Japp, jag säger det med all rätt. Efter att ha klarat mig igenom dagen idag utan att vilja varken ge upp eller slå tillbaka utan bara vara så känner jag mig rätt stolt. Det innebär iofs inte att jag tänker låta situationen vara, nej imorgon på min handledarträff måste jag ta upp saken och se om det går att lösa på något lämpligt sätt för jag orkar inte en likadan måndag till. Nu har jag haft två måndagar på rad där livet har varit mer än lovligt tufft och ångesten fullständigt har tagit över hela mitt jag. Visst går det att tillfälligt dämpa ångesten med Cradle of Filth i öronen och blicken stint fäst på dataskärmen, men förr eller senare kommer den tillbaks med full styrka. Det medför att det inte blir så mycket gjort dessa dagar och eftersom jag måste skicka in arbetet den här veckan och inte ens har kommit halvvägs så känns det lite jobbigt. Om jag inte lyckas lösa saken får jag lov att ta med det hem och det är ju som inte riktigt meningen.
Nej, fram för mer ångestlindrande lösningar. Jag är beredd att kämpa mot huppflupparna med näbbar och klor, och jag tänker baske mig inte ge mig förrän jag har vunnit. Den som vill se en uppspöad huppfluppare kan ju ta sällskap med mig några veckor. Och hojta när ni ser dem, för jag vet fortfarande inte hur de ser ut, bara att de är väldigt läskiga.... Imorgon ska jag satsa på mer kaffe dessutom, bara ynka fyra muggar idag. Måste nog skärpa mig, börjar verka som jag har satt en ny standardnivå. Vart tog mina 8 muggar kaffe/dag vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar