Gott nytt år alla glada människor. Mitt enda löfte för nya året är att försöka fortsätta tänka. Det bör ju inte vara altför svårt med tanke på att det är det enda jag till fullo behärskar, tänkandets svåra konst. Jag har gått ut hårt, så frågan är hur länge jag ska orka hålla uppe aktivitetsnivån. Redan på nyårsdagen började mina tankar snurra när lilla fröken V som är hos oss en helg/månad trött säger "Igår var den bästa kvällen i mitt liv!". Nog för att fröken V bara är elva, snart tolv, och inte har lika mycket att jämföra med som jag, men i mitt tycke var det en alldeles vanlig nyårsafton, om än trevlig. Vi lagade god mat, åt, umgicks och spelade spel. Vi var inte många utan bara jag själv, maken, vännen med hund och fröken V. I mitt tycke inget särskilt. I fröken Vs ögon något väldigt speciellt. Istället för att då börja nedvärdera hennes åsikt med tanken att hon väl inte har så mycket roligt att jämföra med så är min första tanke "vad missade jag". Om nu hennes kväll var så fantastisk och min så ordinär så har jag ju uppenbarligen missat något viktigt. Jag skulle också vilja vakna på nyårsdagen och säga att igår var den bästa dagen i mitt liv, trots att jag inte gjort något. Eller ännu bättre, vakna varje dag och känna så. Visserligen vaknar jag de allra flesta dagar med känslan att gårdagen var helt ok och att jag är nöjd med min egen insats, men väldigt sällan känner jag att det är mitt livs bästa dag. Tyvärr.
Min ömma moders förklaring till mysteriet är att fröken V fick lov att vara med på samma villkor som vi andra, hon fick vara stor. Hon fick äta samma mat som oss, dricka samma dricka, spela samma spel och vara uppe lika länge. Hon fick klä sig fin och sminka sig, precis som vi, och vara med på vårt tjejsnack. Mamman kan ha en poäng. I så fall känns det ju lite bättre för min del, då har jag ju inte missat något ändå.
Idag har jag äntligen beställt mina skolböcker. Jag har desutom lyckats få reda på att jag tydligen måste ha en avancerad miniräknare till min mattekurs (hejdå nya kläderna) och att adlibris är dumma som bara tillåter att man betalar med ett presentkort åt gången om man inte vill ha superlång leveranstid. Vilket jag ju iofs inte vill, men är tvungen till att ta ändå eftersom jag inte har råd att låta bli att använda presentkortet när jag nu har fått det.
Och som avslutning på första tisdagen på 2012 har jag varit och ägnat mig åt återvinning på blodcentralen. Och fick (valde) jättefina sockor den här gången. För en gångs skull fanns de i annan storlek än jättestor. Imorgon ska jag fortsätta försöka lära mig vägmärken. Och så ska jag ju till frissan förstås. Det är nog en av de bästa saker som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar