tisdag 20 september 2011

Frustrationsmoment

Idag är jag frustrerad. Jag har försökt nu att få tag på min handläggare på försäkringskassan i en veckas tid, och det är typ omöjligt. Så idag föll jag till föga och lämnade ett telefonsvararmeddelande med förhoppning att hon skulle ringa upp så snart hon hörde det. Men eftersom tålamod inte är min starkaste sida så försökte jag ju så klart ringa igen när hon skulle vara tillgänglig. Vilket hon säkert är, om hon bara hade svarat, för jag fick inget meddelande om att hon var på tjänsteärende (vilket är det vanligaste) utan det gick bara fram några signaler innan maskinrösten talade om för mig att hon inte svarar. Varpå jag känner mig idiotförklarad. Jag märker väl för sjutton att hon inte svarar, behöver jag verkligen en dator som ska tala om det för mig? Eller är det vanligt att människor sitter och pratar med signalerna och funderar på varför man inte får någon respons?

Visst, jag ska träffa min handläggare på torsdag, men eftersom vi då ska ha en uppföljning på praktikplatsen som jag inte har så kände jag att jag gärna ville ha tag på henne innan för att diskutera mina funderingar. Det är nämligen så att jag skulle vilja plugga i vår. Då måste jag begära att få min ersättning vilande, vilket jag kan när jag har haft den i minst ett års tid. Jag har haft min ersättning i ett år den 1 februari. Terminen börjar 16 januari, vilket innebär att jag skulle behöva tänja lite på reglerna med ungefär två veckor. Dessutom så skulle jag gärna vilja testa om det skulle kunna fungera genom att mjukstarta. Det kan jag göra genom att läsa en 50 poängskurs på distans i tio veckor i vinter, det blir ungefär 25% studietakt. Där vill jag återigen tänja på reglerna lite och få behålla min ersättning under de veckorna eftersom det inte går att få pengar på annat sätt under den korta tiden. Den kursen börjar om en knapp månad och jag behöver ju söka in innan den börjar för att ha en möjlighet att plugga. Men för båda dessa saker måste jag få pratat med min handläggare. Handläggaren som skulle hjälpa mig att ordna en arbetsträningsplats sen i juni. Jag har gått sysslolös sen i juni. Tror ni att fkhandläggare är överlastade med arbete så att de inte hinner?

Har dessutom väntat på att hon skulle höra av sig efter sin semester (som hon lovat). Hon måste ha världens längsta semester med tanke på att hon gick samtidigt som min man och han har varit tillbaka på arbetet i en månad nu...

Jag säger inte att jag inte tycker att hon sköter sitt jobb, jag säger bara att jag är frustrerad över den dåliga kommunikation som vi har. Och över att mitt liv ska pausas tills det passar försäkringskassan. Är det att främja människor tillbaka till livet efter en sjukdom, eller mest att sätta käppar i hjulet för de som vill tillbaks. Jag vet hur jag känner. Hur tänker du?

Inga kommentarer: