Igår var vi på fotbollsmatch. För dem som känner mig måste det här komma som en stor överraskning. För er andra kan jag berätta att jag gillar inte fotboll. Min erfarenhet av fotboll är att om man går i närheten av en fotbollsplan så får man bollen på näsan och blöder näsblod. Under min uppväxt hände detta alla gånger utom en. Då var det en armbåge istället.
Men när då kompisens barn har match så får man ju faktiskt ibland ta sig i kragen och åka dit. Det var oliiidligt spännande. Tur att jag precis hade målat naglarna annars hade jag väl bitit på dem i ren spänning. De kämpade och slet och jobbade och fick ihop 7 riktiga arbetsmål varav vår lilla (skulle han läsa det här skulle han strypa mig, han är ju inte liten längre) hjälte gjorde två. Det andra laget låg mest i försvar men lyckades på något sätt få in 6 slumpmål. Under tiden stod jag och omväxlande höll andan och mumlade in i handen.
Maken ställde sig mycket frågande till detta beteende eftersom jag alltid säger att jag inte varken förstår mig på eller tycker om fotboll. Men nej, jag gillar inte fotboll, jag gillar kompisens grabb. Jag skulle aldrig få för mig att se på fotboll bara för sportens skull, men när det är någon jag känner som är med så är det väl självklart att jag håller på den personens lag. Och när jag hejar på någon så blir jag inne i det hela. Detta gäller faktiskt för de allra flesta sporter, förutom konståkning kanske. Fast jag brukar nog ha mina favoriter där med...
I helgen är planen att kidnappa en annan kompis barn lördag-söndag och gå på djurpark, mysa och ha det trevligt. Tur att andra har barn som man kan låna ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar