Avskedets sorgliga stund

Det är dags att ta farväl nu, att önska dig lycka till på din fortsatta färd genom världen. Vår relation har varit full av upp- och nedgångar, kärlek och hat, glädje och sorg. Du kom in i mitt liv för dryga 4 år sedan och charmade mig totalt. Några månader senare var det nära att vår relation tog slut för evigt när du för andra gången på tre dagar inte kunde uppfylla mina omedelbara behov. Arg var jag då. Maken också, väldigt arg. Då var det nära att du hade fått lov att alldeles ensam långt borta i Skåneland ta dig vidare på färden. Men i slutänden fick du lov att följa tillbaks med hem, och efter lite byte av energikälla fungerade du galant igen.

Dock verkar det som att denna traumatiska skåneresa har gett dig psykiska men. Inte är det många av våra skåneresor som har fungerat efter planerna, men varje gång har vi kommit både dit och hem igen.

Din stora personlighet ger oss ständigt nya överraskningar. Om det inte är att du gnäller när det regna (men bara ibland) så är det att du gnisslar när man svänger (om det är tillräckligt varmt) eller att du vägrar dela med dig av luften runt omkring dig (så till vida att du inte åker över rätt sorts gupp i absolut rätt hastighet) eller att du stänger av särskilda funktioner (men bara på sommaren). Ja, många små intressanta idéer har du för dig.

Våra minnen tillsammans sträcker sig allt ifrån en helt oplanerad tur till Borlänge till en välplanerad tur till Österlen. Jag kan än idag känna ilskan över att du vägrade förflytta dig en meter från farmors parkering i Bjärred, men också glädjen över att du dök upp när jag hade punktering på min cykel.

Ja, vår relation har sannerligen varit händelserik och speciell, men tyvärr tror jag nu att det är dags att vi går vidare med våra liv. Vi har vuxit ifrån varandra och du kan tyvärr inte uppfylla mina behov längre. Dessutom känner jag en viss frustration över att du på senare tid börjar vilja gå till doktorn allt oftare. Men kära Nisse, jag kommer aldrig glömma dig och alla våra äventyr. Jag hoppas verkligen att din nya livskamrat kommer ta lika väl hand om dig som vi har gjort.

Och maken då? Jo han är överlycklig. Äntligen ny bil! Kan det räknas som en present på årsdagen även om det är fel på några dagar?