Hemma igen efter en tur till söderlandet. Eller ja, mellansöderlandet, på Kristi himmelfärdshelgen blir det ju ännu mer söderut när vi ska till Skåneland och hälsa på min mormor. Men det är då, och nu är nu.
Blev väldigt imponerad av lillebror som hade bakat och allt, är ju inte det vanligast förekommande i ett typiskt ungkarlskök. Fina och goda kakor var det. Lyx säger jag bara. Blev dessutom bjudna på tacos, han fick ju det som "vinst" på en av sina lotter på bröllopet att bjuda oss på makens favoriträtt. Det var ett svårt val mellan korv och tacos, men tacosen vann visst, så vi har inkasserat en av vinsterna. Väntar fortfarande på att min svärmor ska tvätta mina fönster, men det kan jag nog vänta på tills döddagar låter det som...
Hem till mammans tomma lägenhet för lite sömn och piffning, och sen bar det av till fadern för påskfirande. Det var riktigt trevligt. Massa god mat och kul, det blev ju bara bättre att ett utav faderns särbos barn med sambo var med. Riktigt trevligt. Dessutom kom påskharen på besök så alla vi 7 "barna" fick ge oss ut i trädgården och leta. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan gömma sju stycken påskägg så väl att det tog oss så lång tid att hitta dem. Maken hittade sitt först, men så var det ju också gömt på ett av de "klassiska" gömställena, dvs ett av de ställen där våra påskägg alltid var gömda när vi var små.
Jag har återigen fått min teori angående skåningar och andra människor bevisad. Ni vet "De flesta människor äter för att leva, men inte skåningar. De lever för att äta". Maten är det viktigast som finns för min far och en av våra påsktraditioner är att titta på när pappan äter och vi vill gå och leka. Tur att det inte är lika mycket spring i benen längre nu när man är lite större, då hade det varit besvärligt.
Dessutom fick jag ge mig ut på en extra skattjakt på påskaftonskvällen. Kaffefiltren var försvunna! Jag hade gjort kaffe på eftermiddagen, och sen var filtrena helt borta. Tur att vi har väldigt trevliga grannar i huset bredvid, så jag fick gå in till barndomsväninnan och erkänna att jag slarvat bort pappans filter och fråga om vi fick låna några. Klart vi fick, och eftersom hon känner mig så slängde hon med till frukostkaffe också. Dagen efter hittade vi filtrena i återvinningen. Någon hade förutsatt att kartongen var tom och vikt ihop och slängt den där. Hur var det nu med många kockar i soppan? Men vi fick ju kaffe iaf :D
Hemfärd igår efter jättegod mat. Rådjursstek med klyftpotatis och rostade rotfrukter. Så gott. Tur att pappan leker med jägare ibland så att vi kan få vilt, fick faktiskt med oss en hel del hem också.
Hade syster med sambo med oss i bilen större delen av vägen, båda har körkort så vi var noga med att tala om för maken att han faktiskt inte behövde köra hela vägen. När vi var 2 mil ifrån systerns avstignigsort kom makens första gäsp. Systerns sambo "jaha, nu är vi snart framme och då börjar du gäspa:" Maken "ingenfara, det blir värre efter Örebro". Ingen fara? Efter Örebro är det ju bara jag och make kvar i bilen, dvs bara maken som kan köra. Innebär det att han inte tycker det är farligt om vi kör av vägen med bara oss i? Tacka vet jag i början av vårt förhållande när han sa att han var tvungen att köra försiktigt med mig i bilen för han hade dyrbar last....
Nu ska jag försöka hitta på något att syssla med den här dagen med. Morgonkaffet är urdrucket. Undrar om jag ska hitta någon att tvinga bjuda mig på förmiddagskaffe?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar