Jag är ju (som jag sagt tidigare) mästare på att oroa mig och fundera. I höst har jag tränat på att inte tänka för mycket på framtiden utan försöka leva här och nu. Eftersom jag inte är så bra på det så har jag upptäckt att det är en taktik som kan behöva finslipas. T ex så är det bra om man ändå försöker planera framåt lite så att man har exempelvis försörjningsbiten klar.
Jag skickade in min ansökan till att läsa på 75% ett par dagar innan ansökningstiden gick ut och insåg att nu måste jag nog snart ta tag i biten om att söka studiemedel och vilande fkersättning. I fredags kom intagningsbeskedet på posten, och inte hade jag tagit tag i saken då inte. I helgen mailade jag min fkhandläggare om att hon skulle höra av sig så jag kunde få besked på hur jag skulle göra. Igår ringde hon upp mig och gav svaret att det gick att göra som jag ville, även om det var lite krångligt att få ett rakt besked ens från de experter som skulle vara insatta i frågan. Idag har jag nu skickat in min ansökan till CSN om pengar för nästa termin, fast inte förrän från två veckor in på terminen eftersom det är först då som ersättningen kan bli vilande från om jag inte vill förlora min inkomst totalt för två veckor, och det vill jag ju inte gärna. Blir ju svårt att betala räkningarna och sånt i det läget...
Nu hoppas jag bara att resten tänker ordna sig lätt och smidigt, för massa krångel i det här läget kan ta kål på all min energi totalt och lämna mig gråtandes i en ångesthög. Jag är fortfarande osäker på om jag verkligen kan klara av det här, om jag kan plugga utan att bryta ihop. Om jag kan hålla ångesten och prestationslusten under kontroll så att den inte tar över mitt liv totalt. Jag har ju bara under de tio veckor jag har pluggat nu känt att resten av mitt liv har blivit satt på paus eftersom jag inte riktigt orkar med det. Hur ska det då bli om jag går upp på högre studietakt, kommer allt då bara krackelera runt mig, som det gjort vid tidigare tillfällen då jag har försökt studera? Eller har jag tillräckligt många kunskaper om mig själv för att inte låta det hända? Jag vet ju att enda sättet att få reda på saken är att prova, men tyvärr känns det inte helt enkelt att bara kasta sig ut i luften och se om vingarna bär, speciellt som jag inte är övertygad om att jag har vingar.
De senaste åren har jag alltid haft stöd från många ställen, jag har haft sjukvården, kommunen och försäkringskassan i ryggen som har hjälpt till när jag själv är förvirrad. Nu, när jag är frisk, hänger helt plötsligt så mycket på mig. Jag har blivit färdigbehandlad från vårdens sida och utskriven från psykologen och läkaren där. Jag har iofs fortfarande kontakt med kommunen, men mindre och mindre i takt med att jag försöker klara mig själv. Försäkringskassans roll i mitt nya liv kommer att vara minimal iom att jag ber att få slippa dem. Alla valen om mindre stöd har jag gjort själv, därför att det har känts som det rätta för att jag ska fortsätta att utvecklas och komma framåt i livet, men det innebär inte att jag känner mig trygg i det. Tvärtom är jag skräckslagen. Jag har fullkomlig panik inför vårterminen och jag antar (läs vet) att det är därför jag skjuter upp alla praktiska göromål till elfte timmen. Det jag har kvar och inte riktigt vet hur jag ska finansiera, är att köpa mina skolböcker inför nästa termin. Då skolböcker råkar vara riktigt dyrt och jag råkar vara riktigt fattig är jag rädd att jag kan behöva dra in på något viktigt för att klara den utgiften. För även om jag försöker spara pengar hela tiden så går de alltid åt på något mystiskt sätt, nu senast till andra skolböcker.
Jag antar att jag kan vänta till efter jul, jag har ju trots allt önskat mig skolboksbidrag i julklapp. Dessutom får jag väl snällt be maken om betalningshjälp eftersom ju hans inkomst är större än min och allt hans ändå ska vara mitt vid det här laget. Men det tar emot. Jag vet ju att han inte har några invändningar, men också att han avskyr att behöva bekosta böcker till mig. Hans åsikt är ju att jag ändå äger för många böcker. Jag tror iofs att det kan gå lättare att lyckas locka med honom på det här eftersom det ju är nyttiga böcker snarare än böcker avsedda för nöje, och dessutom kan jag ju försöka sälja dem när jag är klar. Ska dessutom kolla på skolan på torsdag om det finns någon där som vill sälja sina böcker till mig. Begagnat är alltid billigare och billigt är ju bäst.
Men som sagt, vårterminens sysselsättning börjar bli klarare, nu är det bara smådetaljer som fattas. Önska mig lycka till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar