett kuddfodral (beroende på ork och mängden smålappar). Något ska man väl ha restgarner till också.... Dock kommer väl den här lilla bebisfilten att hamna i högen avslutade projekt som väntar på mottagare, precis som den fina lilla blå koftan som inte han bli klar innan kusinbarnet växt ur den. Den är iofs inte helt klar, har inte sytt i knapparna, men det är ett senare projekt. Måste ju sy klart överdraget till makens favoritfåtölj någon dag också. När jag nu ska orka med det.

Annars har jag funderat å vad man ska orka hitta på att laga för middagsmat idag, men sen slog det, jag behöver ju inte laga mat ikväll. Vi är ju bortbjudna på kalas med mat! Så skönt och det bästa med kalas enligt min åsikt. Eller, näst bästa kanske. Det bästa är nog kaffe...

Nu intar jag soffan. Träffas åter när jag orkar tänka tillräckligt länge för att blogga.

Jag är gnällig idag

Eftersom jag fortfarande känner mig gnällig så tänkte jag ta tillfället i akt och gnälla av mig lite. Jag är fortfarande sur för att han där uppe inte tillät mig ha kjol idag och visa upp mina fina tånaglar. Samtidigt är jag lite sur över att det nagellack som i flaskan lovade knalligt rosa med glitter bara blev något blekt glans på nageln. Dessutom är jag trött och känner att min umgängeskvot är ganska överfylld. Lyckades få maken att lova att det inte skulle bli fler kalas den här veckan, men han var samtidigt tvungen att tala om för mig att vi ska på kalas imorn. Imorgon är en ny vecka, det har han så rätt i, men jag vill gärna klara av den här veckan först. Dessutom är jag gnällig över att jag inatt var tvungen att förvandlas till sur granne och gå och ringa på och be festarna sänka volymen. Inte så att jag har något emot musik, tvärtom, och särskilt inte folk som sjunger fint. Men att bli väckt klockan två på natten av sång är inte min favoritgrej. Förhoppningsvis blir det lite lugnare nu ett tag för fest alla fredagar och lördagar börjar bli lite jobbigt. Som om inte allt det här skulle vara nog så hade inte mamman tid att prata med mig när jag ringde för att gnälla av mig, och trots att syster äntligen hade igång sin telefon igen så svarade hon inte.

På plussidan idag finns många koppar kaffe. Förrutom de obligatoriska muggarna på morgonen så var det så klart gott kaffe till den goda tårtan och sen lite efterättskaffe på maten här hemma. Även att maken i skrivande stund gör varma smörgåsar till oss är ett stort plus. Förhoppningsvis ska väl alvedon hjälpa mig att sova inatt, och goda chokladtäckta oreos är inte heller fel. Så lite bra saker finns det ändå.

Imorgon åker ett gäng kompisar till Gotland till på torsdag medans jag ska vara hemma, gå på ytterligare ett kalas och försöka hitta en arbetsplats att arbetsträna på. En lugn och fin vecka att vila upp sig på efter den här intensiva kalashelgen. Det känns tryggt.

Imorgon är jag förhoppningsvis på bättre humör eftersom jag avskyr att vara sur och gnällig. Ha det så gott så länge, själv ska jag strax sova.

Vad var det här för stil?!

Idag skulle jag ju på kalas till en riktig vackervän, en glädjespridare utan dess like som man så klart måste uppvakta när det är dags att fylla år. Min plan var att jag dagen till ära skulle ha min fina jeanskjol och nya blusen.

Men imorse när jag vaknade upptäckte jag att det ju hade blivit kallare än nordpolen här i stan. Bort försvann min tanke om kjol och fram åkte jeans. Blusen stannade kvar men istället för att visa upp mina vackert målade tånaglar blev det strumpor med grisar på. Så för att få lov att skryta lite med att jag faktiskt målat tånaglarna kommer här ett bildbevis.



 Å andra sidan, vad gör väl lite kyla och osynliga målade tånaglar när man bjuds på sånt här gott?

Nu ska här slappas och slöas resten av dagen tror jag. Imorgon blir det mer kalas.

Student

har jag firat idag. Bilden får säga resten, själv är jag helt slut och ska försöka sova. Imorgon blir det mera kalas.

Massa presenter

Nu är alla presentinköpen inför helgen klara. Första stoppet var ett presentkort till kompisen som har kalas på söndag. Eftersom hon jobbar i samma affär som presenten var önskad så krävdes det lite list. Tog med mig kvinna jag var på stan med och frågade snällt om hon kunde hjälpa mig. Ifall kompisen var där idag så var planen att jag skulle avleda henne och kvinna köpa presenten. Nu behövdes inte det eftersom kompisen så påpassligt var ledig, så jag fick inköpet fixat riktigt snabbt. Skulle sen gå och fika, men det var inte å enkelt. Alla kaféer i hela stan verkade vara fulla. Kan ju förstås ha något att göra med att det var studenten idag och många hade tagit ledigt. Hittade tillslut ett bord i skuggan på ett kafé som ligger lite avsides så inte alla tänker på att det finns. Trevligt. När vi sitter där så dyker plötsligt en tjej upp som ska på samma kalas som mig på söndag, så vi bestämde raskt oss för att vi skulle ta sällskap dit. Vet man ju iaf att det är någon man känner där.

Sen var det hemgång och lunch som gällde innan nästa shoppingetapp. När maken kom hem från jobbet var det dags. Först shopping på en klädaffär här i stan, och sen bar det av till Västerås för inköp av studentpresent. Ska vi bara köpa lite blommor imorgon så är allt klart för studentskan också.

Imorgon har jag blivit lovad ett telefonsamtal från barndomsväninnan innan avfärd till Eskilstuna och kompisens dotters student. Hoppas att det är lika fint väder som vi har haft idag, på något sätt känns det som att det ska vara solsken på studenten.

Själv ska jag slappa lite med maken innan det är dags för sängen och sova. Nu ska jag nog göra mig en kopp sömntuta och försöka tänka bort ångesten. Borde väl stryka blusen jag ska ha imorn men orkar inte riktigt sås som vanligt blir det en panikstrykning imorgon. Jag har dålig framförhållning och avskyr att planera. Märks det?

Skolavslutning

Idag har man varit på skolavslutning. Det var längesen sist. Ganska mycket länge sen faktiskt. Men ikväll hade makens båda gudbarn skolavslutning och vi var så klart tillfrågade om vi ville komma. Som vanligt var det inte heller så många andra närstående som var där, bara mor, far och farmor. Blir lite ledsen på barnens gudmor, tjejen som maken levde med när barnen föddes. Hon är aldrig med på några händelser i barnens liv. På luciafirandet orkade hon inte och idag ville hon inte för att hon tycker att en av lärarna är så löjlig. Dålig ursäkt tycker jag.

Å andra sidan är det ju bra för mig att hon inte spenderar någon tid med barnen, då får ju jag vara desto mer med dem. Två stycken supermysiga tjejer med starka personligheter. Den minsta gör iofs av med mer energi på två minuter än de flesta av oss på ett helt dygn, men så har hon ju sina svårigheter. Det som dock är lite roligt är att hemma hos oss är de nästan alltid lugna. Kan bero på att de får vara i centrum här och vi anpassar oss efter vad de vill...

Imorgon bär det av till Västerås och lite shopping, måste fixa lite presenter inför student på lördag och födelsedagskalas både söndag och måndag. Fullt upp här. Tur att man har vecka mellan helgerna så man hinner vila upp sig lite.

Snart dags för criminal minds och sen sängen. Ha det gott!

Skåneturen

Som utlovat kommer här en liten redogörelse för min och makens tur till söderhavet, eller jag menar Skåne. Men om man skulle jämföra vädret så kändes det nästan som att komma till ett annat land. Här har vi gått och hukat i vinden och frusit hela våren, och när vi kommer ner till mormor möts vi av strålande solsken och sommarvärme. Kunde varit sämre...

Vi kommer ner till käraste mormor på torsdag eftermiddag och upptäcker att det var massor som pågick i Ängelholm den helgen. Bla hade de Ängelholmsgillet där de firar Ängelholms historia. Detta som en upptakt till att Ängelholm fyller 500 år som stad 2016. Så på fredag promenerade vi ner på torget och såg när kung Kristian II lämnade över stadsbrevet till Ängelholmarna.

 Bättre bild än så här fick jag inte till. Han kom iofs närmare mig sen, men hade ryggen åt mig och jag tordes inte be honom vända sig om. Om Stockholmsincidentet ska tolkas närmare så tror jag att det kan innebära att han inte är så förtjust i svenskar, och min klingande dialekt avslöjar inte direkt min identitet som utflyttad skåning. Så blir det när föräldrarna flyttar när man är liten...

Efter den stora händelsen var det dags för gycklare att roa publiken, och döm om min och makens förvåning när samma herre som vi såg för två veckor sedan i Eskilstuna dyker upp på scenen. Vad är oddsen för det? Vi tittade en stund, men eftersom de var omickade så hörde vi inte så mycket så till slut tröttnade vi och promenerade tillbaks till mormor för att ordna en fikakorg. Vi skulle nämligen åka till Klippan och kyrkogården för att titta till morfars grav. Mormor har ju ingen bil längre och kommer inte dit så ofta, och jag är egentligen bara där de gånger vi är hos mormor. Efter lite pyssel på graven (som var så välskött så, mostern kan minsann hon) åkte vi vidare till Hembygdsparken och satte oss för lite kaffepaus. Där växte den här otroligt vackra blomman som vi inte vet vad den heter. En botaniker i närheten?

Vad heter jag?

Passade på att ta en tur inom kusinen med familj på hemvägen och fick äntligen träffa tvillingarna. Både de och storasystern har blivit så otroligt stora så det är knappt sant. Har inte sett storasyster på två år, så det var verkligen trevligt. De premiärbadade i lilla barnpoolen och det var så roligt att se deras olika vatten attityder. Den ena som låg raklång i poolen och bara njöt, den andra som glatt kravlade i och ur och däremellan skvätte lite vatten , och den tredje som verkar ha ärvt den frusna genen och helst ville hänga på sin mor. Så söta. Funderade på om man inte skulle fråga kusinen om man kunde få en av de när hon nu har så många, men insåg snabbt att hon verkade väldigt förtjust i alla tre, så jag lät bli.

Lördag innebär en tur till Båstad. Maken hade aldrig varit där, och dessutom upptäckte vi att de hade Pärans dag. Jag som älskar potatis! Kan ju inte bli bättre. Provsmakning och massa gottigt. Insåg dock att jag skött mina översättningsplikter dåligt när maken lite försynt frågade vad päron hade med potatis att göra.... Är minsann inte bara jag som har problem med språket, även om det i mitt fall är västmanländskan som ställer till det.

Det var som alltid väldigt fint i Båstad, men mycket folk och varmt, så vi placerade mormor i skuggan (är man över 80 och har pacemaker får man lov till det) och gick en tur på egen hand. Var ju tvungen att visa hotellet som vi alltid bodde på på våra orkesterresor som min morfar dessutom varit med och renoverat upp någongång på medeltiden. Fick även visa det anrika Peppes bodega som han ju bara hört talas om. Köpte oss var sin vatten och promenerade i godan ro tillbaks till mormor. Snappade även upp en bit av ett samtal och fick reda på att det var iaf 16 grader i vattnet på fredagen. Snart kan kanske tom den här fryslorten fundera på att bada.....

Söndag innebar resa hemåt igen. Det gick otroligt smidigt, tog bara 6 timmar så vi var hemma redan vid nio. Alltid lika skönt att komma hem igen, jag har blivit så otroligt hemmakär de senaste åren.

Måndag åkte vi ner till svärföräldrarna och bjöd på skånsk färskpotatis (var ju tvungen att handla lite i Båstad) och kött som svärfar aka grillmästaren galant lagade till. Lite umgänge och prat och sen hemåtfärd igen.

NU har jag flera tråkiga veckor framför mig. Praktiken har ju tagit slut och innan jag haft möte med min handläggare är det lite svårt att få något nytt att göra. Måste ju hitta en arbetsträningplats som jag kan vara på i ett år och få träna upp min arbetsförmåga. Känns lite tungt när man varit på ett ställe som man trivts så otroligt bra på, men det är väl så att det helst ska finnas något att göra också, och det kan ju bli svårt när det är lågsäsong.

Ska strax iväg till psykopaten nu så måste hitta kläder. Ha det gott så länge!

Hemma

Är hemma från turen till Skåneland och mormor. Mer rapporter kommer senare, men nu ska vi iväg och grilla hos svärföräldrarna. Har ju köpt supergod skånsk potatis som vi ska bjuda på, men vet ännu inte riktigt vad vi ska grilla, måste botanisera i affären först. På återseende.