Skolstart

Imorgon börjar den nya terminen. Det innebär inte bara att mitt två-dagars sommarlov är slut, utan också att makens semester är till ända. Jag har ett väldigt soft schema de första 12 veckorna av terminen beroende på ett par faktorer. Dels är min ena kurs helt förlagd på distans vilket innebär inga lektioner, dels är en av mina andra kurser inte utspridd på hela terminen utan pågår bara under de sista sju veckorna. Det gör att jag lite har funderat på hur jag bäst ska sysselsätta mig för att inte helt tappa fokus. Än så länge har jag kommit på:
1. Titta på en himla massa avsnitt av Gilmore Girls.
2. Lyssna på alla årets sommarpratare. Försökte börja med det, men sen gick maken på semester och att lyssna på podradio var visst inte så lätt då.
3. Kolla på en himla massa avsnitt av Lilla Huset På Prärien. Bara för att det gjorde man alltid när man kom hem från skolan när jag gick i grundskolan. Nostalgi på hög nivå.

Men visst ska jag plugga också. Och försöka jobba. Snart är det dags får vår stora fest, seminariet i Göteborg. Ska bli kul och nu är allt bokat och klart. Om jag bara får tag på en klänning i tid...

Sommarsolstankar

Om lite mer än en vecka åker vi hem till alllra underbaraste bästkusten. Nästa fredag bär det av, och från och med lördag är planen att vi ska spendera en hel vecka i en segelbåt. Vid bryggan, eftersom ingen av oss kan segla, men ändock på bästkusten. Vi kan leka med alla de underbara vännerna, njuta av det underbara vädret, äta massa mat och bara vara. Helt underbart. Jag kan knappt bärga mig. Jag kämpar på med skoluppgifterna så att jag ska kunna ta den veckan ledigt. Eller ja, jag tar såklart med mig boken eftersom jag har prov på fredagen när vi kommer hem. Och jag måste såklart hitta en dator att låna och logga in på minst en gång under veckan för att skolan inte ska räkna mig som inaktiv och anmäla det til CSN. Men annars är jag ledig.

Min fundering är, hur mycket god fisk tror ni jag kan lura i maken att äta under veckan? Han som egentligen är en köttmänniska är inte helt förtjust i mitt fiskälskande, även om han har gått från "jag äter inte fisk" till "jag äter viss fisk". Å andra sidan så är det mycket som han inte äter, men som när han väl har fått smaka på en riktig variant av det, dvs inte skollagad så har han tyckt att det är ganska gott, om inte väldigt gott i vissa fall. Det gäller bara att övertala honom till att testa först. Man skulle ju kunna tro att en karl på över 30 år skulle ha kommit över "äckligt" som man lär sig i skolan, men inte denna. Tydligen har svärföräldrarna slutat med den maten, eller lagat något annat, så fort han har sagt "äckligt" första gången. Känns som ett rätt dåligt sätt att påvisa att mat smakar olika beroende på hur den är tillagad, men vad vet jag. Kanske är det enklast, mest smärtfritt att göra så. Jag har ju faktiskt inga barn, så jag har svårt att uttala mig om saken. Eller rättare, jag har lätt att uttala mig om saken, men väldigt lite som ligger till grund för påståendet, förrutom min egen uppväxt. Jag kan säga vad jag vill, men jag kommer antagligen inse, om jag får egna barn, att det är lätt att säga saker, men svårare att leva efter det. Så brukar det ju vara i livet.

Men iaf. Maken kommer antagligen tycka att räkor är bra en dag, när vi ändå är på bästkusten. Jag kommer antagligen ge efter, trots att jag vet att priserna kommer vara skyhöga, sk turistpriser. Men en dag kan ju inte skada ekonomin alltför mycket. Och det är ju gott med räkor, även om man rätt snabbt tröttnar på att skala dem.

Nog med funderingar om semestern, börja jobba nu Martina! Ok. Ha det gott så höres vi.

Avundsjukans fula nuna

De senaste veckorna har jag varit sur, grinig och avundsjuk. På alla som är gravida eller har barn. På sklan har jag mest av allt känt för att gråta när människorna kommer promenerandes i korridoren med stora gravidmagen i vädret. Människor som berättar att de ska ha barn möts inte av den fulla entusiasm de borde gjort (även om jag får erkänna att jag är en rätt bra skådis) och ibland när jag ser riktigt små bebisar får jag stor lust att bara ta dem och springa. Anledningen? Jag är inte helt säker, men det kan vara så att vår lilla knodd skulle dykt upp här i dagarna om den kunnat stanna. Nu kunde den inte det och alla försök sedan dess har inte lyckats. Och det tär. Det tär att få in en fullträff, förlora resultatet och sen inte lyckas något mer. Jag vet att det kan ta tid, jag vet att det bara är att vänta och jag vet att det egentligen skulle vara lite dålig tajming nu när jag äntligen är frisk och igång igen. Men det hjälper inte. För längtan är större än allt förnuft. Så jag är en grinig, avundsjuk människa. I smyg. Och så här förstås. Don't tell anyone...

Har jag svikit mina principer?

Jag har gett efter nu. Trots att jag sagt att det inte skulle hända. Trots att jag hävdat att mitt sociala behov tillgodoses irl och att jag har ett liv utanför nätet så har jag nu gjort det. Skaffat facebook konto. 100 år efter alla andra som barndomsvännen sa när jag la till henne. Men jag ska inte leva hela mitt liv där, jag ska fortsätta vara trevlig på riktigt (jag försöker ju iaf). Funderar bara på om jag är lika lättpåverkad i andra lägen också....

Jag lever ännu

Har varit lite fullt upp ett tag nu. Tack vare mina övningar i prokastrinering fick jag utöka mina expriment till att undersöka om man kan skriva en vetenskaplig rapport på fem dagar. Svaret på den frågan är att det säkert finns folk som kan det, men jag är inte en av dem.... nytt försök, bli färdig torsdag. Har i alla fall källorna klara för mig nu och ska bara skriva ihop det. Alltid något. Imorgon är det dags för andra nationella provet i engelska och prov på sista kapitlet i matteboken, sen återstår bara repetition inför de nationella proven i matte och så är terminen slut.... Tiden har gått så himla fort! Känns som jag precis började och nu är det snart juni. Inte klokt. Och med tanke på hur ofta jag har bloggat det senaste så lär det väl vara då vi hörs nästa gång. Ha det gott så länge!

Livet i ett nötskal

Idag började jag dagen med terminens sista (?) svenskaprov. Sen satte jag mig vid skolans dåliga datorer för att jobba med de återstående svenska och engelskauppgifterna. Bara för att upptäcka att jag glömt alla mina källor och anteckningar hemma. Det enda jag har med mig är böcker till eftermiddagens matte. Nu har jag pluggat matte i en dryg timme. Jag som inte ens låg efter. Men är det inte så med livet, att det man minst behöver lägga energi på är det man råkar lägga fokus på? Jag ska iaf flytta över mitt fokus på att äta lite och sedan, eftersom maken var gullig nog att komma med mina böcker, försöka inta en dator och skicka in mina engelskaarbeten.

Skatteverkets likheter med SJ

Idag blev det chock på skatteverket. Deklarationerna skulle ju in. I år igen. Och (nästan) alla människor väntade till sista dagen. I år igen. Känns lite som Sj varje år. "Nej men oj, blev det snö. Så konstigt. Synd, nu funkar ju inte våra tåg. I år igen."

Idag funderar jag på om alla statliga enheter fungerar likadant eller om det bara är de största. Som bli överaskade av ett årligt återkommande fenomen som gör att allting bara slutar fungera.

Nåsta gång, mina vänner, kan nu ju försöka komma ihåg att saker som brukar hända varje år med säkerhet inträffar även detta året. Som att det blir vinter. Eller att (nästan) alla deklarerar sista dagen.

Själv deklarerade jag i förrgår. Och får tillbaka på skatten. Boka klipptid kanske?

Jag surviveade!

Idag har jag haft mitt livs första öppna hus. Inte så konstigt med tanke på att jag bara varit fristående hudvårdskonsult i 1,5 månad nu. Resultatet? Trött, glad, nöjd och fylld med gott sockerfika. Livet kan knappast bli bättre. Ses vi nästa gång? Annars får du hojta så kommer jag gärna hem till dig.

Öppet brev till geometri

Jag har verkligen försökt, gett dig alla chanser i världen. Umgåtts både dagtid, kvällstid och på helger, men tyvärr. Hur mycket jag än höjer i två eller tar ut roten finns det ett faktum vi aldrig kommer undan. Du är tråkig, krånglig och svårförstådd. Jag tror inte att vår relation kommer överleva efter skolan. Vi får väl försöka stå ut tills terminen tar slut, men efter det tror jag att det bästa är om vi tar en paus från varandra. Jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp. Kanhända kan vi återuppta vårt umgänge till hösten, den som lever får se.
Med vänlig hälsning
En utmattad hjärna

Skitdag

Inte världens bästa dag. Har sån värk att det känns omöjligt att göra något som överhuvudtaget involverar användning av kroppen. Vilket innebär i princip allt. Men jag får fortsätta stoppa i mig alvedon och hoppas på bättring snart. Men vad skulle jag inte ge för att utrota allt vad reumatism heter just nu...
Ligger på soffan, kollar på TV och försöker intala mig själv att matten inte är så svår som man kan tro. Tror eventuellt att jag får bestämma att imorgon är en bättre dag.

Antistressteknik

Ibland när man känner att man har tagit på sig lite för mycket kan man behöva en bra antistressteknik. Idag har jag bakat bröd, lagat middag till maken och räknat matte. Allt annat får lov att vänta. Svenskan och engelskan får arbetas med en annan dag, likaså hudvårdsjobbet. Förhoppningsvis innebär det att jag kan somna sött ikväll utan tankar om allting som jag borde haft gjort istället för att titta på TV, sitta vid datorn eller annat onödigt.
Imorgon är en ny dag med andra uppgifter. Får se hur jag gör då. Inte bakar iaf, för nu är frysen rätt full. Vad gör du för att stressa ner?

Testing, testing

Hej hej bloggen. Testar att blogga från mobilen. Tror att jag eventuellt hatar geometri. Hej då.

Oj vad det går

Jag pluggar. För tredje dagen i rad har jag lektionsfritt och ska istället ägna mig åt eget arbete och pluggeri. Så det gör jag. Lite sådär sporadiskt. Eller, ganska dåligt om jag ska vara ärlig. Så nu måste jag ta tag i saken. Och vad säger kroppen till mig då tror ni? Sova middag. Alltså.

Min kropp fattar inte att det skriva ihop engelskauppgifter som står på schemat utan tror tydligen att den kan vila eftermiddag hur som helst. Dålig uppfostran skulle jag vilja säga. Jag ska ta mig själv i örat och åtgärda saken omedelbums. Men först. Kaffe!

Så gulligt hörru du

Jag är en otroligt snäll människa. Jag bet inte tandläkaren som plågade mig. Utan bedövning. Sen med bedövning. Och sne gjorde mig fattig. Men jag bet inte tandläkaren. Jag är en snäll människa. Jag menar, efter nästan en hel timmes tortyr får man beskedet om att man ska betala av sig. Otroligt gulligt. Att man ska betala för tortyren.

Och inte kan jag dricka kaffe som plåster på såren. Eventuellt kan det hända att jag känner mig lite ledsen nu. Kanske.

Jag lovar inget

Jag har lite dåligt samvete för att jag har ignorerat min kära blogg här nu ganska länge. Jag ska försöka bättra mig i framtiden, men jag lovar inget. Det är nämligen lite mycket just nu, många arbeten i skolan som ska in och dessutom har jag börjat som fristående hudvårdskonsult med planen att jag ska kunna försörja mig över sommaren på det jobbet. Så på söndag ska jag till Stockholm och leka med flera hundra andra konsulter. Kanske ses vi där, kanske inte. Man vet ju aldrig sånt menar jag.

Hoppas livet är lugnt och skönt för er. Själv ska jag hoppa in i duschen innan  jag ska sova.

Någon

Någon är hemma från skolan idag pga snorskalle med feber och röstproblem. Någon har fått ett sms om att hämta ut ett paket. Någon funderar på om det eventuellt skulle kunna vara så att julafton kommit lite tidigt i år. Någon är jag. Så om jag inte hörs av på ett tag så har jag bara roligt i mitt tiokilospaket och återkommer när jag har tittat, läst och klämt på allting tusen gånger. Annars då?

Har JAG sagt det?

I tisdag hade jag svenskaprov i att skriva en debatt artikel. Det gick väl sådär, ganska inte alls nöjd om man får säga så...... Men med tanke på att jag höll febern stången med alvedon, hade hela hjärnan full med snor och min förbaskade skitvärk mobbade ut min hand halvvägs igenom så får jag väl ändå vara tacksam att jag genomförde provet.

Igår hade jag matteprov på statistik. Statistik, denna Djävulens uppfinning som inte fyller någonsomhelst funktion förrutom att göra livet surt för studenter på alla ivåer. Innan provet (som jag inte trodde att jag skulle klara) talade jag om att om jag hade minst VG på provet så skulle jag ha fest i helgen. Efterprovet sa jag HÖGT att jag nästan kunde tro på alla rätt (men bara till min grupp förstås). Ja, alltså vi gjorde provet i grupp. Då sa den andra tjejen i gruppen att om vi har alla rätt så kommer hon också festa med mig.
Idag känner jag lite... vad var det för konstig person som trodde på alla rätt. Har tänkte igenom hela provet och trots att jag inte hittat något omedelbart fel så har jag säkert fattat varenda uppgift helt fel och får därför 0 poäng och IG. Så tänker jag. Undras när få vårt resultat....

Tur att huvudet sitter fast

I måndags morse glömde jag hela mitt pennfodral hemma. Inte bra när man ska gå till skolan och ha lektion som i de allra flesta fall innebär en massa antecknande. Imorse konstaterade jag att det var kallt och gick sen iväg utan min mössa. Inte heller helt smart.

Får se vad som glöms härnäst, t ex att man ska städa ibland föreslår jag...

Jag varnade er ju iaf

Har inte riktigt kommit ihåg att jag kanske skulle kunna skriva här också, har haft fullt upp med all ny teknik. Ganska spännande faktiskt. Mycket att försöka förstå sig på och hålla ordning på, men snart kanske jag har lärt mig hur sonic funkar.

Och jag har börjat förstå fascinationen av wordfeud som alla har haft hittills. Även om jag bara spelar med två stycken så är det grymt kul. Dock verkar det strula ganska jättemycket med meddelning om ifall den andra parten har lagt ett ord, känns lite småsurt sådär.

Och nästa vecka har jag ett svenska prov på fyra timmars skrivtid. Känns inte helt roligt faktiskt. Men det ordnar sig nog, min fröken har ju trots allt sagt att hon tror att jag ska kunna klara både A- och Bkursen utan allt för stor ansträngning. Får vi väl bara hoppas att hon har rätt då också eftersom jag känner själv att jag får kämpa lite nu för att hinna med allt.

Fick tillbaks mitt första svenskaprov i Akursen igår. VG. Trots att hon höll en föreläsning om hur sträng hon varit i sin bedömning och hur snål hon varit med betygen. När hon började med den föreläsningen var jag nästan lite rädd för att hon skulle satt ett IG trots att det kändes som att jag hade gjort bra ifrån mig när jag skrev provet.

Har insett att mina nerver inte riktigt är bra på det här med att gå i skola. Först ska man ha ångest och sömnsvårigheter innan provet. Sen skriver man provet och så känner man att, jo, det där gick ju helt Ok. Men sen kommer det värsta av alltihop. När läraren ger beskedet om att nu har han/hon rättat klart och svaret ske ges snart. Precis då är jag alltid lika övertygad om att jag hade helt fel när jag trodde att det gått bra och att jag helt säkert har fått IG. Hittills har den känslan varit felaktig, men man vet ju aldrig.

Nej men se där!

Titta vad som trillade in hemma hos mig idag och bestämde sig för att stanna.

Lånade bilden här

 Just nu ligger den och får lite mat, den visade sig vara hungrig och behöva ladda. Men sen, sen ska vi leka må ni tro! Finns indikationer på att den kan bli min nya kompis, men vi får se på det där.

När får man det?

Idag är det vår. En del människor har hävdat att våren redan varit här, andra att den ännu inte kommit, men jag vet hur det verkligen ligger till. Våren kom idag. Jag behövde nämligen inte ha mössa idag, utan bara mina fina rosa öronmuffar. Då är det helt klart vår. Nu funderar jag bara på när man kan börja ha fina blommor på balkongen.

Känns inte helt stabilt just nu...

...men det är kanske mitt eget fel. Är inte helt övertygad om att det var helt smart att hoppa på B-kursen några veckor in på terminen samtidigt som jag läser A-kursen. Inte för att jag på något sätt borde ha några svårigheter med det, utan mer eftersom jag inte riktigt är rustad för att klara av den ångest som det här verkar medföra. Det arbetet som jag håller på med och som ska vara inlämnat å söndag är knappt påbörjat vilket medför alldeles för mycket panik för att jag ska klara av det. Den paniska ångesten får min hjärna att låsa sig totalt och allt jag skriver blir lika snabbt raderat, om det överhuvudtaget lyckas lämna mitt huvud utan att trasas sönder på vägen. Har dessutom insett att det konstverk, och därmed den konstnären, som jag har valt inte riktigt fungerar att få reda på information om. Alltså måste jag byta konstnär (och konstverk). Sa jag att tiden börjar ta slut? Nämnde jag det? Nämnde jag också att som rehabilitering är heltidsstudier värdelöst? Och att jag absolut INTE skulle ge mig på det i vår? Men ändå har gjort det? När jag ändå ställer frågor så här kan jag ju tillägga; Sa jag att jag har svår prestationsångest och att jag inte klarar något alls enligt min lilla röst?

Dags att forsätta motarbeta lilla rösten och försöka bevisa att jag kan allt. Speciellt svenska. Även om man kanske inte skulle kunna tro det när man läser mitt internetspråk och bloggskrivande... Tänk rosa tankar och drick kaffe så ordnar det sig nog ska du se Martina....

Pizzarapport

Som utlovat.
Pizza med potatis var himla gott. Dock kan jag förstå varför de tyckte att det ska vara lök på, men eftersom jag inte äter lök var den bortplockad hos oss. Bara potatis, korv och ost. Och massa chilikrydda förstås. Dock kände jag att lite mer salt i potatisen inte hade skadat, men det är smällar man får ta när man överlåter potatiskokandet till maken, blir sällan tillräckligt mycket salt i potatisvattnet då. Och någon typ av syrlighet hade inte saknats alls, måste nog hitta på något att ersätta löken med till nästa gång. Förslag?

Potatispizzan får alltså 4 potatisar av 5. Klart godkänt men inte perfekt.

Potatispizza

Ibland är det himla bra att vara stamkund och få mataffärens tidning med recept. Om inte annat så för att det är lättare att lura maken till att testa nya saker om någon annan gjort det först. Som ikväll. Vi gör pizza med potatis och korv på. Bästa grejen ju. Jag älskar verkligen potatis, det är min absoluta favoriträtt. Kokt, stekt, grillad, rå det spelar ingen som helst roll. Om man säger åt mig att välja mellan potatisen och köttet/fisken/kycklingen/Vad som helst så väljer jag potatisen. Varje dag. Maken gillar korv ganska jättemycket. Båda gillar vi pizza. Så det måste ju bara bli succé. Eller? Rapport kommer senare så kan alla ni andra testa eller låta bli allt efter eget huvud.

Brandövning

Idag var det brandövning på skolan. Brandövning tänker man ju oftast är något som ingen vet att det ska hända men så börjar det tjuta jättehögt så man får ont i öronen och så måste man gå ut utan jacka och frysa för man år inte hämta sina saker. En sak stämmer. Man ska inte hämta sina saker. Fast gå ut utan jacka känns ganska onödigt när man ändå har jackan på stolen. Varför inte bara ta den och gå? Tjutandet.. jag, vad ska jag säga... Det var inte så effektivt. Jag trodde att det var någon som hade en konstig ringsignal på sin telefon, Det var ett brandlarm. Nu vet jag det också. Men det bästa var nog att vi helt plötsligt insåg varför läraren hade börjat lektionen med att tala om vad som gäller när brandlarmet går. Och varför han hade uteskor istället för inneskor på sig. Brukar man ofta veta att det ska börja brinna innan det gör det så att man kan välja rätt skor och förbereda sina elever? Bara funderar på det lite...

Dusch eller TV... svår fråga alltså

Ibland är livet inte så enkelt som man skulle kunna önska. Typ en halvtimme före mitt TV-program ringde kompisen som jag väntat samtal från hela kvällen. Hade blivit lovad lite skvaller som ju alltid är trevligt att få. Nackdelen var bara den att jag var tvungen att få håret tvättat innan sängdags, och helst innan mitt program med. Så efter ett snabbskvaller hade jag 15 minuter på mig att duscha och tvätta håret. Inga problem tänker ni säkert nu. Stora problem tänker jag. Med de oerhörda mängder hår jag äger tar enbart hårtvättande med schampo och balsam typ 15 minuter. Dessutom tycker jag ju att det är trevligt att tvätta kroppen och ansiktet också, när jag ändå är igång. Varför lukta illa när man kan lukta choklad liksom (fick en duschkräm med choklad av maken när jag fyllde år ju). Dessutom så lyckades jag idag få precis den där rätta temperaturen och duschstrålshårdheten som man bara lyckas med ibland. Med andra ord står man där och tänker: "Fortsätta njut i den underbara duschen eller se programmet man väntat på i en hel vecka". I slutänden valde jag programmet, men missade ändå lite i början. Plus lite i mitten för att telefonen ringde (igen). Men annars bara... Åh, vad jag älskar sagor för vuxna!

Men åh den är ju faktiskt skitfin!

Sitter och dräglar över nya sommarstugor med blandat resultat. Hittar en skitfin blå stuga inte så långt bort. Med en skitfin blomsterkärra på köpet. Spargrisen säger att den är hungrig och maken att blå färg och blomsterkärror sällan är värt 3-400 000 kr. Och budgivningen har redan börjat. Jag kommer aldrig hinna spara ihop så många pengar idag ju! Fast blomsterkärran är skitfin...

Dessutom tycker jag att man borde kunna söka fastigheter på premisserna "max 15 mil från där jag bor typ". Inte bra det här.

Men om någon vill skänka mig pengar till stugan alternativt stugan själv så blir jag glad. Tack.

Jag har ingen rubrik... sorry

Jag har å andra sidan inte något riktigt vettigt att skriva om heller. Har ju haft mardrömsdagen idag och min hjärna är både tom och tyvärr lite lätt avstängd. Sitter och försöker tala om för maken att jag måste få ny energi typ NU och inte sen. Jag är ju så illa tvungen att få igång hjärnan igen för innan morgondagens mattelektion borde jag försöka förstå indexskiten. Inte för att jag är helt säker på att det kommer hända. Men jag borde göra ett allvarligt försök. Nu straffar det sig att jag satt och dagdrömde mig till en sommarstuga igår.
En annan sak som jag har funderat lite på är om dagdrömmandet med annonstittande är ett vuxentecken? Jag har ju gjort så med lägenheter ett bra tag, men nu när man har lyckats påbörja längtandet efter sommarstuga känns det ju som att man kanske är lite vuxen. Fast ska jag vara helt ärlig så är det ju egentligen hus jag vill ha, men min tanke är att en sommarstuga kanske kan vara liite billigare än ett vanligt hus. Om inte annat för att man kanske inte är där så jättemycket när det är kallt att man behöver betala miljoner i uppvärmningskostnad.
Nej nu ska jag fortsätta drömma om en bostad utan störiga grannar som spelar elpiano till efter midnatt eller får för sig att flytta möbler och borra klockan tio på kvällen. Och en egen tvättmaskin... Värsta lyxen, ni hör väl!

Läkare alltså.....

Ibland blir jag totalt ställd över att vissa människor har lyckats skaffa sig det jobb de har. T ex läkaren jag träffade häromdagen som talade om för mig att Reumasjukdomar är ju typiska kvinnosjukdomar. Bästa sättet att bota dem är ju att sluta försöka leva upp till samhällets krav på en, gå hem, fokusera på att vara en riktig kvinna och bli med barn. Känns ju som en oerhört smart man eller?

Nästa tanke... varför var min underbara kvinnliga läkare tvungen att bli sjuk? Jag orkar inte byta läkare igen, men tydligen så måstes det för att inte bli behandlad som ett psykfall. Orka vara psykfall hela livet heller....

Nu ska jag strax bege mig till skolan för veckans jobbigaste dag. Sista lektionen slutar 16.30 och då är man rätt mör, även om man inte börjar förrän halv tio. Försök själv vara smart, lära dig något OCH få det att fastna i alla dessa timmar så får du se...

Belöningssystem

Jag är ett stort fan av olika belöningssystem. När jag fick superbra betyg på mina kurser i höstas var jag bara tvungen att belöna mig med ett nytt nagellack. När man ligger riktigt bra till med skolarbetet och inte har några uppgifter som ligger och väntar måste man ju bara belöna sig. Jag har nu tittat på Gilmore Girls, ätit chili/cheddar chips och druckit kaffe. Himla jättebra belöning faktiskt. Tror jag ska lägga in lite fler såna i framtiden. Och fundera på varför inte det var mer chili på chipsen. Chili=supergott ju.

Idag har jag...

Nu är klockan lunchdags (typ) och jag har redan varit effektiv. Jag har:

• Varit på engelskalektion
• Tagit reda på vart jag skulle vara i eftermiddag på möte
• Fått reda på att samma möte är inställt eftersom människan på kommunen hade glömt att boka det i sin kalender
• Funderat på om människan på kommunen sköter sitt jobb efter att ha glömt samma möte två gånger
• Funderat på varför människan på kommunen har bett om mötet när det ändå inte verkar vara särskilt viktigt
• Funderat på om inte jag skulle klara jobbet bättre
• Funderat på om man verkligen måste göra sina läxor
• Läst diverse bloggar istället för att göra engelskaarbetet
• Gjort engelskaarbetet klart och skickat in det

Nu ska man väl försöka hitta på någon sysselsättning för resten av dagen istället för att ligga på soffan och halvsova. Jag ska ju tydligen ändå inte ha något möte idag. Kaffe kanske? Sällskap kanske? Någon?

Lite olika tänk

Jag tänker ju så här, att om en person måste gå upp säg runt klockan fem och en annan person måste gå upp säg runt klockan sex, då kan ju den första personen vara lite tyst och försiktig så att man inte väcker den andra personen. Så tänker inte min man. Det är lite olika det där, hur man tänker om sånt. Hur tänker du?

Hur tänkte de där?

En vanligt förekommande tanke hos mig är just denna. Idag gäller min fundering de filurer som har kommit på hur en nagellacksflaska ska se ut. Jag menar, hur tänker man när man tillverkar en förpackning som resulterar i att redan när den är halvfull börjar man få problem med att använda den. Man får hälla, rulla på flaskan och skruva av och på korken för att lyckas få tillräckligt mycket lack på penseln för att kunna täcka hela nageln. Detta medför stora mängder irritation, och i mitt fall även en föresättning att inte köpa just det märket igen, hur mycket jag än tycker om färgen.

Dessutom så funderar jag även på varför lacket har blivit så trögflytande och klumpigt på bara en kort tid. Vad gör jag som jag inte borde göra eller undlåter att göra som jag borde ha gjort? Någon som har något bra förslag?

En sak som känns bra med den här dagen är att jag faktiskt har påbörjat mitt engelskaarbete. Kanske kan bli klar tills inlämningen på tisdag iaf...

Ett klart...

..ett kvar. Kalas alltså. 12-åringen verkade vara nöjd iaf, även om vi andra var fascinerade över att så många människor fick plats i en lägenhet. Nu har jag sminkat och piffat och förbannat min elaka mascaraborste som tvunget skulle in i ögat på mig. Taskig sak tycker jag. Men efter lite gråtande lyckades jag förhoppningsvis fixa till det någorlunda. Nu ska jag snart iväg och äta tapas och dricka alkoholhaltiga drycker vid namn som Cheap Thrill och Hell. Kan bli intressant det här.

Och i förebyggande syfte ska jag be och få säga: Det var inte jag!

Dagens insikt

Det där med att anteckna när man ser på engelska program är en svårighet. För om man försöker anteckna på svenska så tappar man sammanhanget i programmet när man försöker översätta det som har en självklar mening på engelska. Men om man försöker anteckna på engelska fastnar man på att man inte har autostavning igång på engelska. Frågan är vilket som är bäst egentligen. Läste precis igenom dagens anteckningar (ja, okej, jag väntade lite med att sluta plugga). Det var totalt hejdlöst ridicolous funny!!! Min Svengelska äger! Bara så att ni vet...

Måste tänka..error....

Ungefär så känns det i min hjärna en fredag eftermiddag. Eller ja, hela veckan har nog varit full av felmeddelanden och dagar då jag inte borde gått ur sängen. Dock är jag ju full av envishet också och ger mig sällan. Men när min lärare säger "Ja, jag såg att du inte var riktigt närvarande i tisdags" så kanske jag borde inse att det syns mer än jag vill att jag har ont och inte sover.

Idag har jag iaf äntligen fått tummen ur och sett filmen som jag hade i svenskaläxa att se. Eller ja, halvtimmesprogrammet från UR. Men nu har jag sett det iaf. Jag fick vara med andra engelskagruppen och se om den filmen idag så nu ska jag bara skriva ihop ett litet arbete på ca 400 ord om det engelska språkets historia och status i dagens samhälle. Där blir det error. Jag tycker att jag har massa information att lägga in bara från lektionstiden och det lilla papper vi fått av läraren, men ändå ska jag helst hitta information på andra ställen (antar jag eftersom källredovisning är en del av arbetet). Så nu måste jag hitta information om engelskans ställning i dagens samhälle. Ny information som jag inte redan har. Det är svårt. Ännu svårare är att jag ju har en förmåga att komma ihåg saker utan att veta vart jag har lärt mig dem vilket blir lite dumt när man ska tala om varför man påstår saker. Fakta som stöder mina kunskaper sökes alltså. Och tillräckligt mycket hjärnaktivitet för att kunna sammanställa arbetet. På tisdag är det inlämning och först idag har jag fått ordning på vad jag egentligen skulle göra, mindre bra.

Imorgon är det dags för två stycken födelsedagsfirande. Först kl 15.30 ska vi fira lilla fröken Vs 12-årsdag och sen klockan sju är vi bjudna till en trevlig tjej på 26-årsfest. Jag har övertalat maken om att jag måste hem mellan och byta om och fixa sminket, känns som jag gärna har lite annat när jag är på fest mot när jag är på kalas. Hur känner ni där? Samma kläder och make oavsett tillställning eller olika? Men före allt kalasande måste jag försöka plugga lite, helst tvätta håret i tid för att det ska hinna torka och absolut helst sova ut nog för att vara pigg och glad. Så trött som jag har varit det senaste är faktiskt inte roligt, så på måndag får jag nog snällt krypa till korset och be doktorn om lite värkdämpande knark. Vill han inte dela med sig av något annat än alvedon så får jag nog undersöka utbudet bland grannhusen här...eller inte.

Nu ska jag iaf försöka vila min trötta hjärna med lite frågesport a la På Spåret. Känns ju som en lagom jobbig sysselsättning en fredag kväll när Den Stora Centraldatorn (aka hjärnan) är avstängd. Ha det gott så hörs vi om jag överlever helgen.

Tillfälligt avbrott

Det är lite tillfälligt avbrott, inte bara här på bloggen, utan i hela min tankevärld. Idag hade jag en lektion på förmiddagen då jag fick reda på vilken hemuppgift jag ska göra imorgon när vi har lektionsfritt. Jag förstod ingenting och kommer knappt ihåg vad vi gjorde på lektionen. Då är man trött.
En stor del av tröttheten skyller jag på att jag har så förbenat ont just nu. En del på att alla nyheter i mitt liv de senaste veckorna börjar ta ut sin rätt. En del på att vi haft besök här i helgen och det alltid medför en större trötthet. En del på att jag hade mitt första högt fruktade matteprov i fredags som jag nästan satte till 100%. Bara ett fel, ett löjligt slarvfel, och beskedet om att jag hade högst poäng i klassen. Jag är nöjd, väldigt nöjd. Alla de timmar jag lägger på att försöka förstå matten lönar sig och många saker som jag tycker är skitsvåra kan jag ändå hantera. Men visst blir det en liten energinedgång efter en sån urladdning.

Imorgon är som sagt lektionsfritt. Visserligen skulle jag nog kunna sysselsätta mig hela dagen med pluggande, men min plan är att jag ska leka med en kompis, eventuellt shoppa lite kläder och försöka koppla av. Det behövs just nu känner jag.

För stunden ska jag nog ta lite nya värktabletter och återinta sängen. Jag har ju faktiskt varit uppe i säkert tre timmar nu så då är det fullt tillåtet att lägga sig igen. Den som vill kan ju sända en liten tanke och förhoppning om att farbror vikareidoktorn har kommit på något konstruktivt att göra med min stakars värkande kropp när jag ska träffa honom på måndag. Snälla...

Vad är det här för dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Martinas födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!

Kom igen nu allesammans, en gång till gemensamt för mig. Idag fyller jag 23 för åttonde gången. Man kan aldrig fylla 23 för många gånger, särskilt inte när man är en stor anhängare av teorin att alla kvinnor förtjänar att välja sin egen ålder.

Själv har jag precis kommit hem efter en mattelektion, lunch på stan och paketöppning. Vissa människor är snälla och bjuder en på lunch på ens födelsedag. Utan att veta att det är ens födelsedag när de bjuder. När läget är så kan det hända att man får en fin present också. Det fick jag. Med en fin värmeljushållare och en chokladbit. Fortsättningen av dagen ska firas med lite kakbak och mycket matteplugg. Imorgon bitti är det dags för terminens första matteprov. Känns som en lagom dålig födelsedagspresent faktiskt....

Jag ska bara...

Jag har ganska många återkommande uttryck i mitt liv. Ett av de absolut vanligaste är nog "Ja, men jag ska bara....", ett uttryck som jag nog har gemensamt med en stor del av befolkningen. I mitt fall så går fyller just det här uttrycket en alldeles utmärkt funktion. Maken har inte lika stor kärlek till det, speciellt inte när det förekommer i samband med "Jo jag såg att soppåsen var full. Jag tänkte gå ut med den men så skulle jag bara gå på toa/tvätta händerna/räkna två mattetal/rulla tummarna (lägg in valfri variation själv)" . Idag är jag dock inte bästa vän med min Åbergska sida eftersom jag bara skulle räkna lite innan jag gav mig på nästa kakbak. Räknandet pågick tills en vän kom på kaffedrickarvisit och nu sitter jag här, alldeles för trött för att tänka, och har bara bakat en utav de två sorters kakor jag har planerat. Inte bra. Dålig stil skulle jag rent av vilja säga. På det här sättet blir det inga bonuskakor i form av drömmar. Detta bådar inte gott inför lördagen om det nu skulle vara så illa att någon av mina fikagäster inte tycker om choklad.

Men kakorna som i bakboken heter chokladsnittar är iaf bakade, och jag provsmakade även en liten missformad ändbit. Smaken var helt okej även om de kanske har blivit liiite hårda. Jag får väl hålla tummarna för att ingen har sönder sina tänder på mina kakor....

Väl tajmat

Ibland ska man verkligen ha tur i oturen. Efter att nu ett bra tag ha sett att mina skor börjar sjunga på sista versen eftersom hela klacken varit på väg att lossna gjorde jag i lördags något åt saken. Lilla fröken V har ju varit hos oss helgen som gick och eftersom hon är förtjust i att gå i affärer så passade vi på att kombinera ögonshopping med systerflytthjälp. Det innebar att jag, min syster och lilla fröken V gjorde en hel dag på det stora köpcentrat medans maken och systersambon flyttade lite saker. Jag gick in med ambitionen att jag skulle iaf göra ett ordentligt försök för att hitta nya skor. Jag älskar skor, men tyvärr är inte skor lika förtjusta i mig, så mina skoinköpsturer brukar sluta med att jag är sur och grinig för att de enda skorna som var både snygga och sköna tyvärr även var dyra.

Den här gången gick det riktigt bra och jag köpte mig ett par skor som jag både kan gå och slippa frysa i. Tvärt emot doktorns order (eller ja, order och order... jag tror att läkarna skulle kunna ha vissa invändningar på hur väl ledvärk går ihop med klackar men jag har inte fått någon direkt order. Måste man tala 100% sanning på sin egen blogg?) så har jag köpt fina kängliknande skor med kilklack. Efter att vi lämnat alla frestelserna i just den affären bakom oss och promenerat ungefär tio meter känner jag att det verkligen var i sista stund som jag hittade nya skor. För just då och där så lossnade tillslut klacken. Det var bara att sätta sig på närmsta bänk och byta till nya, oinpregnerade, skorna. Gissa om jag var försiktig med hur jag satte fötterna resten av dagen. Nu är skorna inpregnerade och jag har använt dem hela dagen idag. De är jättevarma och sköna, och så snart jag har fått riktig ordning på hur hårt knutna de ska vara för att sitta lagom hårt så kommer de sitta perfekt.

Idag har jag även köpt in lite ingredienser för att kunna baka lite. Jag insåg att jag har bjudit hem min svärfamilj på födelsedagsfika på lördag eftersom min far kommer upp den här helgen. Det jag dock inte har gjort är att ens fundera på vad jag ska bjuda på. Idag tog jag beslutet att köpa vetebröd (jag vet, jag är skitlat just nu, men jag har prov på fredag) och istället satsa på att baka chokladsnittar, cookies, drömrulltårta och fransk chokladtårta. Där kommer då problemet. Enligt mitt recept ska jag ha "skalade jordnötter" i mina cookies. Spontant tänker jag då att det inte handlar om salta nötter, men någon annan sort hittar jag inte på Maxi. Så alla bakfantaster som finns där ute, hur gör jag då?
Naturligtvis har jag en liten plan om att strunta i nötterna och istället ha i lite extra choklad, men det är ju en hemlis

Ibland går det visst undan

I fredags var jag återigen hos läkaren för mina knölar på fingrarna, lämnade massa blodprov och fick besked att jag skulle kallas till röntgen. Idag fick jag kallelsen och på måndag redan ska jag dit. Jag är nästan chockad. Jag är ju som van att när man vill ha hjälp av vården så får man vänta minst de 90 dagarna som vårdgarantin anger, och helst ännu längre. Inte brukar man väl ändå få tid inom en vecka heller.
Fast samtidigt så är det ju rätt skönt att det går undan, inte minst eftersom den här vintern har varit otroligt besvärlig värkmässigt. Nog för att jag brukar ha en värkperiod på hösten och början av vintern, men det brukar gå över. Den här gången verkar det aldrig vilja släppa utan tvärtom blir det bara värre och sprider sig. Det som började med lite småont i fingrarna har nu utökats till konstant ont i höften och svårigheter att gå ordentligt eftersom det gör ont i både knä och fot vid belastning.
Det bästa med att jag fick tiden idag är att jag nu vet att jag ska vara där klockan 8 på måndag. Eftersom min lektion inte börjar förrän 8.30 finns det ju en viss möjlighet att jag inte missar den. För säkerhets skull ska jag prata med min lärare imorgon och säga att jag eventuellt kan bli lite sen på måndag, om de inte sköter sig på röntgen. För inte brukar det väl ta så lång tid att röntga händerna heller?

Idag har jag provat på något nytt, jag har lagat piroger. För att vara första gången är jag riktigt nöjd, även om det finns saker som jag skulle göra annorlunda nästa gång. Men de var fullt ätbara, även om jag kanske kunde kryddat på röran lite till. Imorgon till lunch ska jag ha med mig kalla piroger tänkte jag, eftersom receptet sa att de skulle vara lika goda kalla. Detta måste ju testas eftersom jag inte riktigt gillar tanken i att behöva ha med mig massa saker till skolan. Jag har ju bara lektionstid så att jag måste ha med mig lunch på onsdagar och om jag kan så tänker jag nog försöka ha kalla luncher. Mest för att det känns smidigast. Någon som har något bra förslag på bra kalla (eller ljumna eftersom de får bo i min väska typ 2 timmar innan de äts) luncher?

Livade kvarter... igen

Japp, nu var det dags igen. Brand i alkishuset. Och precis när man ska gå och sova. Inte bra. Speciellt inte när de flyttar iväg brandbilen och kör in stegbilen istället. Då måste jag ju bara starta datorn för att kolla om nyhetsredaktören har skött sig. Det har han och jag kan rapportera att det inte är samma lägenhet som förra gången utan den som ligger mitt emot.
Och maken klagar på att de inte tutar så att man hör när de kommer utan bara blinkar. Tror han är rädd för att han ska ha missat något spännande.

Nu ska jag iaf försöka sova så att jag orkar gå till skolan imorgon. Godnatt mina vänner.

Tystnad, tagning...

...action!
Eller inte. I måndags var det upprop och taggad till tusen såg jag fram emot att starta med mina kurser på tisdagen. Men ack vad jag bedrog mig. Istället skulle vi ha något som kallas för introvecka i två dagar till. Bara detta att man kallar något som pågår i 2-3 dagar för en vecka gör mig full i skratt. Nu har jag ju inte läst så mycket matte och första lektionen är ju imorgon, och idag när jag hade information om sopsortering av mattemagistern (och ja, han är tydligen bra på sånt med) fick jag beskedet att vi ska börja med att ha information om studieteknik. Så lektionerna kommer igång på fredag. Men iaf, sist jag kollade bestod en vecka av sju dagar, fem om man pratar arbetsvecka. Vem som då fick den briljanta idén att "Jo, men vi tar tre halvdagar med massa information och så kallar vi det för introvecka" skulle jag bra gärna vilja veta. Inte så att jag har något emot att få massa info, mer att jag tycker det är en rolig grej bara, att kalla tre dagar för vecka. Speciellt som vi ändå inte har slut på "veckan" utan har två skoldagar kvar. Men på fredag drar vi igång med lärandet. Eller nåt.
Annars vet jag att jag varit tyst lite nu, men jag har som inte haft varken ork eller tankar till att fylla min högst egocentriska plats i cybervärlden med. Det som dock måste påpekas var att jag häromdagen dingade 1000 totala läsare av mitt egosvammel. Mina funderingar i livet blev då; vem är Du som tydligen har ett intresse av att kolla in mig, hur hamnar alla ryssar och indier här och ska man dekorera naglarna med glitter eller krackelering?

Som ett barn på julafton

Igår var en riktig höjdardag, och även halva dagen idag har varit toppen. Tills tröttheten tog ut sin rätt. Men jag ska börja från början.
På måndag börjar skolan för mig, klockan 13 är det upprop och information som jag ska ha nytta av under resten av terminen. Eftersom jag nu verkligen har längtat efter att börja plugga på allvar i flera år nu så ser jag fram emot måndagen med stor förväntan. Till detta ska jag kanske även lägga att jag är en boknörd av stora mått som älskar att läsa och blir överlycklig av doften på ett antikvariat. Eftersom jag är tvungen att köpa mina böcker så har jag snällt beställt dem över nätet och otåligt väntat en dryg vecka på att de ska anlända. Dessutom har jag otåligt väntat på att mitt schema skulle läggas ut på nätet. Så i förrgår fick jag ett mejl att mina böcker var postade och att jag kunde spåra var mitt paket var för tillfället via postens hemsida. Dessutom insåg jag igår förmiddag att de hade börjat lägga ut mitt schema på nätet. Så under gårdagen kollade jag otåligt var mina böcker var och väntade på mitt schema. Strax innan jag skulle gå hem hade mitt schema kommit ut på nätet, och när jag skulle kliva av bussen fick jag ett sms om att mitt paket fanns att hämta på ICA. När jag, med lysande ögon, öppnade mitt paket och halvt blind och döv satt och bläddrade i mina nya böcker hör jag maken säga:
-Du är ju inte riktigt klok alltså.
-Vadå?
-Jag har nog aldrig sett en människa bli så lycklig över att få läsa skolböcker.
Sen skakade han på huvudet och fortsatte laga köttfärssås.

Idag hade jag utskrivningsmöte från arbetsträningsenheten som jag varit inskriven på i höst. Även där möttes jag av leenden och småskratt inför min entusiasm att börja plugga. Och visst, de människorna har kanske inte sett just den sidan av mig förrut eftersom de kanske mest har hört om min oro inför allt som kan gå på tok. Eftersom jag tror att jag skulle kunna vinna VM i konsten att oroa sig. Maken har sett den sidan av mig, men då har det nog mest handlat om min högt älskade tomteparad eller att få träffa någon jag har längtat länge efter. Men likväl. När det gäller den här skolstarten är jag som ett litet barn på julafton. Jag längtar och är alldeles uppspelt och om inte tomten kommer snart så kommer jag explodera. Eller som i mitt fall, snälla låt det bli måndag NU.

Har även ringt ett jobbigt samtal om pengar idag. Allt går att lösa om man bara ger sig tusan på det.

Är det på riktigt?

Just den känslan har jag just nu, tveksamheten om ifall det verkligen är sant, att det verkligen är jag som sitter här och gläder mig och längtar till skolan ska börja på måndag. Eller kanske inte måndag eftersom det bara är ett knepigt upprop då, men tisdag iaf. Idag har jag fått mejl om att mina skolböcker är på väg, igår fick jag fixat och lånat en miniräknare av en vän och första mötet med mr T efter skolstarten är inbokat. För jo, jag ska fortsätta leka med mr T även efter att jag slutar åka till grannstaden. Så himla skönt att veta att jag har kvar lite support och stöd. Visserligen har jag ju kommunmänniskorna, men med tanke på hur det har fungerat så har jag inte fullt förtroende för att det kommer fungera smärtfritt. Även om jag så klart hoppas det.

Det som slår mig är, förrutom känslan av att jag nu ska bli en vanlig människa i den vanliga friska världen, är en stor tacksamhet. Tacksamhet över att jag inte fick min vilja igenom, att andra människor aldrig gav upp hoppet om mig. Genom hela min sjukdomsperiod har jag alltid haft någon som har trott att det finns ett liv för mig på andra sidan mörkret, någon som har hoppats åt mig när mitt hopp varit borta. Alltid, vart jag än befunnit mig, så har där funnits en person som kunnat få mig att orka och vilja kämpa lite till, som har fått mig att tro att det kanske finns en ljusglimt någonstans och som övertalade mig att försöka en vecka till. Och sen en till.

Den människa som helt klart har störst del i detta är min man. Utan honom är jag tveksam till att jag skulle kommit hit. När vi träffades var jag så långt ner som man kan tänka sig och jag spenderade mycket kraft under flera månader med att försöka skrämma bort honom. Till slut fick jag kapitulera och erkänna att han nog tänkte bli kvar i mitt liv.

Kanske blir det lite snyfftigt inlägg det här, men eftersom mitt humör och min kropp lite känns som en riktigt härligt jazzig basgång (tänk Georg Riedel) så blir väl mitt inlägg också så. Men  på måndag börjar allvaret med skolgång och jag hoppas verkligen att det humöret inte blir en jobbig technorytm, för då tror jag att jag stänger av radion....

Är det verkligen ok?

Det är inte ofta det kommer riktiga ilskeutbrott ur mig, iaf inte på andra. Senaste gången var när en idiot till reporter på GP klankade ner på en kändis sätt att säga kex. Idag kom det ett nytt utbrott. När rätten dömer en man till 5 års fängelse för mord på sin fru. Mannen ifråga misshandlade sin fru  till döds framför ögonen på den 8-årige sonen och slänger sedan ut henne genom fönstret. Hon hittas flera månader senare i ett buskage. För detta fruktansvärda brott döms han till ynka 5 år i fängelse.

Om mannen ifråga hade gått ut på stan och slagit ihjäl en helt främmande kvinna hade hans straff då blivit detsamma? Om kvinnan hade varit känd, likt Anna Lindh? Är det inte ännu värre att slå ihjäl sin fru, en kvinna som han ska älska? En kvinna som har satt sin tilltro till mannen ifråga och som delar hans vardag. En kvinna som har burit hans barn och fött dem med smärta. En kvinna som borde kunna lita på att den man hon delar sitt hem och sin säng med är den tryggaste personen i världen.

Vad är det för signaler vi sänder till våra barn när vi straffar ekonomisk brottslighet hårdare än mord? Att det är helt ok att slå en person om man blir arg, och om personen råkar dö så gör det inte så mycket, men akta dig noga för att röra statens pengar.

 En källa skriver att mannen troligtvis dömdes till ett kortare fängelsestraff eftersom han även dömdes till utvisning. Problemet är bara att mannen ifråga inte dömdes för mord. Han dömdes för vållande till annans död. För mig innebär det att dödsfallet var en olyckshändelse, att det bara råkade bli så, ungefär som om bilen hade fått sladd på en isfläck och råkat köra över en gångtrafikant. Hur man kan bedömma att det inte var meningen att kvinnan skulle dö när han misshandlar henne så brutalt och sen lämnar henne liggandes i en buske i sex månader övergår mitt förstånd.

Måhända är jag partisk för att jag är kvinna. Eller för att jag för flera år sedan själv misshandlades av en föredetta pojkvän. Eller för att jag anser att aldrig någonsin, under några omständigheter, är det ok att skada en människa. Men partisk eller inte, att slå ihjäl sitt barns mor framför ögonen på barnet borde straffas hårdare än missbruk av ROTavdrag. I mitt tycke. Vad tycker du?

Nytt år, nya tankar

Gott nytt år alla glada människor. Mitt enda löfte för nya året är att försöka fortsätta tänka. Det bör ju inte vara altför svårt med tanke på att det är det enda jag till fullo behärskar, tänkandets svåra konst. Jag har gått ut hårt, så frågan är hur länge jag ska orka hålla uppe aktivitetsnivån. Redan på nyårsdagen började mina tankar snurra när lilla fröken V som är hos oss en helg/månad trött säger "Igår var den bästa kvällen i mitt liv!". Nog för att fröken V bara är elva, snart tolv, och inte har lika mycket att jämföra med som jag, men i mitt tycke var det en alldeles vanlig nyårsafton, om än trevlig. Vi lagade god mat, åt, umgicks och spelade spel. Vi var inte många utan bara jag själv, maken, vännen med hund och fröken V. I mitt tycke inget särskilt. I fröken Vs ögon något väldigt speciellt. Istället för att då börja nedvärdera hennes åsikt med tanken att hon väl inte har så mycket roligt att jämföra med så är min första tanke "vad missade jag". Om nu hennes kväll var så fantastisk och min så ordinär så har jag ju uppenbarligen missat något viktigt. Jag skulle också vilja vakna på nyårsdagen och säga att igår var den bästa dagen i mitt liv, trots att jag inte gjort något. Eller ännu bättre, vakna varje dag och känna så. Visserligen vaknar jag de allra flesta dagar med känslan att gårdagen var helt ok och att jag är nöjd med min egen insats, men väldigt sällan känner jag att det är mitt livs bästa dag. Tyvärr.

Min ömma moders förklaring till mysteriet är att fröken V fick lov att vara med på samma villkor som vi andra, hon fick vara stor. Hon fick äta samma mat som oss, dricka samma dricka, spela samma spel och vara uppe lika länge. Hon fick klä sig fin och sminka sig, precis som vi, och vara med på vårt tjejsnack. Mamman kan ha en poäng. I så fall känns det ju lite bättre för min del, då har jag ju inte missat något ändå.

Idag har jag äntligen beställt mina skolböcker. Jag har desutom lyckats få reda på att jag tydligen måste ha en avancerad miniräknare till min mattekurs (hejdå nya kläderna) och att adlibris är dumma som bara tillåter att man betalar med ett presentkort åt gången om man  inte vill ha superlång leveranstid. Vilket jag ju iofs inte vill, men är tvungen till att ta ändå eftersom jag inte har råd att låta bli att använda presentkortet när jag nu har fått det.

Och som avslutning på första tisdagen på 2012 har jag varit och ägnat mig åt återvinning på blodcentralen. Och fick (valde) jättefina sockor den här gången. För en gångs skull fanns de i annan storlek än jättestor. Imorgon ska jag fortsätta försöka lära mig vägmärken. Och så ska jag ju till frissan förstås. Det är nog en av de bästa saker som finns.