Är man trött då eller?

Idag har jag nog slagit nya rekord i trötthet. Inte nog med att jag var så trött så att jag återigen misslyckades med att äta frukost, alla dagens handlingar har varit väldigt påverkade. I mitt huvud har jag varit väldigt effektiv, men när det har kommit till att faktiskt utföra handlingarna så har det blivit något fel. Höjden av allt var nog när jag var på väg hem och möter mr T i dörren, han tittar rakt på mig och säger hej. Jag är fortfarande osäker på om mina läppar verkligen svarade hej tillbaka eller om det bara var i mitt huvud som ordet formades och uttalades. Var det så att jag inte, vilket jag är lite rädd för, lyckades få min mun till att samarbeta och forma orden så måste han ju undrat vad det var för fel på mig som bara tittade på honom när han sa hej.
Men jag får väl skylla å min vanliga ursäkt. Är man ett psykfall så är man. Eller så kan jag vara riktigt ärlig och säga sanningen, jag klarar inte en vecka på bara 3 timmars sömn/natt. Men inatt var det iaf inte någon som rotade i mina köksskåp. Inte heller har jag varit ute och kört bil (man får vara tacksam för det lilla). Nej, jag har helt enkelt varit på fest hela natten med folk som jag kände för 15 år sedan. Men kul har det varit. Eller inte....

Knepig parkeringsbot

Idag har jag upplevt en helt ny sak. Jag har bestridit en parkeringsbot. Det har jag gjort eftersom vi inte har parkerat fel. Nog för att jag kan ha livliga drömmar, men att jag, som inte ens har körkort, skulle felparkera med bilen 30 mil bort och ändå vara hemma lagom tills min man väcker mig halv sex på morgonen känns lite osökt. Och att min man skulle hinna göra samma felparkering och vara på jobbet 1,5 timme senare känns inte heller helt troligt. Att vår kära Folke helt plötsligt förvandlades till en Nissan över en natt, för att sen bli passat igen känns ju inte heller helt korrekt. Så jag, den körkortslösa Martina har nu skrivit en bestridan mot en parkeringsbot. Jag hoppas att man inte måste formulera sig på något särskilt vis för att få igenom den bara, för som sagt, jag har aldrig gjort det här förut.

Och så här på slutklämmen kan jag tipsa om att det är billigt att få parkeringsböter i Kungälv. Oavsett om du varit där eller inte. 200 kronor kostar det tydligen bara att parkera fel där. Det tycker jag inte är så farligt, jag menar, om man nu ändå ska felparkera så är det ju bra om det är billigt. Fast det är ju som sagt inte jag som har gjort det då.

Nu äntligen, efter makens övertidsarbete och felparkeringsbotshistorien ska jag äta middag. Tur att inte alla dagar är som idag, då hade jag svultit ihjäl för länge sen. Eller eventuellt slagit ihjäl någon annan, men bara om det inte finns glass. För glass är ju den ultimata boten mot lågt blodsocker. Bara så att ni vet...

Jag är en kämpe

Japp, jag säger det med all rätt. Efter att ha klarat mig igenom dagen idag utan att vilja varken ge upp eller slå tillbaka utan bara vara så känner jag mig rätt stolt. Det innebär iofs inte att jag tänker låta situationen vara, nej imorgon på min handledarträff måste jag ta upp saken och se om det går att lösa på något lämpligt sätt för jag orkar inte en likadan måndag till. Nu har jag haft två måndagar på rad där livet har varit mer än lovligt tufft och ångesten fullständigt har tagit över hela mitt jag. Visst går det att tillfälligt dämpa ångesten med Cradle of Filth i öronen och blicken stint fäst på dataskärmen, men förr eller senare kommer den tillbaks med full styrka. Det medför att det inte blir så mycket gjort dessa dagar och eftersom jag måste skicka in arbetet den här veckan och inte ens har kommit halvvägs så känns det lite jobbigt. Om jag inte lyckas lösa saken får jag lov att ta med det hem och det är ju som inte riktigt meningen.
Nej, fram för mer ångestlindrande lösningar. Jag är beredd att kämpa mot huppflupparna med näbbar och klor, och jag tänker baske mig inte ge mig förrän jag har vunnit. Den som vill se en uppspöad huppfluppare kan ju ta sällskap med mig några veckor. Och hojta när ni ser dem, för jag vet fortfarande inte hur de ser ut, bara att de är väldigt läskiga.... Imorgon ska jag satsa på mer kaffe dessutom, bara ynka fyra muggar idag. Måste nog skärpa mig, börjar verka som jag har satt en ny standardnivå. Vart tog mina 8 muggar kaffe/dag vägen?

Det kan löna sig att tjata!

Idag har jag lyckats genomföra hälften av det jag föresatt mig, men samtidigt mer än jag kunde gissat när jag vaknade. Min fönsterputsning innebar bara köksfönstrets tvättande och sovrumsfönstren får snällt vänta till en annan dag, dels för att det har regnat mest hela dagen, men också för att maken äntligen förstod vad jag menade med att den trasiga rullgardinen driver mig till vansinne. Efter att själv ha sett mig få ett utbrott när det inte gick att rulla upp den och sen konstaterat att ängeln inte syns när rullgardinen bara åker halvvägs upp frågade han snällt om jag ville åka och köpa en ny.

Sagt och gjort, vi for iväg till den stora affären för inköp av rullgardin. Vad vi inte tänkte på var att resten av världen också var ute och shoppade idag vilken medförde alldeles för mycket människor och ångest för mig. Men rullgardinen hittades, köptes och när maken smet in på nästa affär för att köpa spolarvätska satt jag kvar i bilen och grät ut min ångest för att försöka lugna ner mig igen. Det funkade, och efter hemkomsten har vi nu satt upp den nya gardinen, pratat med min syster och ätit kvällsmat. Plus att vi eldat första adventsljuset.

Trevlig första advent på er allesammans, själv ska jag nog ta en kopp te till och sen försöka sova, det är ju skola imorgon.
.

Förresten, grattis på födelsedagen gamla grannen...

Lussebullebaket klart

IDag har jag haft makens gudbarn på besök hela dagen, de kom klockan tio och lämnade precis lägenheten. Jag bjöd hem dem idag för att vi skulle baka lussebullar ihop. Jag har ju insett att en hel sats lussebullar blir lite för mycket för oss så antingen bakar jag en halv sats eller så får jag bjuda bort en del. Mitt val var att bjuda bort bullar. Flickorna fick med sig ungefär hälften hem och vi har ändå så att vi klarar oss, speciellt med tanke på att vi inte ska vara hemma på jul.

Det jag gjorde idag var att baka laktosfria bullar, det har jag nog aldrig gjort förrut, men jag bytte helt enkelt ut mjölken och tog laktsofri kvarg istället för kesella. Vi har provsmakat och det fungerade alldeles utmärkt. Dock måste jag nog skriva en liten notis om att jag ska ha mer vaniljsocker nästa år eftersom jag tyckte det kändes lite snålt. Ja, jag har vaniljsocker i mina saffransbullar, ett litet ovanligt drag kanske men jag tycker vanlij och saffran blir så himla gott ihop.

Har även tvättat mina vardagsrumsfönster och har nu bara sovrummet och köket klart. Ville inte stå med öppna fönster när degen skulle jäsa eftersom det kan påverka jäsningsprocessen rejält negativt så jag fick vänta med de fönstrena och sen vart det mörkt. Men imorgon måste jag ta de så att jag kan få liiiite adventsfint iaf.

Nu ska jag sätta mig och dricka lite kaffe och ta det lugnt. Visst älskar jag att leka med barn, men när man gör det så sällan blir det väldigt intensivt när man väl får rå om dem alldeles själv. Fast det är allt mysigt att sitta med dem i soffan, kramas och leka "gissa vilket djur jag är".

Ibland passar andras ord bäst

Jag är en människa som sällan saknar ord, mina tankar snurrar konstant och består till stor del av olika ordlekar och bokstavsvändningar. Men ändå kommer jag med jämna mellanrum till situationer i livet som jag inte själv ka beskriva i ord och då vänder jag mig till musiken. Jag har blivit totalt störtförälskad i olika artister med åren och oftast har den kärleken bestått av att personen har en speciell röst eller slår an en sträng i min själ med sina ord. Allt från när jag under en period i livet lyssnade på kristen hårdrock på högsta volym tills att jag fick ny kraft att orka andas med hjälp av Dark Tranquillity (tror ni de kan tänka sig att ligga med mig?). Idag har jag hittat en ny kärlek, Loke, som med den här låten fick mina tårar att rinna. Livet idag är tydligen tufft och barnet som inte kunde stanna bor ändå i mitt hjärta.

Dags för påklädning, promenad och fönstertvättning. Livet blir lättare att leva om man fortsätter leva det har jag lärt mig.

Idag har jag promenerat

och promenerat lite till. Först var jag till läkaren på förmiddagen och sen hem och äta lite lunch. Sedan var det dags att gå tillbaka till läkarstationen igen för att lämna prover. Tydligen var alla labtider slut när jag var där så jag fick snällt vänta fyra timmar på att få tid. Efter provlämnandet gick jag hem till en kompis, dracka kaffe och kommenterade hur och när Harry Potter filmen skiljde sig från boken och dessutom snabberätta de saker som tyvärr inte kommer fram ordentligt i filmerna. Sedan var det dags att träffa maken och gå ner på stan för att fika med en annan kompis, mao dricka lite mer kaffe.

Dagens kaffeintag slutar alltså på fem muggar. Helt ok jobbat om jag får säga det själv. Får se hur det blir imorgon då jag först ska åka iväg och plugga några timmar och sedan träffa en kompis på stan för en fika vilken måste innehålla lite mat eftersom jag inte kommer ha ätit lunch. men lite kaffe ska jag nog kunna få ner ändå. Eventuellt ska vi till en annan kompis lite senare och födelsedagsfika, men det får vi se eftersom både jag och maken är lite slut.

Idag är det dessutom hela fyra år sedan min lilla farmor lämnade oss. På lördag har jag och maken levt ihop i fyra år och det är även vår treåriga förlovningsdag. Tänk vad osm kan hända på ynka fyra år...

Saker jag oroar mig för

Jag är en mästare på att oroa mig. Inte bara för saker som faktiskt kan hända eller kommer att hända utan även för saker som kanske kan komma att hända om något annat händer pga att jag gör något. Jag kan oroa mig för vad mina handlingar får för konsekvenser sisådär en 11 steg framåt i händelsekedjan. Om jag har en riktigt bra orosdag vill säga.

Just nu oroar jag mig för:

• Att jag inte kommer att få bra resultat på provet nästa tisdag
• Att jag kommer få ett alldeles för bra resultat på provet på tisdag
• Att jag kommer göra bra ifrån mig på provet men sumpa hela kursen
• Att jag skrev IG på provet igår
• Att jag skrev MVG på provet igår (inte stor chans, men tänk pressen om det har hänt)
• Att jag inte kommer klara av att läsa på 75% i vår
• Att jag inte kommer in på min önskade kurser
• Vad jag ska sysselsätta mig med när höstens kurser är slut och vårens inte har börjat
• Att jag inte ska orka sysselsätta mig när höstens kurser är slut
• Att läkaren imorgon kommer säga att det är något allvarligt fel på mig
• Att läkaren kommer säga att det inte är något fel alls på mig
• Att svullnaderna ska gå ner så att det inte syns något imorgon när jag träffar doktorn
• Att svullnaderna ska gå upp så att jag inte kan använda handen ordentligt
• Att jag inte kommer in på utbildningen jag ska söka om ett år
• Att jag inte klarar av utbildningen
• Att jag inte klarar av jobbet utbildningen ska leda till
• Att jag inte får något jobb när utbildningen är färdig

Och ungefär tusen andra saker. Som tur är så är jag gift med en man som inte oroar sig så mycket. Och som beordrar mig att inte oroa mig. Jag jobbar på det

Det ska tydligen passera en jättestor klump alldeles nära jordklotet. De påstår att det inte är någon fara, men är det inte bäst att vi oroar oss lite över jordens undergång iaf? Jag menar, jag är ju bara halvvägs genom mina kurser...

Shoppingfynd

Igår var vi iväg på en liten shoppingtur. Väldigt liten för alla affärer var ju stängda eftersom det var röd dag. Men jag hittade ändå något som jag alltid har velat ha. Iaf om jag hade vetat att den fanns. En gigantisk rosa bläckpenna att skriva med. Helt underbar, kolla bara

Och för att ni riktigt ska förstå hur helt underbar den är får ni även en jämförelsebild med min tidigare favoritpenna.

För övrigt hittade jag en ny bok, en hallspegel och underlakan till sängen. Och om jag någonsin skulle göra ordentligt med reklam så är det en affär som jag kan överväga att göra det för. Sist jag var där hittade jag en zebragris som numera står i mitt sovrum ovanpå zebrabyrån och ser glad ut. Rosa och zebror, kan det bli bättre?